Aftonbladet – 24 juli 1858, sida 2

jag ville fullkomligt lita på honom samt förblifva tyst och passiv, hvilket min egenskap af fremling och okunnig i ländets språk gjorde naturligt. . Att icke tala var lätt hog, men att hindra min uppsyn ifrån att förråda mina känslor var ganska svårt. Lyckligtvis behötde jag icke visa mig, och kunde qwvarblifva i båten med karlen och gossen, hvilka för närvarande utgjorde vår besättning. Kapten gick ensam till den vakthafvande tjenstemannen. Vi voro så nära stranden, att jag kunde höra min nya vän beklaga sig, förklara och bevisa med dristig talförhet, som började att upplifva mitt hopp att undkomma, Det var vid detta tillfälle jag först upptäckte kaptenens utmärkta talang att svärja. Under loppet af vår vidare bekantskap fann jag, att han icke kunde tala fyra ord efter hvarandra i hvilket ämne som helst, kärlek, krig, eller handel, utan att späcka dem med svordomar, hvilka skulle ha varit löjliga, om de icke vafit ohyggliga. . Vid detta tillfälle lyckades hans besynnerliga vältalighet, ty han återkom till oss med den underrättelsen att vi egde frihet att fortsätta vår kurs. De två omständigheterna, för det första den större båtens uteblifvande, och för det andra vår tvungna återfärd till stranden, tycktes ha förmått kaptenen att göra någon förändring i sin plan, så dömde jag åtminstone at den hviskning som egde rum emellan honom och den karlen hvilken har qvarlemnat i båten med mig, och hvilken strax derefter. sprang upp på stranden och snart var ur sigte. Gossen tillsades att ro oss till stranden vid la Lanterna eller fyrbåken. När vi kommo dit sade kaptenen till mig att vi skulle gå till San Pier dArena, en stor förstad vid Genua, ungefärligen en half mil ifrån det ställe der vi då voro. Jagigjorde ingen anmärkning och begärde ingen förklaring. Min själ var i ett tillstånd som lät mig anse såsom en lättnad att bli behandlad som om jag varit en maskin eller en bal handelsvaror. Vi gingo under tystnad till San Pier dArena, och när kaptenen satte