Återblick på riksdagen. TIL. Ändringar i grondlagarne. Såsom ett supplement till vår förteckning å hvilande förslag till ändringar i grundlagen få wi tillägga, att sedan rikets ständer bufvudsakligen bifallit Kongl. Maj:ts proposition om :upphäfvande af 8 kap. missgerningsbalken, samt utfärdande af en ny lag rörande förfalskning och bedrägeri, rikets ständer beslutat att I s 8,9 och 10 mom. tryckfrihetsförordningen, som i afseende 3 straffbestämmelserna för der beskrifna brott hänvisa till 3 i nämde kapitel, nu skulle erhålla följande lydelse: g 1. 8:0 Vid rättegångens början — — — — — — SR böter. Har : boktryckare, utan författarens eller utgifvarens tillstånd, dess namn en skrift åsatt, straffes med fängelse å fästning från och med två månader till och med ett år. 9:0 Hvarje skrift — utgifva. Utgifvare af dagblad och periodiska skrifter hafver ej brutit emot författares egande rätt, då han i dem insända anonyma skrifter utgifver. Hvilken som 6 en skrift bedrägligt titelblad eller orätt författareeller utgifvarenamn utsätter, straffes med fängelse å fästning från och med sex månader till och med två år. Diktadt namn — — — — — — hemtad. 10:o Å hvarje skrift varde boktryckarens namn, tryckningsorten och årtalet utsatta; uraktlåter boktryckare sådant, plikte han första gången trehundra riksdaler :och andra gången sexhundra riksdaler; sker det tredje gången, vare han sitt boktryckeri förlustig, Utsätter någon å tryckt skrift falskt boktryckarenamn eller orätt tryckningsort, skall han derutöfver dömas till fängelse å fästning från och med två månader till och med ett år. Hvad här — — — — — — — — — — dylik beskaffenhet. Dessutom böra vi jemväl anteckna, att det I förstärkt konstitutionsutskott med betydlig majoritet förkastade förslaget om adelns representation genom valde ledamöter derförut varit förklaradt hvilande icke blott af borgare-, utan ock af bondeståndet. Förklaringar och ändringar 1 olvillagen. Uti hithörande ämnen hafva riksstånden fattat nedan upptagne beslut, nemligen: 1:o. Angående ändring i 1 kap. 4 giftermålsbalken, åsyftande närmare bestämmelser i, fråga om giftomannarättens utöfning; i hvilket, hänseende rikets ständer antagit lagberedningens förslag till följande förändrade lydelse: af nämde : H i Är det tvifvelaktigt af hvem giftomannarätt utöfvas må: pröfve det rätten, då anmälan derom sker. Vill man : jäfva .giftoman förthy att han ej skicklig är eller af annat skäl; varde, ock det jäf hos rätten anmäldt: gillas det, vare giftoman den som -närmast den jäfvade är, efter thy i 2 och 3 S skiljs: samma lag vare der rätt gtoman ej är i tillstånd att giftomannarätten utöfva. Finnes ej vetterlig giftoman; då skall rätten giftoman nämna. 2:o. Angående den förklaring af 1 16 kap. Arfda-balken sådant detta lagrum lyder i kongl. förordningen den 27 April 1810 om qvinnas behörighet såsom testamentsvittne: Att stadgandet, att testamente bör bevittnas af två gode män, icke innefattar någon, med afseende å bevisning om testamente, gjord inskränkning i lagens allmänna bud, att qvinna må, ej mindre än man, vittne bära, 3:0o.. Med upphäfvande af 17 kap. 1 och 2 SS Arfda-balken, sistnämde lagrum, sådant det lyder i kongl. förordningen den 6 Februari 1849; 3, 4 och 5 S i samma kapitel kongl. förordningen den 19 Augusti 1762, angående utvidgad testamentsrätt efter stadsrätt; samt 5:te punkten i kongl. förordninen den 23 Mars 1807, hafva rikets ständer beslutit följande författning om hvad genom testamente gifvas må. 1. Ej må någon genom testamente bortgifva eller annorledes förordna om mer än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge lefver efter. Andra hälften falle bröstarfvinge till: den hälft kallas brösturfvinges laglott. Finnes ej bröstarfvinge, då må man om all sin egendom förordna. s 2 År efter testamentsgifvare omyndigt barn, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta underhåll och uppfostran; då skall af egendom, som i testamente gifven är, så mycket aftagas, som rätten pröfvar barnet, efter stånd och vilkor, nödigt hafva, till dess det kan sig sjelft nära, dock ej för längre tid, än till dess barnet fyllt 21 år. År barn efter testamentsgifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta tillräckligt underhåll; då skallock af egendom, som i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll nödigt pröfvas, så länge behofvet fortfar. Nu har man gehom testamente anslagit viss årlig inkomst till omyndigt barns underhåll och uppfostran eller till underhåll för ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande barn; kan ej sådant barn af eget arf eller annan tillgång njuta underhåll eller uppfostran, må det testamente gälla för tid, som här ofvan sägs, ändå att annan bröstarfvinges lag-lott dermed belastas skulle. I sammanhang härmed ha samtlige riksstånden beslutit upphäfvande af 12 i ridderskapet och adelns privilegier angående fri dispositionsrätt af adelns aflinge fastighet i stad. Anm. För att inse vigten och omfånget af den förändring i lagstiftningen, som här blifvit beslutad, bör man erinra sig den förut gällande, särdeles invecklade och :svårlösta lagstiftningen i detta ämne. Dervid förekommer; att då 17 kap. 1 och 4 8 ärfdabalker efter landsrätt förbjöd testamente af arfvejord landet, men tillät hvar och en att borttestamentera aflinge jörd, jemte ärfda och förvärfda lösören, utan annat vilkor än att der omyndiga barn äro, som icke ega något till föda och uppfostran, dem först -skall-efter stånd: och värde så mycket lemnas, som domaren skäligt pröfvar, till dess de sjelfva sig nära? kunna, bestämdes deremot genom 5 8 i åberopade kapitel, jemförd med kongl. förörd