Aftonbladet – 30 juni 1857, sida 2

RIK NDAG IN. Rikets Ständers gemensamma öfverläggning rörande landtförsvaret. Första sammanträdet. Den 29 Juni kl. 5 e. m. Landtrearskalken öppnade sammanträdet med ett illkännagifvande, att ehuru i borgareoch bondestånjens beslut om gemensamma öfverläggningar angånde fjerde och femte hufvudtitlarne väl ej funnes ittryckt någon önskan, att de skulle hvar för sig ,ehandlas, hade dock talmännen ansett lämpligt samt ändande till större reda och enkslhet, om den fjerde mufvudtiteln först debatterades och man derefter fverginge till den femte, och komme med anleding deraf tvenne anmälningslistor att föras, den ena ör dem som önskade tala om den fjerde, den anIra för dem som ville yttra sig öfver den femte nufvudtiteln, och nu till en början endast de uppropas, som anmält sig att tala om fjerde hufvuditeln. Ordet lemnades först åt representanten för Karlshamn, borgmästaren Tauson, som i ett skriftligt anförande yrkade löneförhöjning åt officerarne vid ett regemente. Hvilket detta regemente var och hvilka motiver som anfördes till stöd för yrkandet, kunde -eferenten icke uppfatta, emedan talaren var särdeles låg mäld. Hr E. M. af Klint (chef för landtförsvarsdepartementets kommandosxpedition) uppträdde derefter och tillkännagef, att då chefen för landtförsvarsdepartementet, grefve Gyldensto!ps, såsom af Kongl. Maj:t förordnad till ledamot af den tillförordnade regeringen, var förhindrad att tillstådeskomma vid denva öfverlåggniog, ansåg sig talaren, såsom medlem af krigsstyrelaen, böra redogöra för denna styrelses åsigter uti de frågor, som här voro föremål för öfverläggning. Hvad således först anginge indelta armöns vapenöfaingar, hade krigsstyrelsen intet annat att önska, än att ständerna måtte behjerta de mo: tiver statsutskottet anfört till stöd för sitt tillstyrkande af hvad K. M:t i denno del föraslagit. Sökande tal. tillika vederlägga de skäl, som af reservanter blifvit anförda emct beviljandet af ett förslagsanslag för indelta armens vapenöfningar. Intet land kunde under fredstid underhålla en så stor styrka. som behöfves vid eit inbrytande krig. Man hade derföre öfverallt delat armen i linie eller stam och i reserv eller ersättningsmanskap, och det vore allmänkunnigt, att ju bättre öfning stammen erhölle, desto mera ersättningsmanskap kunde i dess 1-der insättas. Men, sporde tal., huru skall deita resultat ernås, om dfningen insk.änkes genom ett en gång för alla bestämdt anslag? De hittills beviljade anslagen hade varit så otillräckliga, att år 1853 ieke mindre än 13 regementen måst i brist af tillgångar inställa sina regementsmöten. 1854 kunde af sams ma skäl inga regementsmöten hållas. Genom de häraf uppkomna besparingarne hade 1855 alla regementen erhållit möten, mea 1856 bade åter 14 blifvit i saknad deraf och i år uppgår deras antal ända till 20. Om vissa ansleg bestämdes för hvarje re gemente, uppstode dea största olikhet i öfningstiden, äs portionspriserna variera ända från 7 sk. 6 rat. till 30 sk., hvarigenom det förhållande skulle uppkomma, att det ena regementet kunde få ända till 4 gånger så lång öfning som ett annat, hvilket ingalunda vore nyttigt och ändamålsenlig:. Lika fördelaktigt, som det derföre ur militärisk synpankt vore att genom ett förslagsanslags anvisande sätta krigsstyrelsen i tillfälle att bereda lika öfning åt hela armån, lika fördelaktigt ansåg tal. formen af ett förslsfknsla, vara, om man betråktade saken ur statsekonomi synpunkt; ty vore anslaget fast, måste det för inträdande eventualiteter bestämmas högre än som behöfves, Någon rick kunde ej heller uppstå genom medålens anvisande i form af förslagsanslag, ty anslaget till beväringens vapenöfningar är redan ett förslagsanslag, och ingen har klagat öfver något deraf härflytande missbruk. Då den styrka, som skall öfvas, vore känd, och tiden en gång för alla faststäld, kunde ingen annan skilnad i kostnad uppstå, än den som härflöte af olika priser. Det föreslagna arraugementet vore ej heller någon nyhet, utan en återgång till hvad som egt rum innan de fasta anslagen infördes. Öfvergående derpå till frågan om beväringens vapenöfningar, i hvilket hänseende utskottet icke ansett sig kunna gå K. M:ts önskningar till mötes, erinrade talaren att endast på den af K. M:t föreslagna väg, som afsåg att med våra inskränkta tillgångar förlika uppfyllandet af de oundgängligaste behofven, kunde man ernå det med den ifrågavarande, på nationel grundval bygda försvarsinstitutionen afsedda ändamål, att med ett tillräckligt vapenöfvadt beväringsmanskap komplettera den stående armön. Toge man i betraktande den tid, som användes för öfning af andra länders landtvärn, och besinnade man den tid, som erfordrades för beväringsynglingens öfning i marsch, fälttjenst, vapenöfning, målskjutning samt vård om sin person och sina persedlar, så skulle man finna det oförsvarligt att så försumma sjeltva grundvalen för vårt nationalförsvar. Vidare sökte talaren gendrifva de skäl, som föranledt utskottet att afstyrka de medel Kongl. Maj:t äskat för organiserandet af en generalstab. RBedogörande för de förberedande åtgärder, som i detta hänseende bifvit vidtagna, och för beskaffenheten af det förslag, som på grund dersf blifvit uppgjordt, anmärkte talaren, att statsutskottet nu afkunnat sin dom öfver detta förslag, bland annat på den grund, att man af generalstabsofficerarne fordrade alltför omfattande kunskaper. Detta vore väl första gåogen sådant tillvitats generalstabsofficerare såsom ett fel. Att en längre tid skulle gå om innan organisationen kunde komma till stånd, vore ej heller något hållbart skäl för afslag, ty med hvarje riksdag dermed uppskjutes, fördröjes organisationen i ytterligare 3 är. Skulle man väl vägra medel till en bygnad derföre att taket ej kan blifva färdigt på samma gång som grunden lägges? Vidkommande åter medlen för garnisonsregementenas mathållning, hvilka Kongl. Maj:t äskat såsom förslagsanslag, men statsutskottet tillstyrkt såsom fast anslag, ehuru till något högre belopp än Kongl. M:t begärt, sökte talaren ådagalägga den af Kongl. M:t föreslagna formens företräde, utredde förhållandet med den ifrågavarande mathållningen och tillstyrkte baviljandet af det af K. M:c för år 1856 begärda fyllnadsanslag af 150,000 rår, samt anhöll, att, då kostnaderna för innevarande år visat sig med icke mindre än 60,000 rår komma att öfverskjuta hvad vid den kongl. propositionens afgifvande beräknades, anslaget för 1857 måtte bestämmas till 210.000 rår. Med anledning af de olika omdömen som förspörta beträffande befästningsarbetena på Slitö, och då utskottet kort och godt vägrat alla medel för deras fortsättning, enär utskottet ansett dessa befästningsarbeten vara utan ändamål och icke kunna blifva af något gagn för riket, fann sig talaren föranlåten att å krigsstyrelsens vägnar utförligt redogöra för de motiver, som föranledt henne att företaga befästnin gen af Slitö hamn. Uppdragande en historik öfve Stitö befästningar ifrån äldre tider, sökte han ådaga I5änme att våra mast krioserfarna konungar. alltifrån ee ) MH ll kor e bl lRN.FET I pA