lan sjön Fryken och seyelbara delen af Norselfven; tillstyrkt att, för anläggningen af en hamnbassin invid Karlstad samt en kanal med tillräckliga dimensioner derifrån till Kanikenäset vid Venern ett lånewnderstödaf 100,000 rår rmt må beviljas, med vilkor att staden bygger och framgent underhåller denna hamn; -afstyrkt hr E.G. Danielssons anhållan om ett statsanslag å 150,000 rdr samma mynt för fullbordande af den påbörjade slussoch kanalanläggningen förbi Klarelfvens wattenfall vid Forshaga ock Dejeforss; afstyrkt riksdagsfullmäktigen Nils Nilssons från Örebro län motion om beviljande af ett statsanslag å 120;000 rdr rimt fören båtleds beredande mellan Norasjön och Täsjön inom berörde län; afstyrkt hr G: P. Rönblads begäran om ett statsanslag å 30,000 rdr för uppmuddring af. Umeås elf till tio fots djup. Ö Med bifall till K. M:ts -derom gjorda framställning, har utskottet tillstyrkt, att rikets ständer måtte, för att medelst anslag eller lån utaf allmänna medel befrämja utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsförelag, bevilja och anvisa till K. M:ts disposition en summa af 300,000 rdr, eller 100,000 rdr för hvart och ett äf åren 1858, 1859-och 1869, samt att utaf dessa medel fyra femtedelar må få utgå såsom lån och den öfriga femtedelen såsom anslag utan återbetalningsskyldighet. Och har utskottet härigenorå ansett vara besvarade 10 särskilta motionärers yrkande öm berörda anslagssummas förhöjning utöfver det sålunda föreslagna belopp; afstyrkt en af hr Mathias Odencrantz väckt motion om ett ytterligare låneunderstöd å 30,000 rdr för sänkningar af sjöarne Långhalsen och Yngaren samt Hallbosjön jemte flera mindre sjöar i Södermanland; tillstyrkt, att med anledning af särskilta utaf hr G. M. Stenqvist och riksdagsfullmäktigen Erik Olsson väckta motioner, ett låneunderstöd å 60,000 rår rmt måtte anvisas för sänkning af sjöarne Kolsnaren och Wiren i Södermanland; tillstyrkt, att för fortsättningen och fillbördandet af den påbörjade upprensningensaf Storån inom Tjellmo socken i Östergötland jemte dermed sämnanhängande sjösänkningsoch andra: vatte; afiappninigsrbeten. inom nämde äfvensom Krigsbergs socken ett ståtsvidrag af. 100,000 rdr må beviljas till utgående med 30,090 rdr såsom lön och med 20,090 rdr såsom änslag, derom riksdagsfullmäktigen And. Pet. Andersson för samma provins gjort framställning. Afstyrkt det af Hr Arvid Ribbing, prosten Emanu2lsson, hr G. Lallerstedt och riksdagsiulimäktigen Peter Carl Andersson från Östergötland i ssärskiltarmotioner väckta förslag om ett anslag för sjön Tåkerns änkning; .afstyrkt riksdagsfullmäktigen Daniel DaniIssons begäran om ansläg för aftappning och sänkning af Storsjön, Tjurken, med flera sjöar i Jönköpings län; afstyrkt, rikets ständers bifall till Nils Svenssons från samma län motion om statsbidrag för utdikning af Stora Mossen samt sänkning af Kåfsjön Harsjön mi Å. sjöar inom Ostbo och Westbo härad af detta län; afstyrkt den vid 3:ne föregående riksdagar afslagna a riksdagsfollmäktigen Nils Svensson från Malmöhus lin nu ånyo gjorda framställningen om statsbidrag för sänkningen af Ifö sjö t Skåne; åfstyrkt en af grefve Corfitz Beckfries gjord-anhållan om anslag å 99,050 rdr rmt för sänkningen af Ringsjön; afstyrkt Erik Olssons från Örebro län motion om statsbidrag för upprensning och sänkning af den Kumle och Halsbergs socknar genomflytande Rahla-ån; afstyrkt det af Erik Andersson framstälda förslaget om ett statsbidrag å 950 rdr för utdikning af en i stora Tuna socken kring sjöarne Somyren och Sillnäs befintlig vattensjuk trakt; samt slutligen hemstält, att riksdagsfullnfäkigen Olof Larsson från Gefleborgs län gjorda framTställning om statsanslag för upprensningsarbeten i Wozna och Ljusne elfvarne i Södra Helsingland måtte lemnas utan afseende. RR — Nedanstående yttrande af Göteborgs Handelstidning med anledning af de gemensamma 5fverläggningarne i religionsfrihetsfrågan göra vi oss ett nöje att återgifva: Det allmänna intrycket af de nu afslutade debatterna rörande den kongl. propositiohen till lossande af några utaf de mest tryckande banden på religionens område, har säkert varit: en vidgad och djupare insigt af frågans betydelse och med detsamma en klarnad öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten af en friare lagstiftning uppå nyssnämde område, samt någon förundran öfver svagheten af de argumenter, som blifvit från motsidan producerade. Aldrig har — det torde man tryggt kunna. påstå -— bevisningen å ena sidän varit segerrikare och å den andra vanmäktigare. Det är en sanningens triwmf; för såvidt den allmänna öfvertygelsen angår, om den ock icke kunnat göra sig gällande hos rikets ständer. Fär man tro den i förgår meddelade telegrafunderrättelsen, är det nemligen föga utsigt, stt den kongl. propositionen för denna sång vinner tillräckligt afseende af den lagstiftande makten. Endast borgarståndet har i det afseendet visat sig värdigt de traditioner, genom hvilka detta stånd alltid framstått såsom sakförare för borgerlig och religiös fri. het i alla länder. Presteståndet har varit troget sina traditioner i motsatt riktning. Hos adeln har åter slumpen, den tillfälliga majoriteten, bestämd af särskilta inflytelser, fällt utslaget, och bondeståndet har här, likasom i andra länder, uti lossande af religionstvånget sett en fara för den gamla tron, hvilken man mera af gammal vana än af djupare andelig öfvertygelse velat framför allt bevara. Denna utgång har icke kunnat vara oväntad och bekymrar oss — uppriktigt sagdt — ganska litet. Hufvudsaken har varit, att den allmänna meningen i landet kommit till insigt i ämnet. Härigenom blifva tvångslagarne helt enkelt outförbara, något som dessutom föreskrifves af sakernas egen nödvändighet, då det svårligen låter sig göra att vare sig landsförvisa, eller i fängelser inspärra. tusentals menniskor, som öfvergått till annan bekännelse. Här inträder sålunda en suspension af lagarnes utöfning, hvilket, såsom hvar man finner, är ett laglöshetstillstånd, men ett tillstånd, som af rikets höglofl. adel-, prestoch bondestånd blifvit sanktioneradt. Och de som nu befinna sig i detta tillstånd taga snart steget ut, för att fullkomligt emancipera sig från den rådande kyrkan. De uppföra sina egna bönehus, utse sina egna lärare — oberoende af