STOCKHOLM den 11 Nov. A e Eref från Finland, Helsingfors -den 18 Okt. I mitt senaste bref lemnade jag eder underrättelseom den märkvärdiga undersökningskomitå, som. blifvit. nedsatt för att granska finanschefens, baron v. Haartnrans räkens skaper. Anledhingen till denna komite låg, såsom jag också redan då framstälde, genast från början i öppen dager; den var nemligen ingen annan än baron Haartmans eget illa skriffin, men desto mera pösandeoeh-pockande diktamen, hvilket väckte isamma grad oro på högre ort som det väckte förtrytelse inom alla samhällsklasser i Finland. Deremot var jag då ännu, och de. fleste andra .med mig, säker om de omedelbart verkande mäktiga krafter — och mäktiga måste de vara — som förmått bringa ifrågavarande kömite till stånd. Det dunkel, hvari jag då sväfvade, hår-emellertid sedån dess blifvit. upplyst af hågra ljusskymtar,;: och se här hvad jag nu med temlig säkerhet har att meddela, Ifrågavarande undersökningskomits öfver Finlands hittills mäktigaste, mest sjelfrådige man är icke, såsom mången trott och ännu tror, nedsatt till följd af en politisk fint at honom sjelf, för att bereda sig ett slags officiel (ehuru litet vägande) triumf på den förkastelsedom, som nyligen så högljudt uttalats öfver honom af hans landsmän; ifrågavarande komit: är nedsatt; honom helt och hållet ovetande,..mot hans önskan, mot hans person; hans intressen. Denna omständighet kan natarligtvis icke annat än bekräfta den betydelse, jag redan i mitt föregående bref tillade denna komit:, hemligen att vara ett bevis på höga vederbörandes känsla af att systemet blifvit komprometteradt samt bemödanden att åter godtgöra det fel, som, blifvit begånget at barön Haartmans hos hönom : på alla öfriga intressen och känslor rådande, gränslösa högmod. Ty omdet än kunde tyckas billigt att baron Haartman, som begått felet, också är den som får lida derför, måste man likväl å andra sidan vara mycket okunnig om det ryska systemets natur, för att ej förstå att högsta vederbörande. måste ansett ställningemganska vådlig, då de för dess besvärjande beslutat uppoffra: — i alla fall moraliter, om också icke materielt, i.ordets hvardaghga mening — en så hög förtföendeman som baron Haartman, hvilken vetat förskaffa -så djupa försänkningar eller rättare förhuggningar när och fjerran omkring sig och som i alla fall förut gjort vederbörande: så, otaliga och så stora tjenster. Bittert måste också baron Haartman känna det öde, som nu drabbar honom. På kejsarens egen anmodan . utfärdade grefve Berg befallningen till: senaten om komit-ns nedsättande, och senaten företog valet af dess ledamöter med samma känsla af lättnad, som en ofta orättmätigt förödmjukad erfar, då den öfvermodige ändtligen erhåller sin näpst. Senaten har icke härvid varit ledd af några hämdkänslor, men väl hoppats — och hvarje hederligt: sinnad fosterlandsvän måste hålla senaten räkning för detta hopp — att det blifvande, om ock enda resultatet af komitens tillvaro skall bestå i upphörandet af baron Haartmans separata och sjelfrådiga ställning gentemot senaten, Hvarigenom den så vigtiga finansförvaltningen äfven korame att, såsom vederbör, sortera under senatens gemensamma köntroll och förfogande, och icke, såsom under den Haartmanska styrelseperioden, vara afhängig af en enda mans godtyckliga; icke så sällan af egoistiska intressen förestafvade åtgärder Det har verkligen ej saknats exempel på att, då senaten velat ansia mearr vat nyttioa ändersåksikrea tf tR RKS NS Pen ningar,, och man har fått lof att, utan närmare undersökning, låta bero dervid, emedan man kände, att: baron Haartmans ställning, ernådd medelst ett skickligt begagnande af det czariska godtycket, var sådan, att en strid med honom skulle aflupit fruktlöst. För dem som endast erinra sig baron Haartman från hans senaste tid, då han haft lyckan att dela med sig af det allmänna missnöjet åt grefve Berg, torde det ej vara ur vägen att återupplifva några ställen ur den bekanta Paavo SuomaJainens på sin tid så ryktbara skrift: Ett och annat om Finlands, Så läser man der bland annat följande: Med omtänksamhet och försigtighet har man junder mer än trettio år eldat under den ångvagn, som väl ändå slutligen skall rulla öfver det finska folket, och någon gång har man redan, som vi ofvanföre sett, försökt dess kraft. Banan är färdig, bygd af ryska statslån till Finland; en. skicklig och villig konduktör är funnen i geheimerådet v. H(aartmah); hvad hindrar då att med sin fulla kraft sätta lokomotivet i gång? Måhända stod ministerstatssekreteraren; grefve R. R(ehbinder) vader sin lifstid hämmande i vägen; åtminstone gick allt mildare och fogligare, så. länge han stod närmast monarken. Efter hans död började förändringarne eller maktbudens gyllene tid. H. kom till väldet; visserligen icke stäld på samma plats som RB: innehaft, men beklädd med större myndighet än någon före honom i Finland. Hat. inkallades till ledamot i kejserliga senaten, finanserna anförtroddes i hahs vård, tullstyrelsen underlades honom, militieexpeditionen i senaten upplöstes och förenades med finansexpeditionen — allt för att bereda honom ett vidsträtktare fält för sin, för landet så gagneliga verksamhet. Dessutom omtalas äfven att han af Rysslands sjelfherrskare: skall hafva öppen fullmakt att i monarkens namn, i saker rörande tull och finanser, göra och låta såsom honom försgodt synes. Vi hafva naturligtvis icke sett denna fullmakt, men dör.