Aftonbladet – 19 februari 1858, sida 3

len mängd af passagerarne ur Vagnen och ilade utmed banvallen tillbaka... Snart mötte oss en ohygglig syn. . En ung arab låg. der med halfva hufvudet, bröstet och enä ärmenckrossade och sönderslitha afden framrusande trängen. Hvarje gnista af lif var naturligtvis längesedan utsläckt.. Döden hade här varit ögonblicklig. Det berättades att araben ville hindra ett par oxar, som i-blind. förskräckelse styrde sin kosa mot banan, när: de fingo se lokomotivet nalkas. Han förmådde icke hejda djuren, utan de drogo honom med sig. De kommo sjelfva undan på andra sidan banvallen, och äfven den arme araben var redan utom -banloppet; då han i sista ögonblicket olyckligtvis halkade :och föll baklänges med hufvudet och bröstet snedt öfver enajernskenan. Denna händelse gjorde på oss alla ett hemskt intryck, hvars obehaglighet ännu mera ökades genom att höra några här ilandet hemvanda europeers menniskoföraktande sätt att bedöma tilldragelsen, Jag hörde sådana yttranden som dessa: Bah, det var en arab! Hvad gör det! Sådant händer alla dagar och betyder ingenting?. En fattig arabs lif betyder sålunda ingenting för de maktegande i Egypten!!! Men månne hans lif också betyder ingenting för en åldrig moder eller för en omgifvande familj i fattigdom?!1... Dock, hvad bry sig de maktegande härom? Här gäller blott att samla guld på alla möjliga sätt, och det vore då orimligt att begära, det paschan, som lärer ega jernbanan, skulle vilja påkosta någon summa för uppsättandet och underhållet af vaktstugor och stängsel vid banan samt lönandet äf några banvaktare — hvilket allt helt och hållet saknas vid jernvägen mellan Alexandria och Kairo — om ock derigenom skulle kunna sparas åtskilliga arabers lifi ; En haälftimma senare passerade. vi Damiettaarmen af Nilen På en vacker jernibro. Vi