Aftonbladet – 4 november 1857, sida 3

tänketid är bestämd: för den, som vill öfvergå till annat religionssamfund innan sådant må til låtas, ehuru den österrikiska lagen, som, enligt hvad -man upplyst, skall hafva legat till grund tör förslaget, bestämmeren sådan betänketid till 4 veckor; dd) att affall skulle tillåtas innan myndighetsåldern ännu. vore uppnådd, och således den, somm ännu ej kommit till den ålder, att han kunde afsluta något annat aftal, som i ringaste måtto förändrade hans :eköhomiska ställning, blefve genom denna författning berättigad att afsluta, eller bryta det vigtigaste af alla aftal, det, som kunde utöfva det största inflytande på hela hans återstående lefnad. Till stöd för deöna anmärkning åberopar jag äfven högsta domstolens yttrande. — Vidare anmärkes mot samma e) att den väl tillåter den, söm fylt 18 år, att, efter anmälan hos sin själasörjare öfrvergå til annat kristet religionssamfund, som -i riket finnes, men att den deremot ej lägger hinder i vägen för någon äfven yngre än. 18 år, alt utan anmälan hös själasörjaren, öfvergå till annat kristet eller okristet religionssamfund, som i, eller utom nriket:finnes; ty för den som så gör, finns ingen påföljd i författningen bestämd. Hvad skall man då tänka om ett sådant förslag? Då man ej kan såsom möjligt äntaga, att förslagets författare sjelf kan hafva förespält sig att-detsamnia innefattar hinder för den, sörn sådant önskar, att vid I hvad ålder som helst öfvergå till hvilket religionssamfund han behagar, detta må nu vara kristet eller ieke kristet, befintligt inom: riket eller utom detsarhma, så framställer sig sjelfmantden frågan, hvarföre har ej förslagets författare deruti öppet tlllkännagifvit att en sådan vidsträckt frihet derigenom vore medgifven, i stället för att, på sätt nu skett, uppställa förslaget så, att den enfaldige deraf förledes tro, att hinder deruti är lagdt för öfvergång till annat än här i tiket befintligt kristet religionssamfund, samt att sådan öfvergång ej kan ske förr än vid 18 års ålder. 3:0o Emot 2, som bestämmer ansvar för den, hvilken genom tal eller skrift utsprider villfarande lärosatser, anmärkes, att den bestämda ansvarspåföljden aldrig kan komma att ådömås den, som begår förseelsen genom tal, emedan talet, för att kuhna medföra straffpåföljd, skall vara hållet till de enfaldigas förledande. Det torde nemligen vara klart, att den, som uppträder-såsom talare för att utsprida sina villosatser, skall börja sitt föredrag ungefärligen på följande sätt: Käre vänner! jag är kömmen fbr Jatt samtala med eder om rätta vägen till säligheteh; dock önskar jag att ej ådraga mig verldsliga Tagehs straff för denha min välmening; men som lagen förbjuder mig att tala till de enfaldige, så får jag hu allraförst uppmana dem bland eder, som tilläfventyrs räkna sig till deras antal, att aflägsna sig innan jåg börjar mitt föredråg. — Att ingen gerna sjelf vill erkänna sig vara enfaldig, särdeles inför en istörre samling af främmande personer, torde vara klart. — Alla -de församlade åhörarne qvarstanna således; predikanten börjar och slutar sitt tal i ostördt lugn: men nu kommer fiskalen och lägger sig i saken, samt yrkar ansvar på predikanten efter denna lagparagraf, Fiskalen-skall då bevisa att bland åHörarne äfven funnits en eller flera enfaldiga. Huru kommer derefter domstolens utslag att lyda? Jo, antingen så: Som fiskalen ej gittat styrka att N.N. och N. N. äro enfaldiga, så befrias r:cumkanventran påståendet;, eller också: IChuru fiskalen lagligen styrkt, att N. N. och N. N., som befunnit sig blahd åhörarnes antal, äro enfaldiga, likväl och som han ej gittat visa att deras enfald varit känd för pretlikanten, samt denne, innan han börjat sitt tal, uppmanat. dem, som: visste sig vara behäftade med denna svaghet, att aflägsna sig, alltså kan honom ej något ansvar i saken ådömas. — Man finner således håraf, att predikanten uti intetdera fallet skall kunna ådömas något straff efter denna paragraf, men att; uti den senast omnämda händelsen, :N. N:s och N: N:s enfaldighet blifvit bekräftad genom ett formligt utslag, hvaraf de mnder: hela: sin återstående lefnad kunde hafva ganska stort obehag. Det är dock ej nog härmed. Om det ifrågavarande förslaget blefve lag, skulle? konung och ständer genom detta stadgande hafva utsändt. en öppen krigsförklaring mot alla andra religionssamfund; ty det är ju klart att, då man här-öppet uttalar den åsigten, att endast de enfaldige kunna förledas att tro sådana lärosatser. som äro stridande möt den rena evangeliska läräns grundsanningar, så har man derigenom ock förklarat. att alla katolska eller andra lärors bekännare, sön: redan sätta tro till nämde lärosatser, jemväl måste vara enfaldiga. De åf mig anmärkta orden, tilldv enfaldiges förledande,, böra således -utgå. 4:0 Emot 3 anmärkes, att landsförvisningspåföljden bör bibehållas mot alla proselytmakare; ty fastär jag uturrättvisars synpunkt ej kan försvara att njat. ur riket förvisar den, som, för att få frid med 8it: samvete, af; verklig, fast och allvarlig öfvertygelst ansluter sig till annat här i riket befintligt religionssamfund, så kan jag deremot ingalunda finna mig 2: rättvisans fordringar uppmanad att låta dem i riket qvarstanna, som, genom. hvilka medel det vara må söker förleda den rena evångeliska lärans bekännårc till affall , derifrån, helst han genom detta kitt brottsliga förfarande, efter . min uppfattning, på et: efteränkligt sätt störer samhällets lugn och allmär: förargelse åstadkommer. Till stöd. för landsföryisningspåföljdens användande mot de proselytmakäre, som äro födde utom riket, åberopar jag dessutom högsta domstolens yttrande: : f 5:0 Emot. 6.6 anmärkes, att den borde förbjuda lekman att uti religionsämnen. hålla; föredrag utom äen församling han tillhör, så vida ej vederbörände pastor sådant tillåter; Ehuru jag för min del gerna fnedger Svenskä Kyrkans medlemmar ätt, äfven utom. 4 den allmädna sgudstjensten, sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, anser. jag det deremot kunna, leda still. stora .oordningar och. verklig våda, dom det, medgifyes rättighet åt hvem som. helst att resa kring i landet och hålla föredrag uti andliga ämnen, Ben Dessa äro de hufvudsakliga anmärkningar, som jag) har att .mot:förslaget framställa. : Jag. öfverlemnar nu åt eder sjelfve att bedöma om: de -yerkligen äro af der ringa-vigt, att förslaget dem oaktadt, på sätt här blifvit yrkadt, kan uti sitt närvarande skick obetingadt antaga. Man må icke troj att jag önskar det denna.såm: hällsvigtiga fråga. må förqvåfvas. Jag, önskar ati den må skrida framåt på den väg, som i grundlagen finnes utstakad; men jag. önskar tillika, att man mik öppet säga ut: hvad. man vill. Ett .af:två; Antingen vill man hafva -religionsfriheten! alldeles oinskränkt eller ock vill man att deuna frihet skäll ismer eller mindre mån begränsas. I förra fallet behöfver förfättningen-ej. blifva hvarken lång eller. svårfattlig. enär den skall lemna rättighet åt hvar och enatt öfvergå till hvilket religionssätifund Ihän? behagar. I det senare deremot fordrar jag att författningen skallvara sådan, att denej allenast tydligen : utmärker gränsen! förl den medgifna friheten, utan äfven f angifver hvilka för ändamålet tilfylestgörande hin-Å der blifvit Uppstälda mötöfverstigånde äfdenna gräns. För ;så vidt sådant,. med. iakttagande-af, grundla gens-föreskrifterslåter sig. göra, skulle jag. önska det stadgassmätten t Jo att det må vara den till myndig ålder komne. som sådänt allvarligön önskar, tillåtetatt öfverga till annat religionssamfund, som här i riket tillåtet är, sedän sigvisat; att han, efter en viss bestämd betänketid, ej kunnat derifrån afrådas; 2:0 att lanäsförvisningspaföljden deremot bibehålles, a)-för den, soti-öfvergår.tillsådant! religionssamfund, som här i riket ej tillåtet är, — i stället. för att, först i behörig ordning-förskaffa tillåtelse till ett sådant religionssamfunds bildande härstädes: b) för den, som på ett eller anhatsätt söker förmå någontill affall frånden rena evangeliska läran; — 3:0 ått konveiitikelplakatet. i-så måtto-ändras, att det, väl imå) vara svenska kyrkans. medlemmar tillå tot att nå. ot TT MR rnanle ot Ga RA TaB UL KYTSV-JARKSLILTLOIDBCIN C) OTb IURKCHA VISS rgå