Aftonbladet – 11 november 1857, sida 3

Jag kommer från Stockholm, derifrån jag reste. med dagens ångbåt i morgse, TI stället för visitkort är ni god och demnar mamsell Apelblom detta bref från mina föräldrar. Augusta räckte brefvet till kusken. Skall hon inte taga emot brefvet? yttrade kusken vresigt åt gumman, som icke rörde. sig af stället. Å Han kan ju kasta hit dets; sade gumman. Kusken mumlade något otydligt om harugglor, eller något annat species af sarhma slägte, upptog en liten sten från marken; in? trängde den i kuveret och kastade brefvet in på gården till gummans fötter. i Mamsell Apelblom är väl hemma, förmodar jag? tillade Augusta. Jag skall strax komma med svar,, genmälde gumman. Hon ruältade af, och Augusta förundrade sig öfver detta besynnerliga cmottagnnde, som ingalunda var egnadt att lugna henne. Jag skall säga hennes nåd, hur det är, sade kusken, i det han åter lyftade på hatten: de: äro uppskrämda för koläran. Nu öppnades ett fönsteri frontespicen eller vindsrummet i den Nilla envåningsbygnaden, och ett äldre fruntimmer med neglig? på hufvudet ;visade sig i öppningen och ropade till Augusta: Välkommen, välkommen, Jilla mamsell Hagendahl! Jag skall strax hafva den äran att komma ner., : ij Med hastighet stängdes fönstret, och snart visade sig den gamla damen på trappan, derifrån hon. med brådskande steg skyndade åt grinden till, men stannade, till Augustas förvåning, ett par alnar längre bort från grinden, än den gamla tjenarinnan före henne. På detta : behöriga afstånd yttrade hon följande: Ännu en gång sagdt: välkommen min söta mamsell Hagendahl! Ack, hvad jag är glad att se er... Edra föräldrar må mycket väl, som Jag haft den glädjen att inhemta af brefvet. NI är förvånande lik er mor, sådan hon var för trettio år sedan, ty då hon gifte sig, var on redan ur de blomstrande flickåren. Men