Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 3

obemärkt svensk man, densamme som gjuti och rest Riddarholmstornets spira och upp i funnit kammarladdningskanonen, mekanikerr I And. Moberg, såsom opponent och försäkrade i Det går an! Äfven hr M. hade i Strengnäs i domkyrka såsom barn icke med tydligher I mäktat urskilja psalmernas melodi; och dei Ivar obelåtenheten med orgelns uppgrumlad brusande tonhaf, denna saknad at en kla I melodisk ledtråd, som uppväckte första ider : till den sedermera gjorda uppfinningen. Hi IM. måste emellertid länge och ofta predika om sina planer, innan någon, som kunde uti föra dem, ville lyssna till de sinnrika förslagen. Ändtligen beslöt en orgelbyggare, hi Wengström, utan att dock till en början vara intresserad för saken, att tillämpa hr Mobergs upptäckt. Några försök gjordes på hr M:s inrådan, och det omöjligt kallade visade sig ganska utförbart. Melodiverket eller melodium, såsom uppfinningen kallades, gjorde förträfflig verkan. Det klingar så, som om ett fulltonigt blåsinstrument eller ock flera, jemte den gamla orgeln, utförde koralmelodien. I hvarje äldre orgel kan den nya inrättningen anbringas och blir icke dyrbar. Äfven den klenaste orgelnist kan behandla melodium; ty han spelar alldeles så som vanligt. Melodiens toner framträda i koralen äfven under den mindre skickliga spelarens hand; nolens volens, starkare än alla andra, mindre vigtiga toner. Ofvan vidrörda försök gjordes för 16—18 år tillbaka, Hr Wengström har sedermera tagit patent på första uppfipningen, vidare utfört Mobergs idd, förbättrat den betydligt och bygt några melodiverk i svenska kyrkor. Men för icke länge sedan har en annan, yngre orgelbyggare, hr Fogelberg, endast muntligen underrättad pm den hittills kända uppEnningen, ånyo framstält grundidn till melodium, likväl med