Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 3

pen andra at de Dada Insanda uppsatsernö har följande lydelse; Till ledamöterna af ridderskapet och adeln sam bondeståndet. I anledning deraf, att adeln och bondeståndet i morgon företaga den högvigtiga frågan angående religionsfriheten, vågar en för äm net varmt intresserad person, hvilken öfvel tjugo år noga öfvervägt denna fråga och tagit närmare kännedom om de andliga rörel: serna i Sverge, anhålla, att de, hvilka hos adeln och bondeståndet ärna deltaga i frågans afgörande, ville egna någon uppmärksamhet ej blott åt de anmärkningar redaktionen at Aftonbladet i dess tidning n:r 23 för sistlidne fredag den 29 Januari mot lagutskottets betänkande n:r 61 framstält, utan ock åtföljande omständigheter. Då i regeringsformens 16 är föreskrifvet, att konungen bör, — — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allthän förargelse åstadkommer; samt konungen, på statsrådets tillstyrkan, den 30 sistlidne Maj till rikets ständer i nådig proposition förklarat, att uti 16 S regeringsformen har ock den grundsats blifvit uttalad, att hvarje svensk medborgare skall vara berättigad att fritt utöfva den religion han bekänner, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer ; men lagutskottets ifrågavarande betänkande n:r 61 icke, såsom tillbörligt varit, grundar sig på detta allmänna grundlagsbud, eller visar huru den af utskottet föreslagna författning skall, jemte grundlagen. kunna tillämpas; — så ligger häri redan ctt så stort fel, att ständerna, derest de vilja hålla grundlagen i helgd, böra väl se sig före innan de godkänna lagutskottets så väl i detta som flera andra afseenden ringast sagdt besynnerliga förslag. Väl hafva rikets ständer redan år 1829 förklarat, att enligt allmänt erkänd grundsats för lagskipning, i de fall; då särskilta lagar i samma ämne finnas hvar mot annan stridande, allmän lag eller särskilt all