Aftonbladet – 11 november 1857, sida 3

FR ATA MARIA 6 BETE RA AG PERSER EEREMA RF ERGEA JSÄRSRATTT son från Dalarne, Olof Olsson i Oleby och Erik Mattsson från Härjeådalen. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Efter förrättadt val af ledamöter i förstärkt: bankoutskott förekom lagutskottets utlåtande n:o 49, deruti föreslås, med anledning af återremiss af betänkandet om oäkta barus arfsrätt, en förfåttning, hvarigenom skulle stadgas: att oäkta barn, utom det, som är afladt i hordom, eller i skyldskapseller svågerskapsled, hvari icke äktenskap får ega rum, må taga arf efter sin moder, derest hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar. Som motståndåre mot förslaget uppträdde frih. R. Cederström, hr E. Carleson och grefve E. Sparre under anförande att familjens och äktenskapets helgd undergräfves, att det vore obilligt att icke medgifva alla oäkta barn arfsrätt, att lagen redan ålägger så väl fader som moder att draga omsorg om barnen, att oordningen 1egaliserades m. m. Grefve Sparre erinrade ganska passande, att. civilisationens och humanitetens namn missbrukas ofta, ja ända derhän, att talaren i dessa dagar emottagit en uppmaning under åberopande af dessa dyrbara intressen, att köpa lybsk medvurst åf hästkött. Grefve Liljencrantz fann det vara högst inkonseqvent, att, då lagen ansåge lönskaläge såsom ett brott, man. skulle tillerkänna frukten-af ett brott:.arfsrättighet. -Talaren prisade slotligen äktenskapets: helgd i vårt fädernesland i jemförelse med i andra länder, hvilket naturligtvis skulle komma af vår visa lag stiftning. . Hr L. J. Hjerta kunde icke finna att äktenskapets helgd blifvit mindre i de länder, der oäkta barns arfsrätt erkännes. Då lagen så lindrigt straffar lönskaläge, kan den icke anse det såsom egentligen tillhörande rubriken brott. Att det vore en osedlighet förnekade talaren ingalunda, men erinrade hvar och en åf. mankönet om Kristi yttrande: Den, som är utan synd, kaste första stenenn. I afseende på den fruktan, man yttrat för skandaler, vore det icke skäl att, liksom strutsen, när han förföljes, sticker hufvudet mnder en buske och inkillar sig vara gömd, blunda för de förhållanden, som omgifva oss och förr eller senare skola uttaga sin rätt. Er v. Kock började med den förklaringen, att han icke ånyo velat upptaga frågan, om icke grefve Sparre undertecknat en uppsats (se Aftonbladet för i går), deruti han sett bland uppräknade ämnen, som skulle vid denna riksdag vinna framgång, äfven frågan om oäkta barns arfsrätt. Talaren vederlade sedermera systematiskt de skäl så väl i legalt som sedligt hänseende, hvilka anförts emot utskottets förslag. Denna rätt kan och bör icke medgifvasi afseende på fadreny; ty odfvervinneliga svårigheter skulle möta vid lagens tillänpande. Arfsrätt efter modren skulle deremot leda såväl till nytta för henne sjelf, som genom barnets uppfostran kunde försona sitt fel, som för bärnet, hvilket, i stället för att lemnas på barnhuset, finge en bättre vård. I samma syftning som hrr Hjerta och v. Kock yttrade sig hr G. Cederschiöld, hvarefter vid votering äfven detta utskottets förslag underkäodes med 27 nej mot 21 ja. Sinma utskotts betänkande n:r 50, afstyrkande motion om Svea och Göta hofrätters fördelning i särstilta mindre hofrätter, hifölls utan anmärkning, hvillet icke blef händelsen med de tvenne motioner hr GC. Cederschiöld i föregående plennm väckt. Den försla, om ett pris för en historisk afhandling om det förhållande, hvaruti statens välstånd står till den religiösa toleransen. eller intoleransen, sökte. frih. R, Celerström och hr E. Carleson undertrycka, på grund af 56 riksdagsordningen, samt lyckades äfven deruti, då ordföranden frih. Akerhjelm vägrade remiss. Pi den andra motionen -om förständigande till lagutkottet, att påskynda sina arbeten och antaga ytteligare en sekreterare, kunde visserligen icke remiss nekas af ordföranden, sedan motionären uteslutit andra mom. om ståndens kanslier, men frih. R. Cederström, understödd af grefvarne Lagerbjelle och E. Sparre, lyckades icke desto mindre få den lagd till handlingarne, egentligen af det skäl att den icke skulle kunna föranleda till någon åtgärd: Grefve E. Sparre undanbad sig för lagutskottets räkning några uppmanirgar till skyndsamhet, ty om också icke några sammanträden ansloges på svarta taflan, så hade dock deremellan utskottet haft mycket annat att göra, såsom att sammanträda med andra utskott, uppsätta testen till lagförslagen. Hr G. Cederschiöld jemförde denna riksdags lagutskott, som nu på:l3:de månaden icke hunnit mer än till sitt 50:de betänkande, med lagutskottet vid 1828—30 års riksdag, då 166 betänkanden redan på 5:te månaden blifvit färdiga i icke mindre vigtiga frågor än de, som varit föremål för n. v. lagutskotts behandling. Prosteståndet. Val förrättades till förstärkt bankoutskott. Derefter föredrogs lagutskottets utlåtande n:r 49, angående oäkta barns arfsrätt, och dervid: yttrade domprosten Björling, att detta förslag skulle införa oäkta barn i samma familjrätt, som äkta barn, och dess