Aftonbladet – 30 juni 1857, sida 2

ms och nyhetsmagasin och på em gång blef en snilleöfning i alla salonger, Ja, det är märkvärdigt att oarterna nära nog äro en smitta i blodet. Se, hennes nåd, nu lyckades kamelen, om inte den der trekanten skall ligga så i stället för så? El:er hvad säger hennes nåd ? Ja jag tror det är bättre så — Cecile har vuxt ifrån sig, hon är verkligen ful; hon var ändå bra söt då vi togo henne — frun mins.n Ack ja, hon var bra söt; men nu är hon riktigt sned, det ses utanpå klädningen. Ja bevars, man kan inte utan att blygas komma fram med henne — och dessutom så näpen hon förr var, så håglös är hon nu, jag förstår ej flickan. Jag hade åter krafter — jag smög mig ut, jag ville ej höra mera. Men jag sof ej den natten. Jag fann tydligt att jag aldrig skulle duga till pige — min fppfostran hade varit helt annorlunda — jag hade genom den fått andra själsbehof, än de, som tillfredsställas i köket. Jag hade förlorat min förste helsa; den hade man brutit för att kunna skryta med mig. Nej, nej! tänkte jag, något annat — jag vil bli fri — jag vill bli andhgen fri ur bojorna, det må gå hur det kan. Jag är, tro mig, mycket bestämd till naturen; jag måste derföre stiga upp igen från det plötsliga fallet, . Men hvem skulle hjelpa mig? Som en ljungeld flög namnet Jonsson genom hjerta och hufvud, Han skulle rädda mig. Cecile tystnade når gra ögonblick, det tycktss som om Son behöft lugna sig. Jacobina passade på under pausen och sade; j ja, goda menniskor finnas öfverallt af Gud utsände. Och Zelaka af hin onde, Jacobina lilla.,