Aftonbladet – 22 mars 1858, sida 3

hans mors, och han bäfvade. vid tanken att någon; förebråelse eller något fel skulle vara förenadt. dermed. i j Hennes kusin, Charles Merryweather, såg det äfven, fortfor berättaren. Det. är min. öfvertygelse att han älskade den sköna och pskyldiga flickan, hvars hjerta endast slög -för min herre, . Jag har sett honom vaktapå dem, då.de, någon; morgon vandrade i trädgården och lyssnade på foglarnes sång3 och hans bleka kind och stirrande blick talade mer än tydligtom de bittra känslor som tärde hans hjerta. Ni glömmer sir: Walters haturliga otålighet att höra: meran, janmärktes mr Cusack med osäker röst. Var god; fortfar: : om s De långa ferierna närmade sig sitt slut. Squire Walter skickade mig förut med sina saker med postvagnen till Cambridge och bad mig icke vänta sig, förrän efter några dagar emedan han först ämnade göra en tär till fots. Den unga ladyn, som var närvarande, rodnade djupt. Jag reste, fjorton dagar förflöto innan han kom till Cambridge och var då åtföljd af miss Merryweather. j, Var hon —-jag kan ej säga ut dety, hviskadeden upptörde ynglingen. Ni vet säkert-hvad jag. ville fråga. j Hon var hans maåka,, sade Georg med eftertryck. De läppar, som aldrig förnedrades af en osanning, sade mig det, och hennes rena, oskyldiga glädje befästade denna öfvertygelse hos mig. Gudvare lofl sade den förre med rötelse. Gud vare lof! Huru egde denna vigsel rum ?2 Det kan jag icke säga er, sir Walter. Sade min far er aldrig det? Nej, aldrig. En plågsam tystnad uppstod, hvarunder den af de närvarande, som var mest intresserad i