Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 3

ondt, hvilket måste fördragas, så vidt det kan: förekommasn. — Religionsfrihetens grund sats är alltså i sjelfva verket icke erkänd a utskottet; det gifver endast efter för en tvin gande nödvändighet. I enlighet härmed ä äfven dess förslag affattadt. Rättighet att utträda ur svenska statskyr käv. har väl icke direkt blifvit medgifven men domkapitlen skola åläggas förklara dei skild från kyrkan. som omfattat mening som. mot denna kyrkas bekännelse stridande är, och önskar förty att ur kyrkan träda Med mindre han sålunda blifvit förklarac från kyrkan skild, eger intet annat religions samfund, vid bot al 50 till 200 rdr, uppta honom bland sina medlemmar. Men inn han undfår ett sådant skiljobref, kan kyrkan enligt det framlagda förslaget, uppehålla oci trakassera honom, så länge hon sjelf finne för godt. Han skulle först varnas för kyr korådet, som förelägge honom en månads tic att sig betänka. Framhärdar han ändå i si villfarelsen, skall kyrkoherden genom kontrakts. prosten anmäla förhållandet hos domkapitlet inför hvilket den villfarande skall ytterligare varnas. Men tiden för undfåendet af dessa varningar är obestämd. Bor han nu i en af. lägsen ort från domkapitlet, kan det uppe: hålla och utarma honom med resor, så länge det behagar. I sanning, ett sådant lagstadgande är icke egnadt att framställa kyrkan sjelf i en mild och behaglig dager, eller ingjuta aktning och kärlek för henne. Större svårighet för utträdet ur detsamma har icke ens något papistiskt kyrkosamfund kunna lägga eller kläda sjelfva medgifvandet uti mera ofördragsamma termer. Men har han nu en gång lyckats få sig utträdandet ur kyrkan medgifvet, så har väl icke utskottet -— enligt åtskilligas yrkanden inom stånden, som till och med ville frånkänna en sådan delinqvent rätt att föra andrås talan — velat betaga honom alla medborgarerättigheter, . utan blott inskränkt dessa till dem, som redan nu äro andra religionsbekännare medgifna. Härvid må desto mindre något anmärkas, söm någon eftergift uti detta fall icke uti ifrågavarande förslag gerna kunde ifrågakomma. Han måste ock dessutom erlägga alla afgifter, hvilka honom äålegat, derest han fortfaran:le förblifvit en kyrkans medlem,, Icke blott den tionde och de afgifter till kyrkan, hvilka vidhäfta jord och egendom, utan till och med likstol och dylikt är han pligtig erlägga till en kyrka. som han vändt ryggen. Vi hemställa, huruvida detta är med billighet enligt. Utskottet undantager väl i sina motiver de afgifter. som utgå för presterliga förrättningar; men härom yttrar förslaget sjelft icke ett ord. Hvad, för det tredje, lärofriheten vidkommer, så har i detta, likasom i det kongl. förslaget, förkunnandet och utspridandet af lärosatser, som mot den evangeliska lärans grundsanningar stridande äro, blifvit belagdt med böter från och med 50 till 300 rdr. eller fängelse från och med två månader till och med ett år; dock må åtal härför ej ega rum, med mindre konungens justitiekansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, förordnat om åtalets anställande. Ehuru alltså detta förslag i hufvudsaken medgifver hvad K. M:t uti sin proposition har föreslagit, så har dock medgifvandet skett på ett sätt och blifvit så kringgärdadt, att vi betvifla att det skall lända till någon synnerlig fördel för kyrkan eller förmå att lugna den oro, hvilken nu jäser inom henne, om det än gör ett slut på det skandalösa lands