Aftonbladet – 19 november 1857, sida 3

kretsen af bröllopsgästerna, till hvilka vi skols lägga några af våra se Je och bekanta, hvilka-senare ega rättighet att undandraga sig bjudningen, om bröllopssällskapet icke smakar dem väl Och så skedde. det. Bröllopet stod hos on gamle bundtmakaren; och den i grunden idla friherrinnan var på långt nör icke så besvärad af den umgängeskrets, i hvilken hon denna afton inkom, som Åugustas mor kände sig hedrad och stolt. : Strax efter bröllopet reste de öfverlyckliga makarne till Norrland och bosatte sig der. På sommaren öfverenskommo de båda Tföräldraparen att öfverraska sina barn med ett besök. Man steg om bord; på Berzelius öch medtog vagnar, emedan man hade, efter landstigningen, åtskilliga mils resa från kusten m åt landet. : a Sjöresan gick lyckligt, man steg iland, och snart sutto de resande i vagnar. : Det var tidigt en vacker sommarafton som de närmade sig bruket och kommo till jerngrindarne. som inhägnade den långa, vackra allin, hvilken ledde upp tillherrgården: Presidenten,. som med sin friherrinna åkte i frimre vagnen, lät sin: kusk hålla in hästarne och uppmanade bundtmakaren att köra förut. När bundtmakaren medelst en afslående åtbörd med händerna vägrade detta, yttrade den finkänslige presidenten, i en ganska bestämd ton: Nej, min hedersbror! frun i huset är alltid förnämsta personen, och henne tillhör uppmärksamheten i: första rummet. Herrskapet äro hennes föräldrar, jag och min hustru äro hennes mans. Min bror måste köra förut. Och, så skedde det. De till bruket hörande bygnaderna lågo på båda sidor om allen. Å ena sidan hörde man spikhammarens retsamma fjesk, å den andra det dofva, aktningsbjudande ljudet af stångjernshammaren. Vid all ns slut, längst fram i en rymlig gård, låg corps de logis. Just som man svängde in på gården och vagnarne gjorde en halfrund omkring den sröna blomsterplanen på dess midt, sågs enj mg, skön qvinna, som utbredde sina armar. ned ilande hastighet komma utför trappan, om ledde ned från hufvudbygnaden. tappa