Aftonbladet – 28 november 1857, sida 3

afantliga avslag till en halt Tudra ändamål blifvit beviljade. Nu blef också utan vidare diskussion utskottets framställning afslägen. Inköpet af Marcus Larssons tufla hade en så öfvervägande mening för sig, att de, som sökte motarbeta detta anslag, fingo föga medhåll. Bland skölen för detta inköp anförde Ola Månsson äfven att Larsson är bondsön. Emellertid torde det böra antecknas säväl att åtskillige bland dem, som förordade anslaget, försäkrade, att staten skulle för de ifrågavarande 15,000 rår erhålla två af Larssons taflor, 2f hvilka den ena försäkrades hafva i Paris vid expositionen blifvit belönad med högsta priset, som ock att man anförde, det Larsson skulle hafva uppgifvit, att hän från utländskt håll för den tafia, som sades vara prisbelönt, blifvit erbjuden vida mera, än dessa 15,000 rdr; men att han ätnöjde sig med summan, emedan han önskade se sitt arbete qvarstanna i fosterlandet och få en plats i nationalmuseum. Den af talmannen framstälda propositionen lydde också Jå anvisandet af 15,000 rår till inköp af två af måsaren barssons taflor. Sedan dessa 15,000 rdr blifvit beviljade, kunde ståndet icke förmås att hevilja tiondedelen af denna summa till uppsökande och aftecknande af de i iandet befintliga runstenar.