Aftonbladet – 7 november 1857, sida 2

hamnen vid staden Piteå befintlig sundbonks kanal: och slussanläggningar samt strömpensningars och andra vattenkommunikationer; sFsafstende 4 de för dylika: årbeisföretag väckta förslag har utskottet ännu endast hunnit genomgå några af afdelningens framställningar. Dessa angå: hr A. M. Brincks förslag om statsbidräg för upprensningen af ex farled genom Stockkölms skärgård emellan Baggens-Stäket och Stora Wärtån. Afdeiningen hade tillstyrkt att för upptagande af en farled derstädes till 18 fots djup 300,000 rdr-skulle beviljas såsom anslag, utati återbetälningsskyldighet, och 150,000 rdr såsom lån... Detta förslag föll genom votering med 20 röster mot 5; hvaremot utsköttet skall hafva beslutat ingå till K. M:t med underdånig skrifvelse, innefattande hemställan, att K. M:t måtte låta undersöka, huruvida en så beskaffad farled må vara af behofvet påkallad, samt de kostnader, som härtill kunna erfordras, och vid nästa riksdag framlägga resultaten af denna undersökning. Likaledes äro hr M. L. Bäckströms hemställan om anslag för en kanal vid Neninge sund samt rensningar i lilla och stora Bredviks och Stångsunden, äfvensom J. G. Wassmuths begäran om ett låneunderstöd . af 20,000 rdr för en kanalanläggning, emellan norra Idsviken och sjön Norrvik i Stockholms län utaf utskottet afstyrkte. — — En prest från landsorten, hvilken icke är riksdagsman, men som under vistelse i. hufvudstaden blifvit i tillfälle att afhöra en del af slutdiskussionerna inom de särskilta stånlen rörande religionsfrihetsfrågan, har begärt plats för följande uppsats: Ehuru allmänheten utan tvifvel kan vara trött vid att så länge hörastalas om religionsfrihetsdebatterna, så kan en fattig landtprest: icke afhålla sig från att ge uttryck åt den förvåning, som han erfor, då han i lördags hörde en del af sina embetsbröder uttala sig i en anda, som han näppeligen hade väntat att förnimma hos dem, som så mycket göra väsen vf sin lutherska renlärighet och affektera att vara målsmän för protestantismen. Om jag äfven sersbort derifrån, att .presteståndet såsom en politisk makt, en riksdagskammare, står i den skarpaste: och klaraste strid mot Augsburgiska bekännelsen, som uppdrager så bestämda råmärken mellan det andliga och verldsliga regementet, så andades många af de yttranden jag hörde ett sådant misskännande af protestantismens och all religions innersta väsende och röjde tillika ett så lättsinnigt begagnande af skriftens heliga ord såsom stöd och argumenter för hvarjehande menskliga institutioner och menskliga missbruk, att jag knappast trodde mina egna öron, Mest af allt frapperade mig dock ett presterligt anförande på riddarhuset, Det var hr hofpredikanten Tham, som uppträdde å dragande kall och embetes vägnar, enligt hvad han sjelf antydde. Med idkeliga åberopanden af bibeln förfäktade han religionstvånget, anförande härvid ibland annat, att likasom Moses straffade de folk, som hade förfört Israels barn till afgudadyrkan, så vore verldsliga straft och lagens hämnande arm. brukbara och tillåtliga för beskyddandet af Guds sanna dyrkan. Jag vill dock knappast föreställa mig. att hr hofpredikanten på fullt allvar och i hela dess vidd kan rekommendera Moses efterdöme. Det vore visserligen det aldraradikalaste sätt att göra sig af med alla affällingar och Pros att, såsom Moses gjorde med midianiterna, helt enkelt slå ihjel både dem och deras söner samt distribuera och försälja deras qvinliga afkomlingar såsom slafvar och :sköfla deras gods. Men, såsom sagdt är, jag kan icke föreställa mig, att hr hofpredikanten kan vilja upplifva denna gamla testamentets sed, lika litet som han lärer vilja upplifva gamla testamentets månggifte och bruk af frillor.. Emellertid ser man, hyilket ofog man kan -bedrifya medi bibeln, om man ej har för ögonen det. efterdömes; hvarmed Xristus har föregått oss, samt hela andan af den gudomliga sanning, hvårpå han grundade det Guds rike han hade ;kommit att upprätta. Men detta är, något, som den stora mängden af vårt hierarkiska riksdagspresterskap, att döma af deras utlåtanden; i, religionsfrihetsfrågant, tyckes alldeles vilja förbise.:: Kännande ssig förmodligen för vanmäktiga till att föra de vapen, med hvilka Kristus och hans apostlar, med hvilka Luther och de öfriga reformatorerna, med hvilka alla allvarliga andans män i kristendomens alla tider dragit i strid emot ondskan och mörkret, söka de uti yttre lagstadganden, som. just för den framskridande Kristna odlingens skull icke merlåta sig tillämpas, sitt värn för en Kyrka, till hvars försvarare och upprätthållare de äro satta. Beropande sig på sina dogmer, hvilkas blinda antagande de vid hot af evig fördömelse inskärpa, lemna de sjelfva kristendomens höga sedliga anda derhän. Man kan i sanning häpna, när man betänker, huru mycket okristligt väsende ännu drifves och predikas under namn af. kristendom. Ty när sådana läror kunna drifvas i riksstånden, hvad kan då icke ske der, hvarest intet granskande öra följer religlonstalaren? Och medan näfrätten af det högvördiga ståndets egna män yrkas till kyrkans och religionens försvar, må man då undra, att husaga, prygel och annan dylik barbarisra ännu fortfarande inom riksdagspresterskapet har sina ifrigaste försvarare? Vid samma tillfälle hörde jag hr Tham på ett eget sätt citera skrifställen ur det nya testamentet, hvilka, efter hvad jag af tidningsreferaterna sett, äfven vid de allmänna öfverläggningarne blifvit på ett vrängvist:sätt begagnade. Hvad skall man säga, när man hör skriftställen,-der. apostlarne förmana.en. eller annan af de första kristna församlingarne; att; om någon. af församlingsledamöterna blir otrogen. och aftällig, aflägsna honom från församlingen, användas såsom skäl för att med: våld eller med hot om straff hålla qvari kyrkosamfundet-dem; som med: sitt. -hjertarsderifrån affallit, I sanning; går man till bibeln med ett .verldsligt. sinne, då kan man 1 stället för den kristligassanningen der tro sig finna stöd för: alla möjliga menskliga dårskaper, villfarelser och missbruk, a TS Id Le tea. hg grreg Åt barlfö on tft KÖL TT SN Pg Lek ar mA Mb OK JA nga