Aftonbladet – 24 juli 1858, sida 2

SPTRR JGA AVIIVIGAE IIIILV vC VE, kind FERTAT: Jag Ul min sabel, och om sabelns klinga brister, så försvarar jag mig med stumpenp. Den franske generalens: praktiska teori tyckes nu göra sig gällande hos preussiska demokratien. Hon vill ändtligen röra fingrarne i stället för att låta armarne hänga stilla, och begagna stumpen af klingan, det vill säga den provisoriska vallagen af Maj 1849. Demokratien skall välja, och man kan endast enträget önska, att hon icke återigen i abstrakta teoriers namn förfaller i det gamla felet att isolera sig vid valen, afsöndrande sig från de liberala och konstitutionella, endast för att få sina kandidater fram. Denna fara är för handen, och såtillvida har grefve Schwerins valbroschyr måhända kommit något förhastadt. Man bör icke förbise att Schwerin dermed i ke sagt sitt sista ord och ännu mindre talat i hela partiets namn. Jemte den så kallade gammalliberala fraktionen består ett till antal och inflytande icke obetydligt framryckt liberalt parti, hvars önskningar och syften i grefve Schwerins program ingalunda blifvit fullt utt.lade. Denna mera avancerade del af de li berala skall söka öfverenskomma med demokratien och förebygga en splittring, som skulle g gna endast de gemensamma motståndarne, ie feodala och byråkraterna. Redan nu göra junkerpartiets organer de största ansträngningar för att utså missförstånd och tvister mellan de liberalas särskilta fraktioner... En något mörk artikel i Preussiche Wochenblatt, som temligen abstrakt skiljer mellan konstitutionel och parlamentarisk styrelse, gaf Kreuzzeitung ett dertill önskadt tillfälle. Denna organ för den så kallade venstra centern äskade lagligt reglerad ansvarighet för ministrarne, men fordrade tillika att kronan skulle hafva rättighet att fritt välja och afskeda sina rådgifvare och ville se representationen beröfvad hvarje medel hvarigenom kronans rådgifvare kunde hindras att regera och kronan således hindras att bibehålla Jessa rådgifvare: Preussiche Wochenblatt ville låta dessa det parlamentariska styrelsesättets karakteristiska vilkor gälla i ett land, der ett sådant system hade utvecklat sig ur den historiska nödvändigheten (d. v. s. i England), men förklarade sig emot öfverflyttandet af denna absolut parlamentariska princip till det preussiska och tyska statslifvet. Artikeln innehåller vidare flere reservationer emot handhafvandet af det konstitutionella systemet, sådant det hittills i Preussen varit, och synnerligen emot den af hr v. Manteuffel och hans kolleger ofta exploiterade grundsatsen, att jemte kronans rätt att fritt välja och afskeda sina rådgifvare (hvilken rätt tidningen erkänner) en pligt och en rätt finnas äfven för kronans rådgifvare, att icke nedlägga sitt embete, såvida icke fursten anbefaller dem att göra det. Deremot uttalar tidningen kraftigt och uppställer såsom en nödvändig grundsats för statslifvet, att kronans rådgifvare äro pligtige att ansvara för sina åsigter, att de böra bibehålla sina embeten blott så länge kronan gillar deras åsigter och rådslag,-och att ett af kronan vidtaget ombyte af politiskt system, om det står i strid med deras politiska system, ålägger dem pligten att åt andra händer öfverlemna tillämpningen af annan öfvertygelse. Häruti och i ministrarnes juridiska ansvarighet inför landet ser Preussische Wochenblatt tillfredsställande garantier för det representativa systemet i afseende på ministrarnes ställning till kronan å ena-sidan och representationen å den andra. Artikeln har gjort stort uppseende. Man såg der det konstitutionella programmet af ett parti, som måhända snart nog torde kallas till styret. Afsedt den subtila och opraktiska fördelningen emellan konstitutionelt och parlamentariskt regeringssätt, lider tidningens framställning af det grundfelet, att den talar om den moraliska förpligtelsen för ministrarne att blott så länge qvarblifva i embetet, som de kunna styra efter sina öfvertygelser, men alldeles icke vidrör hurusom, vid frånvaron af hvarje yttre tvång att handla efter denna rundsats, den menskliga naturens svaghet nn LSE ONES ER italienskt månsken. Jag fäste mina blickar på dessa välkända föremål med innerligheten och känslorna hos en man, hvilken såg dem för sista gången. Båten hade blifvit försedd med fiskredskap, för att ge en färg ;af sanning. åt historien om min föregifna vurm för fiske. Utanför hamnen skulle en större och stadigare båt möta oss, försedd med proviant för vår resa till Frankrike; Genom någon , försumlighet eller tillfällighet låg icke båten väntande på oss, och i detta oförutsedda bryderi hade vi icke någon bättre utväg att välja, än att hoppas, det han. snart skulle synas. Olyckligtvis ådrog vår manöver sig uppmärksamhet af tulljakten (guarda costa), som ständigt var på utkik efter smuglare, och jag blef icke litet förfärad när jag såg den styra rakt ned på oss, När den kom tillräckligt nära, befallde officern, som kommenderade -den, oss attlägga till, och skickade några tullbesökare, väpnade med ofantliga karbiner, ombord hos oss. De genomsökte hvarje vinkel och vrå, och vände upp och ned på allt hvad de kommol öfver; men då de icke funno någonting, som kunde ge anledning till att fasttaga oss, återvände de till tulljakten, lemnande oss fria att I fortsätta vår egen knrs, å 5 Men båten, uan hvilken det var omöjligt) att utföra vårt förslag, syntes icke till, och kaptenen öfverlade med mig om hvad som vid detta förhållande borde göras, när vår: fiende tulljakten åter visade sig nära bredvid ls 088. S Oaktadt visitationen, för hvilken vi redan varit utsatta, kunde officern, hvilken hade : igenkänt kaptenen såsom en välbekant smugg: lare, icke afhålla sig från misstankar, väckta lf genom våra obegripliga manövrer, och i följe Ji af dessa tvifvelsmål befallte han oss, med uttryck, hvilka medgåfvo hvarken svar elleri dröjsmål, att vända om till stranden, Tludar den -krovta mrvellirtidian mjnede anse it