Aftonbladet – 22 mars 1858, sida 3

terare, med nästan samma säkerhet försäkrar Sv. Tidn. nu, att konungeu äfven skulle vägra stäådfästa ett valsätt, för hvilket personlighetsprincipen blifvif lagd till grund. I den andra af sina ifrågavarande lördagsartiklar återkommer S. T. till frågan om adelns företräde framför ofrälse vid befordringar till högre, inflytelserikare och indrägtigare befattningar. Sv. T. gör oss i denna artikel den tjensten att bevisa, att äfven uti åtskilliga scientifika kårer, i hvilka vi sagt, att de ofrälse blifvit, jemförelsevis, mindre tillbakasatte för adeln, äfven der har adeln en betydlig öfvervigt, nemligen 23 flere adelsmän än ofrälse. Till den tredje och sista af sina polemiska artiklar har S. T. hemtat anledning af hvad vi yttrat med afseende på de gängse ryktena om förestående omflyttningar i konungens råd. Det är icke vår afsigt att nu upptaga till skärskådande och gendrifnihg någondera af sistnämde tvenne artiklar. Andra och angelägnare ämnen taga i dag vår tid och vårt utrymme i anspråk, hvarföre vi för ögonblicket inskränka oss att endast erkänna inhändigandet af S. T:s epistlar, dervid begagnande tillfället att nämna, att de vapen, som der mot oss begagnas, äro oföränderligen desamma som hos vår kollega äro i dagligt bruk. I sin förtviflan? förer A. B. ett underjordiskt krig.; derunder det betjenar sig af oblyga osanningar? och fräcka anmärkningar?, hvilka föranleda Sv. Tidn. att helt faderligt spörja: skäms inte Aftonbladet! Svenska Tidningen excellerar af gammalt i denna tonart. Sådana kraftord äro sjelfva kryddan och musten. i de polemiska uppsatser. som förekomma i den tidning, som uppträdde med. prunkande löften att pånyttföda den svenska tidningspressen och i henne ingjuta en ny och bättre anda. Det är med dylika grofva projektiler som hon söker förkrossa sina motståndare. Finner hon dem icke ändå bäfva tillbaka, så griper hon fill något annat kärl, såsom orena hjon i sin råa ilska bruka?. (Orden läsas i Sv. T. för den 17 Mars.) Vi beklaga, för den svenska pressens anseendes skull, och för deras, hvilkas sak Sv. Tid. åtagit sig att försvara, att ett sådant språk skäll blifva fördt i en organ, som gör anspråk på ! att räknas till de särdeles hyfsade. Likväl böra vi underrätta S. T., att om, såsom troligt synes, hennes afsigt dermed är att hon till sist skall förblifva öcmötsagd och ovederlagd, emedan ingen skall vilja byta hugg med en kämpe, som far fram på det sättet, så missräknar hon sig något. Väl kan hon vara förvissad att alltid på sin sida hafva fördelen att begagna sådana vapen, som hennes motståndare icke vilja vidröra, men vi skola likväl icke sky obehaget att möta henne för att litet närmare undersöka halten af de påståenden, hvilka hon på ofvan antydda sätt söker styrka, och vi hoppas redan i morgon finna utrymme för framläggandet af de resultater, dem; vi funnit statskalendern gifva vid handen i afseende på den omtvistade frågan om det företräde, som adeln har vid bes ttande af landets vigtigare embeten. md