STOCEHOLM ten 4 Nov. i Bref från Danmark, Köpenhogna då. 30 Okt. Omsider i tisdags middag levererades då den stora drabbningen i folkthinget, denna, hvilken i många veckors tid varit med nästan lika mycken spänning emotsedd som stormningen ar Delbi, och af hvilken man åtminstone alltid väntat sig. något resultat; jag menar Plougs interpellation. 5 Och detta resultat? Ni Har förmodligen redan af tidnmgarnes referater-inhemtat allt hvad ni behöfver känna för att sjelf inse att resultatet är lika med — nöåll. 7 Det har fockså egentligen alls icke varit någon drabbning, det hela har upplöst sig i en simulaker utan synnerlig plan och hållning, saknande sjelfva skenet af fullt allvar; man har här och der i buskarna, mera på måfå än efter något ordentligt bataljprogram, lossat ett och annat löst skott, och slutet har blifvit, att striden — hur man än må betrakta den — lemnats stående, såsom det heter i militärstil. Interpellanten sjelf har, i stället för att rycka med sin gros, rakt fråm, såsom anledning ju var att förmoda, gjort en temligen lång diversion åt sidan, som det tyckes, för att snarast andvika en afgörande konflikt; ministeren har derpå utskickat hr Krieger för att stöta i trämpeten och blåsa fienden bort.sHan har också gjort det med lysande succts, avanrande stolt och lefnadsglad, med händerna pyxfickorna, såsom en den der känner sig comkullrunkeligt vara herre på täppan. Hr Kriegers trumpetföredrag har varit kort, men 2odt? det så kallade Förbehållet, vid sFael lesforfatningens, antagande är — en nulliteb,, och regeringen har dessutom för sin del aldrig erkänt detx; frågan om huruvida hel: staten framgent består i erkänd verksamhet; eller ej, är en, hvarpå lagen förbjöde regeringen att i denna församling svara med det obetingade ja, som hr Krieger annorstädes kunde och måste uttalan. Några lösa skott lossades, som sagdt är, till svar härpå från ö: ster och vester, hr Monrad utkastade i förbigående en hotande antydning om att Han i nödfall varit beredd till att understödja regeringen förmedelst en motiverad dagsordning; den han dock i nåder ansåg obehöflig nu, så som diskussionen stält sig, och — förmannen uttalade slutligen, att då inga flera talare anmält sig i denna sak, vore mötet häfvet, för att nästa: dag företaga — jag vet ej rätt hvilken annan intressant fråga, om röts bland hästarne eller om den konstitutionella konstruktionen af — fraktvagnar inom det egentliga Danmark. : Efter detta kan ni lugnt anse hela denna riksdagssession så till vida förspild, att den väl för den återstående tiden endast kommer att sysselsätta sig med särliga ärender af den mest förtvifladt särliga art. Interpellationen var ett yttersta och sista försök af riksdagen att höja sig för ett ögonblick till en an för en dansk, nationel, allmänt politisk opinion; försöket har misslyckats eller öfhip Mr på halfva vägen. Återstår då Danmarks: riksdag, såsom helt enkelt ett slags So; Neforstungerskalm i litet större skalå.; Danmarks politik, med den Har — detta är nu en afgjord sak — den danska riksdagen intet lagligen att skaffa, den har — fragtvagnarne, de specifikt danska fraktvagnarne, den har rotsen, den specifikt jylländska rotsen, den har lagen om lösa hundar, specifice på den sälländska landsbygden ... Ni skall måhända förvånas öfver den snöpliga utgången af denna hufvudochjstatsaktion; ni skall knappast kunna begripa att man i ett ögonblick, då Danmarks hela ställning icke blott synes, atan verkligen är så prekär, at icke säga så förtviflad, icke som en man an strängt sig för att begagna det tillfälle ints7 ellatjonen erbjöd till att med; kj?u8a för et opponera mot hela CN ATS halnings-, ovisshet eller senare skall stå hvarigene: t emot Tyskland; ni skall finna am Föordt, att man icke med mera samlad yrka höll fast vid att emot ministern Krieför noncholanta förklaring tillerkänna förbehållet all den betydelse det dock i de flestas ögon obestridligen :eger;. ni skall icke. kunna tyda den gåtan; att interpellantensjelf gaf så till sägandes på båten hela. sin utgångspunkt och fann sig så tidigt i regerint gens diktatoriska afvisning af. hvarje tvifvel om att Holstein, trots allt, verkligen består i erkänd verksamhet.— -ds v..s. sedan Tyskland dock icke erkänner den och holsteinarne frädt ut af riksrådet. Allt detta skall. tilläfventyrs. förefalla er som en mystir öfver alla mysterer, och ni skall af mig begära förklaring. Fullkomligt är den icke lätt att gifva. Bidrag till gåtans lösande finnas dock. För det första äro der. inom thinget alla dessa, hvilka — för att begägna ett slående ord af en utländsk diplomat härstädes — föredraga att stödja en minister i stället för — ett fäderneslands. En möjlig ministerkris med absolutismen — gudbevars, alltid absolutismen! — i bakhåll, detta var den förstå busen. Den andra busen var Monrads eventuella dägsordning. Män kände på förhand, att den skulle komma att gå ut på bestridan:, det af hvarje i några. som helst förhållanden frundade berättigande för en sådan interpelation, som den här sväfvande, och man fruktade — om med skäl eller icke, lika godt — att Montad, om han uppbjöde all sin parlamentariska talang, skulle lyckas att. vinna en majoritet för denna sin mening, alltså bibringa det nationella partiet ett nederlag. som: