Aftonbladet – 7 november 1857, sida 2

1 andra protestantiska lander. fFarut -Uidlager, utom klarheten, skarpsinnigheten och konseqvensen i sjelfva ämnets behandling, tillika icke litet den talangfulla och hos Tysklands vetenskapsidkare ovanligt lätta och behagliga stil, hvarmed ämnet blifvit behandladt. Ehuru utdrag, vidkommande en skrift som denna, välsendast kunna gifva ett torftigt begrepp om dess rika innehåll och tankegeiegenhet, så kunna vi dock icke afhålla oss från att meddela några först rörande Schleiermacher och hans verksamhets betydelse för den dogmatiska vetenskapen och det religiösa lifvet. aDet är, säger förf., visserligen icke lätt att i ett par fattiga-ord, i ett.-par allmänna kategorier sammanfatta denne. oförliknelige. mans hela vetenskapliga betydelse. Schleiermacher var oändligt skild ifrån och olika med Hegel, så väl i sin personlighet som sin vetenskap. Dessa två hafva aldrig kommit hvarandra nära, si nära de ock i utvärtes måtto råkat att stå hvarandra i sin: gemensamma: verksamhet vid det nystiftadi universitetet i. Berlin, .dennacentralpunkt för tysk vetenskap, hvarifrån i.den tiden en -andeligt befruktande kraft utan like utgick till samtliga det befriadt och förnyade Tyskland.Bland vår nations störstt andar, hvilka här voro församlades stodo dessa bådv mät i främsta ledet: :-Men: de berörde hvarandre nästan endast för att stöta hvarandra ifrån sig; en djupt gående ömsesidig antipati:uppfylde dem från början. till slut. Strauss har går förliknat de båda. teologerna Daub och Schleiermacher; i anseende. till grundolikheten: i deras kärakter, vid de Homeriske. hjeltarne Ajax och Ulysses måhända kunde denna jemförelse.. med samma rätt användas på He gel och Schleiermacher. Ty, likasom Hegels egendomlighet var substantielgedigenhet, som tränger ner i-tingens grund; i alltets tillslutna djup, så vår Schleiermacher, i lifvet som i vetenskapen, subjektivitetens representant, en man af rastlös rörlighet, af den mest sarkastiska qvickhet, så välsom af den lifligaste känsla. Hos honom var encunderbar andens fjederkraft och lifaktighet, en diälektisk virtuositet. icke endast i tanken, utan ock i viljan, icke endast af intellektuelt, utan äfven och lika så mycket at etiskt ;skaplynne... Men-i förening . med. denna alltjemt gnistrande och ljungande dialektik, denna rast lösa rörlighet i hans sedliga sträfvan och arbete, uppenbarade sig tillika — och just i denna kontrast låg det oemotståndliga -af hans-personlighet — en djup innerlighet af det finaste gemytslif, dit den fria dialektiska leken alltjemt återvände och hvari hans andes ständiga oro fann hKvila och försoning; så att alla motsatser der åter upplöste sig och alla böljande tvifvel der hade. sin säkra ankarplats. Kort sagdt, hos -honom var en sällspord förening af djup och sublim religiositet, af mystik i ordets bästa bemärkelse med en oändligt rörlig förståndsneflewion. . Genom föreningen af dessa båda elementer blef hans verksamhet djupt ingripande i tiden; dels till att rena och upplösa, dels till att Nfva och uppbygga. Detta är för Schleiermachers första uppträdande mycket karakteristiskt. Han vill för religionen återvinna de bildade, vill visa dem, att hvad de dittills ansett för religion och såsom sådan föraktat alldeles icke var religion, utan blott ett dödt precipitat deraf; att religionen -ieke.-blotti låter försona sig med andens friaste lif, att hon icke blott låter smycka sig med andens skönaste blomster, nej, att hon fastmer sjelf är allt -andelifs lefvande källa och djupaste rot sinnets friaste och -mest innerliga. rörelse... Dennz ställning till bildningen; hvilken skall försonas med religionen lika så väl som religionen med bildningen har för den Schleiermacherska teologien förblifvit alltigenom egen. Icke heller var någon till den gradå som Schleiermacher danad till att lösa en sådan uppgift, på hvilken rationalisterna hade lidit det beklag ligaste skeppsbrott. Utrustad med den finaste känsl: och med. det mest genomträngande förstånd, med der mest omfattande, genom bekantskap med den: klas siska ålderdomen: så väl som med filosofien riktade andebildning, -— enär han verkligen stod på tidehvarfvets höjd och tillika hade mnedstigit ialla djupen af dess väldiga och otillfredsstälda längtan, — hade han dock åt sig bevarat religionen i dess mest rörliga; innerliga. och andeliga ferm, i den form. hvari hon låter sig väl förena med alla den närvarande tidens vetenskapliga bildningselementer. — Den tanken, att religionen är:en: primitiv kraft, som: föregår alla så väl; handlingens: som-tankens: förmedlingar, har åt alla håll haft fruktbärande konseqvenser; Särskilt på dogmatiken bär den utöfvat en grunds ligt rensande och vägrödjande verksamhet. Ty högsta normen var nu icke. mera, såsom förr, Skriftens bokstaf eller en -dogmatisk -formel,. eller. en det sunda förnuftets grundsats, utan den religiösa känslan, det fromma sjelfmedvetandets habitus, inför hvilken hvarje lärosats skulle legitimera sig genomatt der finna sin återklang.. Blef så; och det med rätta, en stor dei af det. gamla dogmatiska materialet kastadt öfver bordy-såsomplatt icke hörande.till. det religiösa lif-. fvets framställning, och hänvisadty till historien, till; kosmölogien och methafysiken; men den qvarblifvande kärnan.blef så rensad från yttre och illa berättigade supranaturalistiska föreställningar, att Sehleiermacher med skäl helsades som grundläggarc faf en ny dogmatik. äg RR de RR Särdeles lärorik, -särskilt-med hänsyn. till Toss och våra närvarande kyrkliga. fö! ållanIden, är författarens teckning:af. Ny-lutherdo-! Tinenzoch. dess. papistiska, plarier, tenderande till att under renlärighetens fana: förqväfva allt religiöst lif-.oeh undertrycka ej mindre samvetet än förnuftet. Dock våga. viicke att. genom några ytterligare utdrag förlänga denna: anmälan. — — Så rg i Öfversättningen, . gjord -med ledighet: och: skicklighet, föregås, förutom af.-en redogörelse för sjelfva bokens innehåll, tillika af:en tillegnantill. Teologiska fakultetens herrar ledamöter i Lund, -enkannerligen dem, som sknfva i Svensk kyrkotidning), författad med il den ironi och udd, hyaraf den bekantc författaren är mäktig. i Hos osschafva öfversättningar och skrifter i denna kyrkliga riktning: hitintills hört till sällsyntbeternas Kyrkan har hitintills mäktat upprätthålla sitt reaktionära system, till hvili ken båtnad; visa de förflutna dagarnes kyrkga förhandlingar, Den ende prestman, som vågat uppträda i en med denna skrift beslägtad riktning, har hitintills stått ensam: samt blifvit förkättrad, trakasserad och förorättad i sefordringsväg, Vi kunna icke afgöra eller veta, hur länge vår kyrkliga bierarki skall finna rådligt att fortsätta samma kurs; -emellertid skall det säkert icke misskreditera denna skrift, att, för att bruka öfyersättarens ord, Svensk Kyrkotidning har rört: på sitt trummskinn, ja, på ortodoxiens stormklocka, för att varna svenska allmänheten från att taga en så ogudaktig bok i handen. Anteckningar om Norrköpings stad, samlade och utgifne-af. Fr. Herteman och Ludv. RBingborg. Andra delen, 1851-—1855.Ofvanstående arbete utgör för Norrköping: stt motstycke till: hr eg aedet ere lins förtjenstfulla arbete Stockholms stad i juridiskt, administrativt, statistiskt och borgertot hänseendepv Med Tocquevilles bekanta ft Vg I — JA KV JR I FRE FJ RR fär tant ASL Mä Na