Aftonbladet – 11 november 1857, sida 3

att de nu strax vore framme: Här till venster går allen upp till gården. Ah! utropade Augusta, och en glad känsla af tygghet intog henne, i samma mån hon hoppades att komma i säkerhet, vid målet af sin resa. Hon jemkade sin schal i ordning. intog en upprätt ställning och helsade hvarje träd och buske i all-n, som likväl för det mesta bestod af barrträd. Vagnen stannade vid ett par grönmålade, snygga inkörsgrindar. Kusken kastade tömmarne ifrån sig och sprang af för att öppna. Men han fick ej upp grindarne, Tänk, om ingen är hemma,, sade han; grindarne äro låsta och, jag tror nästan, förstuguportarne också. Och ingen rörelse, intet menniskolif förmärkes vid gården. Store. Gud, om jag cj heller här skulle få hamna! sade Augusta, med en af böjelse att gråta sväfvande rust. g Blif inte ledsen på förhand, hennes nåd lillat; sade den beskedlige kusken. Vi skola undersöka, hur det står till. Går det an att hålla i tömmarne? Jag tror nog, att hästarne skulle stå stilla ändå, men de äro ändå tryggare, om de känna, attnågon Båller i dem; det behöfs icke mera.n Augusta tog tömmarne, och kusken klef på en spjela, för att stiga öfver grinden. I detsamma öppnades förstuguporten, och en äldre qvinna af tjenstepersonalen, såsom det tycktes en jungfru eller madam, utkom och ropade, under det hon gjorde en hejdande och frånslående rörelse med handen: Blif stilla der! jag kommer strax till er. Gårdsplanen var ej stor, och den gamla qvinnan var snart grinden på fem, sex alnars afstånd nära, der hon stannade och frågade: hvarifrån är herrskapet, och hvad vill ni? Jag kommer,, svarade Augusta, för att göra en påhelsning hos mamsell Apelblom, som är en gammal vän till mina furäldrar. Mitt namn är Hagendahl. Var god och öppna grindarne. Gumman rörde sig icke af stället, utan frågade: Hvarifrån kommer herrskapet?