Aftonbladet – 9 november 1857, sida 2

rekt hos redaktionen, till betydligt ökad kustnad för reqvirenternå och besvär för redaktionen med tidningens afsändände i korsomt slag, fästa vi uppmärksamhet på följande af Posttidningen meddelade upplysning om de fördelar, som beredas utländska prenumeranter genom att reqvirera svenska tidumgar genom svenska .postamtet i Hamburg, Posttidningen yttrar: Besparing. af postporto för tidningar, som afgå till utlandet, vinnes i ganska väsentlig mån derigenom, att tidningarne reqvireras hös svenska postamtet i Hamburg och derigenom, till följd af tidningsstämpeln, gå portofria inom Sverges område, i stället för att, såsom nm vanligastsker, under korsband afsindas från Stockholm eller andra svebska orter, dervid de draga postporto hela vägen. I båda fallen befordras tidningar med samma lägenhet och komma alltså den utrikes vistande,abonnenten lika fort tillhanda; men besparingen är så: betydlig, att t.. ex. denna tidning, som. reqvirerad i Hamburg kostar, .med dagligt postporto; endast 24 mark 14sch:kurant, stiger till en kostnad af 69 mark 10 sch., om den afsändes dag: ligen under korsband från Stockholm; för Aftonbladet blir värdet af årgång, redvirerad i Hamburg, 29 mark 8 sch, men afsänd i korsband från Stockholm 100 mark 10 sch;, och för Svenska Tidningen resp. 27 mark 3 sch. och 75 mark 10 sch. Afsändas tidningarne under korsband icke dagligen, utan blott två gånger i veckan, så minskas förlusten för Aftonbladet blott med 10 mark om året, men-för. de öfriga tidningarne blir :den lika stor-som ofvansär nämdt, hvarjemte abonnenten, som får mindre färska nyheter, icke har skäl till belåtenbet med en så beskaffad afsändning af de dagliga tidningarne. Äfven om dessa skola befordras längre än till Hamburg, blir kostnaden billigare om de der reqvireras, såframt nemligen dervarande postkontor, hvilket mån torde kunna hoppas, vill åtaga sig att förse tidningarne med de korsband, som för vidare befordran derifrån äro nödvändiga. En liten besparing torde för sådana tiningar, på detta sätt afsända, ytterligare vinnas derigenom, att det tyska lodet är tyngreän det svenska, till följd hvaraf tidningarnes lodantal; bestämdt genom vägning på tysk botten, blir mindre än om det bestämmes i Sverge. — En hvar, som aldrig så litet följt med våra offentliga angelägenheter, har sig bekant att motvilja mot statsskuldsystemet. varit ett bland de hufvuddrag, som karakteriserat den svenska natioHalrepresentationen alltsedan det nya statsskickets införande. Det har hos våra representanter städse -gifvit sig tillkänna en :slags obestämd farhåga och förkänsladerom, att skuldsättningsbanan, en gång beträdd, skulle för åtskilliga intressen och maktegande befinnas så lockande, att staten snart skulle ryckas vidare framåt på denna bana och nationen innan kort se sina bästa krafter utsugas för gäldandet af räntorna på:en ständigt växande skuldmassa. Också -hår rfepresentationen. under årtionden; ihärdigt, motsatt sig hvarje frestelse att söka lindra ögonblickets behof genom att kasta. bördan deraf på främtiden. Först då det ifrågakom att anlägga Jernvägar i vårt land uti en utsträckning,som skulle erfordra större. finansiella krafter än dem representationen kunde på vanlig be skattningsväg disponera, lyckades det att besegra de gamla betänkligheterna och förmå tänderna att gå in på en utländsk s kuldsättning. . Detta skedde likväl endast med afseende derpå, att de upplånade penningarne skulle användas för ett produktivt änTamål och för åvägabringandet af ett företag, af hvilket våra efterkommande skulle hafva att skörda den största och hufvudsakliga frukten och derföre äfven rättvisligen böra draga sin andel af de dermed förbundna uppoffringarne. Den traditionella obenägenheten mot utländsk skuldsättning var dock så stor, att vi för vår del äro fullkomligt öfvertygade, att — oaktadt de skäl som i före varande fall verkligen talade för densamm icke skulle ha gått in på en sådan skuldsättning, åtminstone i den omfattning som nu i skett, om man icke hade lyckats påfinna detta berömda nät, uti hvilket man fångade ja många enskilda intressen och med hvars tillhjelp man framkallade denna Rjernvägsfeber, under hvars paroxysmer ständernas beslut fattades. Att våra ständers fordna instinktmessiga farjhåga för skuldsättningssystemet haft skäl för j Sig, börjar emellertid redan nu genom åtskilliga tecken och förebud gifva sig tillkänna. Knappast äro nemligen några få månader förflutna sedan ständerna samtyckte till. den nämda första skuldsättningen för ett produktivt ändamål, innan man varsnar ett försök att göra allmänheten förtrogen med den tanken, att det kan låta sig göra att skuldsätta staten för att anskaffa medel äfven till försvarsverket och till löneförbättringar. Det är en författare i Svenska Tidningen — naturligtvis en insändare — som fått bland andra fosterländska funderingar, skicka ut äfven denna lilla oskyldiga förkännare, Sedan denne författare; att börja med, ställt Jernvägarne, försvarsverket och löneförbättringarne i bredd på en: linie, förklarar han alla tre vara:lika makt åliggande och anmärker, att de alla tre fordra för sin lösning ett gemensamt medel; nemligen penningar. Det är sättet; för dessas anskaffande, menar han; som väcker största bekymretsoch utgjort hufvudämnet för våra lagstiftares meningsstrider, . deras farhågor; -tvifvek och oro, I detta svåra dilemma vill nu författaren komm, lagstiffarne till hjelp med ett godt råd. Han:vet ett förträffligt medel att-undanrödja deras farhågor teilkdkock. oro. Medlet är mycket: enkelt soch heter körteligen; upptagandet tf statslån. Det. sätt författaren föreslår för låneoperationens verkställande ; är .jvisserligen litet-naivt — han vilt nemligen att allmänheten skall utbyta sitt botdoch toilettsilfver mot räntebärande statsobligationer soch i stället köpa nysilfver-hosshr A. Möller vid -Drotthinggatan — meii detta