Aftonbladet – 11 november 1857, sida 2

men denna lycka har ej på senaste tiden vederfarits -mig. Det ena och det andra har varit en till. fällighet. Frans hade: kunnat upplysa henne derom, att hans fader å sitt arbetsrum så, flitigt sysselsatt honom med skrifning, att ban icke fått tillfälle att passa påi trapporna när Augusta gick till pensionen eller kom hem derifrån, men han tyckte rm icke att denna upplysning passade rätt bra i stycke, och således teg han, hvarigenom samtalet blef afbrutet, hvilket medförde den besvärliga nödvändigheten att söka en ny uppslagsända. Omöjligheten för honom att finna en sådan förmådde den brydda Augusta att dermed sjelf gripa sig an, och hon anmärkte, att hon hört så mycket talas om Upsala och dess omgifningar, att hon väntat sig något mera än hon tyckte sig finna; hvarpå Frans försäkrade, att hon skulle få se hvad hon helt visst skulle gilla, om hon komme inom stadens område och ifrån slottsvallarne finge blicka sig omkring, och-han tillade, utan ringaste sammanhang med det . pågående talämnet — så förbistradt orediga äro en kär menniskas tankar — att han aldrig så mycket beklagat förlusten deraf, att han icke haft tillfälle att blifva förestäld för hennes föräldrar, som i dessa senaste dagar; och då Augusta frågade, hvad ran härmed menade, svarade han, att han, senom att icke känna hennes föräldrar, beröfvats tillfälle att säga henne farväl, innan han företog sin Upsalaresa. : ; Augusta fann egentligen ingenting att derill säga, men hon gjörde, i dess ställe, utan lt bryderi, en frin och tacksam böjning på mufvudet. Iton hade ej heller, i sitt bekymner, tillräcklig sinnesledighet, för att upp: närksamt lyssna till hans tal. Hon tänkte på let möte hon väntade. Ändtligen närmade nan sig tullen och stannade på ett behörigt fstånd ifrån grinden. : : Upsalafruntimret . stod sedan der, operor rinden, nigande, och hade sin man under rmen.