ifrågavarande lång upptagande). Man förestälde sig, att flertalet bland jordbrukets idkare dar den goda tiden hade minskat sin ;skuld, eller åtminstone samlat sig ett rörligt kapital och således icke skulle vara i särdeles behof af de dyra penningar, som genom statslånefonden erbjödos dem; man trodde vidare att allra minst allmogen skulle vilja anlita fonden och: att derföre handeln, som ingen hjelp förtjente, uteslutande skulle kasta sig öfver densamma. Att den väl ordnade handeln äfven behöfde bistånd, medgafs dock knappast, än mindre att jordbruk i stort taget numera icke kan existera utan en sådan handel. Hvad har. emellertid erfarenheten -gifvit vid handen? Jo, enligt alla länsstyrelseberättelserna är fertalet bland jordbrukets idkare jullt ut i lika stort betryck som alla andra näringsidkare. Der jordbruket ansetts mest hafva gått framåt, eller rättare sagdt der denna näringsgren blifvit skött mest ensidigt, der spanmålsodlingen under den goda tiden forcerades mest, och derigenom ladugårdsskötseln försummades, der är penningeförlägenheten nu mest tryckande. Ett slående bevis härpå erbjuder särskilt ställningen i Skåne och Blekinge. Enligt landshöfdingens i Malmö berättelse, hade det i nämde stad befintliga diskontlånekontoret, hvars distrikt utgöres af de begge nyssuppräknade provinserna, redan till den 23 Juni af de dyra statslånemedlen utlemnat till landtbrukare, som ej tillhörde bondeståndet; 347.000 rdr och till allmoge särskilt 993,000 rdr — eller sammanlagdt en million trehundrafyratio tusen riksdaler riksmynt, hvaremot icke fullt en miljon rdr blifvit utlånta till idkare af alla andra yrken och näringar inom distriktet. Det är klart, att.provinsens många kassor och låneinrättningar voro anlitade dessförinnan. Landshöfdingen upplyser vidare, att för de 993,000 rdr, som allmogen erhållit ur statslånefonden, har reel säkerhet lemnats allenast för 79,000 -rdr; för. återstoden 914,000 rdr har blott namnsäkerhet lemnats, hvilket torde bevisa. att låntagarnes jordegendom ej längre erbjöd tillräcklig säkerhet. — Påtagligt är emellertid, att utomordentligt lyckliga konjunkturförhållanden måste inträffa, om de skuldsatte jordbrukarne skola förmå att balansera en så stor och tillika: så dyr skuld, och att om en sådan konjunktur icke inträffar, så måste en ökad skuldsättning blifva oundviklig. Med temlig säkerhet kan vidare antagas, att af statslånefonden äfven på de öfriga ställen, derifrån utlåning af densamma egt rum, jordegare blifvit i samma proportion som andra näringsidkare undsatta, och att i det närmaste åtminstone hälften af nämde fond tagits i anspråk af den jordegande klassen. Ställningen i Blekinge företer en annan sida af stort intresse. Nämde provins är bränvinsbränningens förlofvade land. Odlingen af potates — såsom rudimaterien för brännerierna — har så uteslutande upptagit jordbruket, att inom provinsen produceras sällan tillräckligt qvantum spanmiål. Emedan. potatesodlingen är särdeles utmattande för jorden, alls icke foderkultur och följaktligen icke heller boskapsskötsel i större skala bedrifves der, så är jordens växtkraft af brist på tillräcklig gödning, som med en så förvänd hushållning icke kan åstadkommas, också alltmera i aftagande. De landtmän, som icke sjelfvaidka bränvinsbränning, odla potates till afsalu; del bero således af bränvinsbrännarnes förmåga att köpa och betala råvaran. Då nu bränvinet fluktuerar i pris och handeln under den senare tiden med denna vara lemnat stor för-: lust för producenterna, bland hvilka. flertalet drifvit sin rörelse med lånta penningar, så är det lätt begripligt att ställningen skall vara -bekymmersam under närvarande förhållanden. Detta visar sig ock tydligast deraf, att t. ex. i Medelstads härad har den vådliga åtgärden vidtagits, att bilda en kreditförening i ändamål att så långt föreningen förmår genom försträckningar och beredande af anstånd bistå en och hvar inem häradet, som behöfver och förtjenar att understödjas. Granskar man vidare de afgifna länsstyrelseberättelserna med uppmärksamhet, så skall troligen hvar och en som gjort sig hemmastadd med vilkoren för ett väl oördnadt landtbruk finna, att dessa på långt när icke hos oss i allmänhet blifvit iakttagna. Man skall öfvertygas derom, att landtmännen i alla de orter, der spanmålsproduktionen utgör hufvudsakliga inkomstkällan, anlitat denna i för stort omfång, med åsidosättande af boskapsskötseln, hvarigenom också fördelarne af ett så ensidigt jordbruk blifva så ytterst osäkra. Från de orter deremot, der sistnämde näringsgren icke försumm:ts — de äro tyvärr hvarken stora eller många — är den ekonomiska ställningen hvarken så tryckande nu eller så bekymmersam för framtiden. Ligger icke redan häri en antydan, huru vårt landtbruk bör, ordnas? Under en lång följd af år har vårt jordbruk egentligen gått framåt i produktionen afl. spanmål; den under några år så särdeles gynsamma konjunkturen för den svenska spanmålshandeln föranledde en till öfverdrift for-Å. cerad sädesodling. Kulturen. af foderväxter, naturliga och artificiella, försummades, och i följd deraf äfven boskapsskötseln. Den genom de alltför ofta. återkommande sädesskördarne förminskade; växtkraften i jorden ersattes ingalunda genom tillräcklig gödning, som påtagligen icke kunde åstadkommas af brist på kraftigare foderslag i tillräcklig mängd åt den öppna jorden, hvilken oafbrutet genom upp-J odlingar och plöjning af ängsmarken alltjemt I; förökades. Verkningarne af ett sådant miss-. förhållande visas af hvad vi anfrrt rörande Skåne, der vackra framsteg till en förbättrad boskapsskötsel visserligen gjordes innan den höga spanmälskonjunkturen började; men der: dessa framsteg upphörde. lika plötsligt, när det mera skenbart än i verkligheten ansågs bättre lönande att odla säd, men icke tillräckligt foder. Straffet för en försummad foderodling uteblir dock aldrig. Fastän någon egentlig 1 missväxt icke hemsökt Skåne förlidet år, vi3 a MAL oo s CANS