Aftonbladet – 12 juni 1857, sida 2

RR da ARR a 2 3 de, att enskiltas banor ej medföra bättre hushållning och större vinst än statsbanor. I detta afseen de åberopade tala en hvad han redan anfört om jern vägarno i Frankrike och Belgien, och angaf källan, hvarur dess: uppgifter hämtats, nemligen en fransk och en engelsk tidskrift. Ibland de svårigheter vid enskiltas banor, som i utlandet visat sig, är ytterligare ex, som talaren ej förut kovmit att vidröra, nemligen oredligbet och underslef, som ofta bedrifvas bland annat vid biljetternas försäljnigg. Man håller t. ex. biljettluckorna stängda ända till kot före bantågets afgång; i den trängsel och oreda, som derefter upps:å, kan man aldrig påräkna attfå riktig återgif. på sioa penningar, om dessa ej äro jemt afräknade; öfverskottet stannar i tjenstemännens ficka, och dessa göra sig deraf en lön, som länder bolaget till besparing, men den allmänna moralen till föga fromma. I Fraokrike hafva jernbanorna icke, såsom man tror, uppstått så alldeles u:an atatens medverkan; tvärtom hafva ända till 661 millioner francs blifvit af siaten tillskjutns, och detta såsom ren present, ty staten eger intet inflytande vid banornas förvaltning. Man har annorstädes också insett oligenheterna deraf ock sökt vinna ett sådant inflytande; i Sardinien har staten öfvertagit de easkilta banornas förvaltning, men med förlust. — Vidare har man anmärkt, att hr statsrådet vid beräkningen af vår ifrågasatta statsskulds storlek i förhållande till andra länders, väl jemfört den med folkmängden, med statsinkomsterna samt, med export och import, men ej med nationalkapitalet. Den na anvmärkoiog ansåg talaren vara helt och hållei oförtjent; ty fastän, såsom en fransk statsman (Thiers) riktigt anmärker, siffran af detta kapital ej kan med tillförlitlighet utfinnas, är den säkraste exponsnten derför just export och import; till jemförelse hafva tagits de länder, der industrien mest blomstrar, Eingtand och Frankrike, och denna jemförelsepunkt måtte ej vara otjenlig. Sammanställningea har således skett under dea tillförlidigaste form. — Lika underhaltig är anmärkniagen deröfver, att satsskulden blifvit jemförd med den ordinarie statsinkomsten tillsammans med bevillningen. Dessa äro dock de, som tillsammans äro jemförliga med budgeten i andra länder; men talaren ville ej fästa någon vig vid detta förhållande, anfördt mera såsom ett försvaän såsom ett positivt argument. — Den af grefv: Frölich m.fl. gjorda jemförelsen med statsskulden ander GustafllI:s tid vore på intet vis adeqvat; d.nns upptogs för ett i allo improduktivt, förstörande fndamål, till ett krig samt till lyx och öfverflöd, då mar deremot nu vill göra lån för ett produktivt ändamål. — Den vigtigaste anmärkningen är den, att hr statsråde skulle i sin förra framställning förglömt fästa afseende vidden tillväxt i statsutgifterna, som samtidigt med tillväxten i inkomster uppstått; talaren medgaf, att han möjligen genom allt för stor korthet och ofullständighet gifvit rum åt denna anmärkning, men anförde nu den tillökning, som egt rum i den ordinarie statsregleringen sedan 1830 (de extraordinarit utgifterna kunna ej beräkvas). Den harutgjortfrår 1830 till 1835: 562,000, till 1840: 1,044,000, till 1845: 642,000, till 1849: 530,000, från 1852 till 1854: 556,000, från 1855 til 1857: 406,000, eller tillsam mans 3,740,000 rdr och har alltså skilnaden mellan inkomsternas och utgifternas tillväxt utgjor: 8,088,000 (?) rdr sot; man har äfven uttalat den far håga, att om janvägarne utfördes, skulle inga till gångar blifva öfriga för de extra utgifterna; men tal. hoppader t-ärtom. Han hade icke tagit den allmänna bevillniogen med i ofvanstående beräkning. och dessutom måste just genom jeravägarne förhållanderå väsentligen förändras: produktionen komme att ökas; jordbrukaren finge sina produkter fördelaktig afsatta; tillfällen till arbetsförtjenst uppstode; fabrker och näringar, nu bragta i nödvändighet att ligg i långa förlag, erhölle snabb afsättning på sinatillverkningar och kunde småningom, i mån af behf, förse sig med singa råämnen. De af tal i dett afseende yttrade förhoppningar trodde han ej vara lättsinnigt uttalade. Öch detta allt kan ske utan nigor skatteförhöjning, åtminstone behöfver bevilloint j användas. Den ljusaste punkten af våra förlålanden är skatteförhållandena. Skatter nas storlel bestämmes ej rätteligen genom förhållandet men. deras siffra och folkmängden hvilke: förhållandigr t. ex. i England 36 : 1, i Sverge 8 : 1), utan gtom deras förhållande till produktionen, hvars expolpt export och import är. I England ut göra skatta 58 procent häraf, i Frankrike 107 proe., i Spaien 400 proe., i Ryssland 193 proc. 0. 3: v., under det d i Sverge ej uppgå till mer än 29 procent. En mängd tatetitlar, hvilka tal. uppräknade, hafva blifvit borttgni, utgörande tillsammans 1 million af de ordinarifskaiterna ; af bevillninges bar ända till en fjerdede bliftit borttagen och esdast brånvinsskatten höj. Eu folks sanna fördel är att öka sin inkomst geom att boritsga onödiga afgifter. — Vår lycka ligge icke minst deri, att en del af våra krafter änn äro obegsgmade och kunna tillgripas, om de baöfvas. Flea millioner skulle årligen kunna upptgas så omtkligt att knappast någor visste derorn; endast 1 skilldg banko i förhöjning på sockersktten gör en nillik Men detta behöfves icke. Fo klok statsman lemnar medlen q-ar i folkets fickor och anser dessi för den bästa skattkammaren. — Grefve Sparres anmärkning, att hr statsrådet tagit en alltför lång jemförelseperiod, 20 år, visade tal. vara så myckelmer obefogad, som den längre tiden just ökar vigit af jemförelsen; på de senare åren har tillväxten fit ännu större, och det var för att icke synas öfvetrifva, som tal. valde den mindre gynsamma jemföftsepunkten. Grefve S. har äfven invändt, att om fdduktionens tillväxi också är betydlig, så är den daft mindre än i främmande länder; detta är fullköMligt misstag, ty i England har den stigit med 5 proc., i Frankrike med 100, i Sverge åter med 30! proc. Icke heller vill tal. erkänna, att de nämda herskottsmedlen äro prekära. Invändningen att statsnor äro föga upp muntrande, då Belgiens inkomstl dess banor blott är 2!7, proc., måste bero på ett misftg, hvilket tel. hop pades skulle blifva rättadt, då hagtu för tredje gången upplyste, att de belgiska banory afkasta 7 procent, elter 2!, procent i ren nettobepålning, sedan ränta och förlusten på bapitalrabatt Nifvit betäckta: I Belgien har man ändå ytterst 149 tariffer; i Frankrike inbringa banorna 15 proceg! eller mer. — Talaren vände sig nu mot hr Lilknerantz yttrande, att stor import vore en natiogsblycka, och endast exporten en god sak. Detta tet föråldrad och längesedan utdömd åsigt; om e köpman till utlandet utsänder ett fartyg med vsfr till 100,000 rdrs värde och säljer dem der, med lägg af frakt, as surans och handelsvinst, till 150.100 rdr, samt derefter uppköper för dessa penniPtar och importerar en vara, som med enahanda tillgg gifver honom 200,000 rår, så har en import skit; hr Lilliencrantz tror, att det skett till landets fölust, men köpman: nens kassabok visar, att han ditpå funnit 100,006 rdr; han gör en ny spekulatioo ban utför varor å nyo för sina 200,000 rdr, fartyget lider skeppsbrott och varorna förstöras; en export har emellertid skett. hr Lillienerantz tror, att lande! derpå vunnit, men köpmannen vet nog annat. FEttland får väl ej antagas vara uppfyldt af ekonolka galningar, och om de exportera eller importer8 så måtte det vara derföre, att de deri finna sin fördel, Mot hvad som yttrats till nedsättande af hamltns vigt och värde uppträdde talaren med lif och värma, och visade hvilka vigtiga tjenster den gör ieke blott industri och näringar, utan äfven civilitionen; missionäre: och vetenskapsmän gå sin bans fram och efterlemna knapt några spår; handeln är civilisationens murbräcka, det mäktigaste medel I försynens hand til dess spridande, den tysta, med oemotståndliga flod. som förer menskligheten framåt: Man har talat om lyx, men det är ingen vinst att Nedhålla den; detär allas rättighet att ernå de njattingar, som förr varit förbehållna åt få; det handlar då icke om den per sgonliga njutningslystnaden. ntaD OM allmänt välstånd.