Karl X Wustaf, och våta utmärktaste ingeniöroffiedrare insett avgelägenheten af och ifråt för Slitö hamns befästande. Man har nu endast återupptagit denna deras älsklingsid, en åtgärd, hvars behöflighet och ändamålsenlighet talaren sökte ådagalägga genom att erinra om vigten att på Gotland häfva en hamn, der man uhder krigstid kunde vägra tillträde för de fartyg, som ej dit böra inkomma, och dervid möjligheten att kunna i rättan tid aflossa ett skott ofta vore af vida större gagn än alla diplomatiska förbandlingar. Man hade valt uppförandet af fasta verk i stället för provisoriska, dels derföre att de förra äro af större gagn, dels ock emedan de senare snart förfalla, och kostnaden för dem följaktligen är bortiastad och samma utgift ånyo förestår i behofvets stund. Slutligen villa tal. lägga ständerna på hjertat angelägenbeten att sörja för armens pensionering, säsom ntgörande vilkoret för att kunna åt armån bereda dugligt befäl. Kapten Arnell fästade sig hufvudsakligen vid frågan om bevärivgens vapenöfningar. Utskoitsmajoriteten hade förklarat den öfning, som nu meddelas beväringen, vara bristfällig; tal. ginge än längre: han förklarade den derpå använda kostnaden vara alldeles förspild. Afsåge man blott, såsom några påstå, en påminnelse om skyldigheten att i farans stund försvara fäderneslandet, kund detta ändamål vinnas för vida bättre pris och på hälften så låsg tid. Beträffande åter invändningen att 30 dagars öfning ej heller skulle vara tillräcklig, påstod tal. på grund af sin egep erfarenhet, att 30 dagars god öfaing är tillräcklig att i förening med den öfning, som erhålles under marsehen mot fiender, dana den svenske yngliogen till en duglig k igare. Hvad anginge argumentet om de förspilda dagsverkena, erinrade tal. om en reservants yurande, att den jord hvars brukning man anser så försvårad genom en förlängd öfningstid för beväringen, dock har sitt högsta värde deri, att den häfdas af frie män. Det vore ingalunda tillständigt att mäta fäderneslandets fribet och sjelfständighet efter dagsverken; tillämpade man samma måttstock på något, som står ändå högre, på religionen, huru många dagsverken skulle man ej då finna förspilda på sönoch helgedagar, då allt arbete hvilar. Men vill man väl derföre inskrämka sabb:tsdagarnes antal till 12 om året ? För öfrigt drabbades jordbruket icke så hårdt af beväringsexercisen som man föreställer sig. Al egen erfarenhet vid ett större jordbruk hade tal. funnit, att med den hittillsvarande öfningstiden i medeltal icke förlorats mer än !; dagsverke om året per hem man, hvilket för den nu föreslagna förlängda öfningstiden skulle göra icke fullt ett dagsverke per hemman. Huru mycket mer bekostade icke hvarje hemman årligen i sockendagsverken för att hålla kyrka och kyrkogård i anständigt skick, och borde man vät vara mera njugg då det gällde vidmakthållandet af det, som utgör vilkoret för socknens och kyrkans bestånd, — fäderneslandets frihet och sjelfständighet. Den öfning utskottet trott kunna meddelas i farans stund vore ej mycket att bygga på, och tal. hemstälde, om ej sjelfförtroendet skulle växa genom medvetandet om öfning och krigsduglighet. Med anledning af en i hr Björcks reservation framkastad fråga, buruvida icke indelta armen numera är en föråldrad institation, anförde tal., att då han, som tillhört ockupationskåren i Slesvig, hade för de preussiska offieerarne redogjort för det svenska indelningsverkets beskaffenhet, hade de allmänt beundrat dess förträff Jighet; och då tal. med anledning deraf upplyst dem, aw hos oss röster höjt sig, som förordat det preussiska systemets införande, hade en äldre officer, som gjort flera fälttåg med den preussiska armeen, till tal. yttrat: sförmår ni något i detta hänseende, så motverka detta förslag, ty en 3 år gammal soldat är ej myeket att gå i elden med. Hvad slutligen angick de omtalade skjutöfningarne, var tal. af den tanke, F att skarpskyttar till erforderligt antal lätt stå stt erhålla, men det fonnes deremot ett annat vapen, Karl XII:s älsklingsvapen, som städse varit fruktadt i den svenska soldatens hand, nemligen bajonetien, och beredde man honom öfning i detta vapens baadterande, behöfde man ej bafara att vi ej skulle förma bortrensa hvarje fiende från svensk grund. Bifall.) Rådman Björck ansåg någon utsträckning af indelta armens vapeböfnihgar så mycket mindre af nöden, som dess öfningar hittills varit lämpade efter beskaffenheten af den indelta armån, som anses hämta sin egentliga styrka derifrån, att den utgjorts af manskap som för lifstiden egnat sig åt landets försvar och hvars utbildning för krigstjensten derföre under vanliga förhållanden kunnat ske småningom under loppet af de första åren efter rekryiernas anställning. Detta hade så mycket mindre kunnat framkalla farhågor för armöns tjenstbarhet, som afgången naturligtvis icke kunnat vara särdeles betydlig och de årliga rekryternas antal alltså måste vara ringa och ingslunda jemförligt med förhållandet i detta hänseende inom de värfvade regementena. Man säger visserligen, att ju större öfning stammen erhåller, dess mer beväring kan den upptaga; men på samma gång vill man öka öfningstiden äf.en för beväringen. De utländska vittnesbörden om vårt indelningsverks förträfflighet vore ej synnerligen tillförlitliga, då indelningsverkets fördelar och olägenheter ej kunna genom ett längre eller kortare samtal inhämtas. Såsom icke varande militär ville tal. dock lemna dessa ämnen åsido och öfverg. till de finansiella frågorna. Han sökte dervid påpeka vådan af att anvisa de för armens öfning erforderliga medlen i form af förslagsanslag, derigeno de äfven skulle kunna snvändas för de s. k. öfningseller lustlägren med sina kostsamma och en stor del at anslagssummorna uppslukande transporter. I afseende å beväringens öfning delade hr Björck hufvudsakligen de båda siste talarnes åsigt, men ansåg saken för närvarande befinna sig på den punkt, att de äskade anslagen ej kunna bifallas. Man måste börja i början och vidtaga sådana förberedande åtgärder, som hog nationen väcka den anda, hvilken utgör vilkoret för verkställandet af en sådan plan som den förevarande. Det var doek hufvudsakligen af formella skäl talaren fann sig föranlåten rösta Einot det förhöjda beväringsanslaget. — Hvad generalstaben anginge, borde regeringen ej bexäräanslag förrän hon utfunnit något ändamålsenligt sätt att använda dem. — Trodde i afseende å mathållningen för garnisonsregementena, att för detta ändamål kan hädanefter som hittills beredas tillgångar af besparingarne. — Öfverzående till frågan om befästningarne vid Slitö, erinrade talaren att meningarne ingalunda vorö eniga om Slitö hamns lämplighet till krigshamn, -Ansåg föröfrist påbörjandet af dessa befästningsarbe ten ha i politiskt hänseende varit både onödigt och skadligt samt härledande sig från okunnighet derom, att en annan lika god hamn fanns på Gottland. Det utestängande af fartyg, hvilket man åsyftade, kunde ej afse annat än Rysslands fördel. Ständerna skulle aldrig ha beviljat medel till de ifrågavarande befästningarne. — Vidkommanden pensioneringen, gillade talaren i allmänhet hvad derätinnan blifvit föreslaget, men ansåg betydelsen af den ifrågasatta reservstaten för närvarande ej så utredd, att ständerna kunde bevilja de begärda medlen. Slutligen åberopade talaren i afseende å anagen till krigskollegiidepartementer hvad han der-— OO 4 4 0 (1 er kt KA SK RS 0 CLO0 m BB FM