Aftonbladet – 11 november 1857, sida 3

Inspektionen öfver folkskolorna. (Insändt.) Uti n:r 244 af Aftonbladet finnes en uppsats, re producerad, ur Göteborgs Handelstidning, om, hvilken ins. anhåller få yttra några ofd. Denifrågavarande uppsatsen afhändlar folkskolefrågan. Håndelstidningen gillar på det hela det utaf ståts-, bevillnings-, och ekonomiutskotten förordade förslaget om inrättande af en ordnad inspektion öfver folkskolan, och så långt är ins. fullkomligt ense med Handelstidninen. Att folkskolans bristfällighet inom vårt land mfvudsakligen härleder sig från brist på tillsyn öfver folkskolelärarnes sätt att handhafva sina befattningar, är nemligen numera temligen allmänt ers kändt, och kan ej förnekas af någon, som om saken eger ringaste kännedom. Men då Handelstidningen dels icke anser, att de föreslagna stiftsinspektörerna böra tillsättas annat än i den mån personer förefinnas, som ega ett lefvande nit för detta kalls, dels finner olämpligt att detta uppdrag lemnas åt seminariiföreståndarne, kan ins. icke dela Handelstidningens åsigt. Ty erkänner man behofvet af inspektion öfver folkskolorna, så måste man erkänna detta behofs allmänlighet inom vårt land. Åtminstone känner icke ins., och troligen icke heller Handelstidningen något stift, der icke detta behof skulle förefin nas. Detta kommer sig helt naturligt deraf, att ac saken till behofvet, eller presterskapets många embetsgöromål, oerfarenhet i eller någon gång håglöshet för folkskoleväsendet, samt öfrige medlemmars af skolstyrelserna oftast totala obekantskap med. saken, denna orsak är temligen allmän och torde förefibmas i temligen lika grad inom alla stift. Men äre således alla stift i ungefär lika grad i behof af en särskilt embetsman, som enkom kan egna sin tid och sin förmåga åt folkundervisningsväsendets utveckling och lyftning; af hvilken skollärare och skolstyrelse kunna begära och erhålla: råd och upplysningar i afseende på folkundervisningens ordnande och bedrifvande; som inspekterar folkskolorna och till vederbörande myndighet afgifver berättelse om folkskoleväsendets tillstånd inom församlingarne; så bör ock, synes det, en sådan embetsman i hvarje stift förordnas, helst kostnaderna,för aflönandet af 12 sådane inspektörer, jemförde med en så vigtig sak, som ett helt lands folkundervisning, äro så ringa, att derå väl ej det ringaste afseende bör fästas. Att härvid i åtskilliga stift, såsom: Handelstidningen föreslår, invänta en uppenbarelse af det lefvande nitet, skulle icke vara stort klokare,-än att uppskjuta tillsättningen af ett vigtigt domareembete, en högst behöflig täkarebefattning o. s.:v., tills -enperson framträdt, som om sig hade lyckats sprida den opinion, atthan af ett sådant nit vore lifvad. Men en sådan opinion måste alltid anses vara föga värd, derest denej grundär sig på fakta, och en person lärer först genom att verkligen sköta en -befattning, kunna ojäfaktigt ådagalägga sitt nit för densammas ändamål. Den egenheten eger nu rum med dessa föreslagna inspektörsbefattningar, att de å ena sidan anses såsom lättskötta, öfverflödiga sinekurer, å andra sidan anses så utomordentligt vigtiga och svåra, att man vid deras besättande borde gå tillväga på ett sätt, alldeles afvikande från det, som vid alla andra embetens tillsättande brukas. Det vissa är, att dessa befattningar blefve både vigtiga, arbetsamma och i hög grad. tagande innehafvarens förstånd och klokhet i anspråk, men. derföre ingalunda så svåra, att ej det med visshet. kan förutsättas, att inom hvarje stifts elementarlärarekår-åtskilliga skulle finnas, som egde både nit och förmåga att på ett för folkupplysningens och fäderneslandets sak ffruktbärande sätt sköta dem, derest ett nödvändigt och sålunda förlåtligt afseende på den timliga utkomsten tilläte att egna tid, håg och studier åt detta håll. Ått åter uppsöka dessa, torde ej vara synnerligen svårt för vederbörande stiftsstyrelser. Rörande seminariiföreståndarne fäller Handelstidningen följande raska omdöme: Det finnes tyvärr icke många sådana i landet, som rätt fullgöra sina åligganden. Flera (f) finnas deremot, som endast uppbära det mesta af lönen, öfverlemnande den ansvarsfulla förrättningen åt en illa lönad, underordnad vikarie. Det är mycket illa att sådant kan obehindradt passera. I detta senare omdöme instämmer ins. med fullkomlig uppriktighet, men tror, att saken verkligen obehindradt kommer att passera, tills en någorlunda ansenlig löneförhöjning kommer att ega rum. För öfrigt torde med detta väl mycket generella omdöme öfver rikets seminariiföreståndare samma förhållande ega rum, -Som vid dylika omdömen öfver andra embetsmannakårer. Antingen äro de nemligen rent af falska, eller ligger orsaken till det klandrade hos institutionen och ej hos personerna. När för en befattning, som fordrar så mycken klokhet, erfarenhet och så mycket dyrt förvärfvade insigter, som seminariiföreståndarens, staten består en lön; stor 400 å 500 rdr bko, således mindre än en kustvakts och lika med en bränvinskontrollörs arfvode för två månaders tjenstgöring, så är det — dumt att fordra att denna befattning iallmtuibet skall skötas väl; Den rent af nödvändiga följden af en sådan lönereglering måste ju blifva, antingen att sysslan blifver en bisyssla, och det är hon i de flesta stift. eller att hon alltjemt endast innehafves af nnga aspiranter Wu va AVävRg oc om I,003 de befattning inom skolan eller kyrkan. Huru olika skulle ej förhållandet blifva om för seminariiföreståndarebefattningen bestämdes en lön, lika med de högre elementarskolelärarelönerna! Då skulle befattningen hvarken blifva en bisyssla för regementspastorer, skollärare, konsistoriiamanuenser 0. s. v. eller en af ynglingar utan lärareerfarenhet alltjemt beklädd befattning, tillsammans med duplikantbefattningarne bildande elementarskolans förgård. Då skulle denna befattning tvärtom sökas af erfarne skolmän, hvilket väl torde böra anses ändamålsenligare, då berattningens ändamål är bildande af lärare. Och i detta fall skulle äfven, det är otvifvelaktigt, en sådan inspektörsbefattning öfver stiftets folkskolor, som de nämda utskotten föreslagit och med hvilken nästan ingen annan makt eller myndighet är förenad, än den, att fritt få visitera församlingarnes folkskoleväsende, med fullt förtroende kunna öfverlemnas åt seminariiföreståndarne. Den lyckliga tanke, som ligger till grund för detta af utskotten förordade förslag, är säkert klar för enhvar, som haft eller har befattning med bildande at folkskolelärare. Insändaren tror derföre fullt och fast, att detta förslag en gång skall vinna bifall, om ej förr, åtminstone då en riksdag kommer, der de materiella frågorna icke uppsluka allt intresse hos vederbörande. Till dess torde allmänheten böra ursäkta, om seminariiföreståndarnes nit icke i läbgden kan vara särdeles brinnande under ett lönlöst, missaktadt Sisyfiarbete. Ja, ett Sisyfiarbete! Ty att en yngling, hvilken såsom elev på seminarium ådagalagt det mest brinnande nit, utmärkt flit och sedlighet, sedermera såsom skollärare i en församling, der han lemnas utan råd, tillsyn eller uppmuntran, förfaller: till råhet, vårdslöshet eller lastfullhet, :och att allt detta förfall tilläilnar dan mnvrdARn nm. mnåmeee månads frp MLA Bu