Aftonbladet – 18 november 1857, sida 3

genom det nya statsrådet få besvärsmålen atfgjorda af regeringen. Genom votering godkändes utskottets förslag med 30 röster emot 16. Derefter föredrogs samma utskotts memorial n:o 53, tillstyrkande att vid landtmarskalkens förfall ordet bör vid ständernas gemensamma öfverläggningar föras af den i ordningen närmast varande talman. . Hr Stolpe ansåg förslaget hvarken nödigt eller nyttigt samt kunna i sina följder blifva skadligt, och vara endast ett smekande af ofrälsehögfärden. TLandtmärskalken finge derigenom. tre suppleanter; hvilket vore obehöfiigt. Det förhållande, som en gång redan faktiskt skett, att främste ledamoten af adeln fört ordet i förevarande fall, önskade tal. måtte få fortfara och ville bevisa dess grundlagsenlighet. Hr Lallerstedt erfor samma förvåning öfver att höra den föregående talarens yttrande, som han hade erfarit med anledning af den omständigheten, att ingen protesterat emot det af den förre talaren anförda faktum. Talaren erinrade att talmännen ej vore några suppleanter åt landtmarskalken utan innehade samma egenskap som denne, samt att det vore tid på att tillbakavisa hvarje försök från första ståndet att utsträcka sina prerogativer utöfyer det, hvaraf detsamma redan är i besittning i afseende på ordförandeplatserna i utskotten, likasom det visat sig behöfligt, att tillse, det dessa senare ej må öfver sin befogenhet utsträcka sin makt. Hr Rydin kunde ej gilla att de öfriga stånden skulle stå under det första ståndets supremati. Hr Rinnmanierinrade, att riddarhusordningen, enligt hvilken främste ledamoten hos adeln skall föra ordet vid landtmarskalkens förfall, ej gäller för de öfriga stånden, samt upplyste att förevarande förslag, som hr Stolpe ansett utgöra ett smekande af ofrälse högfärden, haft grefve Lagerbjelke till upphofsman. Memorialet bifölls. Derefter föredrogs statsutskottets memorial n:r 149, med förslag till sammanjemkning eller voteringspropositioner i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen hörande frågor. Vid 2:dra voteringspropositionen, rörande lönen för registratorn i justitiestatsexpeditionen, hvilken af två stånd bestämts till 3000, af ett till 2500 och af bondeståndet till 2000 rdr, med anledning hvaraf utskottet föreslagit votering mellan de två förstnämde beloppen, yrkade hrr Henschen och Hesselgren återremiss, på det att voteringen äfven måtte omfatta den af ett stånd bestämda lägsta summa, åberopande till stöd nuvarande lydelse af 69.8 regeringsformen. För utskottets förslag uppträdde hrr Björck, Rydin och Rinnman, emedan beloppet 2500 rdr vore godkändt genom de tre ståndens beslut, och således voteringen borde ske emellan detta belopp och det högre, som två af dessa stånd bestämt Genom votering med 32 röster mot 15 godkändes voteringspropositionen, emot hvilket beslut hr Henschen reserverade sig, emedan,om den åsigt skulle vara riktig, att beloppet 2500 rdr vore af tre stånd godkändt, så kunde derom ingen votering ske, då det redan vore rikets ständers beslut. Vid 27:de punkten, angående anslaget till mathållningen för garnisonsregementena, yrkade hrr Gråå, Billström och Björck afslag, emedan enligt deras åsigt summan vore redan genom ständernas beslut bestämd. Hrr Marin, Henschen och Schwan talade för bifall till voteringsproposition, emedan olika vilkor blifvit fästade vid anslagsbeloppet. Genom votering och den förseglade sedelns öppnande afslogs med 19 röster mot 18: voteringspropositionen. Öfrige föregående punkter godkändes. Föredragningen fortsättes i afton. Bondeståndet. Då statsutskottets memorial n:r 149, med förslag till sammanjemkning eller voteringspropositioner i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen hörande frågor, blef föredraget, så uppträdde först vice talman Anders Andersson deremot och framhöll, att utskottet gjort orätt vid voteringspropositionernas uppsättning såtillvida, att, då tre olikä summor blifvit genom de särskilta ståndsbesluten ifrågasatta, utskottet ansett den minsta summan icke böra komma under omröstning af det skäl, att de tre andra ståndsbesluten medgifva minst den mellersta summan, hvarföre utskottet ansett omröstning böra ske blott emellan den högsta och den mellersta af de tre ifrågasatta beloppen. Härigenom hade bondeståndets mening i flere fall blifvit undertryckt, oaktadt icke tre stånd fattat sammanstämmande beslut, såsom i 69 åregeringsformen stadgas. Till följd häraf ville vice talmannen, att memorialet sknile återremitteras och utskottet uppdragas så uppställa propositionerna, att äfven bondeståndets beslut måtte komma under omröstning. Sahlström, Hedström, vice talman Per Ersson, Anders Jansson och Anders Jonsson från Wermland m. fl. instämde. Nils Larsson gillade i principen föregående talarens åsigt, men önskade till en början att ståndet måtte genast besluta om voteringspropositionernas uppställning i enlighet med denna mening, hvarföre han också uppläste förslag till ny redaktion af voteringspropositionerna i alla de punkter, der han ansåg utskottet hafva förfarit i strid mot 69 regeringsformen; de öfriga punkterna ville han bifalla utom den 10:de, för hvilken han af andra skäl önskade en annan uppställning. Derjemte ville han, att de öfriga stånden skulle inbjudas att i beslutet deltaga. Daniel Damtelsson, Per Nilsson i Espö och de flesta af ståndets ledamöter instämde. Ola Månsson gillade äfven den här uttalade grundsatsen, för hvilken han liksom de öfriga ståndets ledamöter i utskottet förgäfves kämpat; men ville icke att ståndet nu skulle bestämma propositionernas lydelse utan öfverlemna detta åt utskottet. Ville man besluta genast så äskade Ola Månsson punktvis föredragning. Under öfverläggningens fortgång uppträdde Petter Jönsson, Anders Eriksson från Elfsborgs län, David Andersson, Per Mattsson och Anders Eriksson från Södermanland för samma åsigter och ansågo återremiss såsem lämpligast. Mengel,som fullkomligt gillade de andras åsigter, att alla de olika ståndsbesluten skulle komma under omröstning så snart icke tre stånd fattat sammanstämmande beslut, fann det fullkomligt riktigt att föredragningen skulle ske punktvis, men önskade, att voteringspropositionerna .nu måtte af ståndet sjelft bestämmas. Då likväl Nils Larsson till sist fann sig icke böra hålla på sin mening om beslut nu genast, utan förenade sig med dem som förordat återremiss,så blefvo i enlighet med denna hans framställning punkterna 2, 3, 4, 5, 8, 9, 10, 13, 17, 19, 20, 25, 27, 39 och 40 tillutskottet återremitterade. De öfriga voteringspropositionerna biföllos. Derjemte beslöt ståndet, att inbjuda de öfriga stånden att i detta beslut med bondeståndet sig förena, och blef denna inbjudning genast till presteoch borgarestånden öfverlemnad ar en deputation, för hvilken vice talmannen utsågs till! ordförande. Vidare förekom lagutskottets utlåtande n:r 48, angående en författning om straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum. Petter Jönsson, Ola Månsson, Sahlström, Anders Eriksson från Elfsborgs län och Nils Svensson från Skåne förordade den kongl. propositionen. Erik Ersson förmälde sig hafva fått kännedom derom, att om förändringar gjordes i det kongl. förslaget, så skulle icke Kongl. Maj:t dertill gifva sitt bifall, och för att icke föranleda hela frågans fall, ville han suspendera sin mening och bifalla det kongl. förslaget. Lekberg och Johan Johansson från Nerike voro deremot af den mening, att ståndet borde vidblifva sitt förra beslut. Ståndet afslog lagutskottets förslag och antog det kungliga förslaget. nn Religionsfrihotsfrågan. Ohh ov FR