sig derefter. I hvilket afseende som helst förerdade tal. att vägen till Upsala skall dragas vester om Sigtunafjärden. Baogården i Stockholm bör anläggas vid Saltsjön. . Stzom resultat af det sagda, förklarade tal. sig icke kunna rösta för andra jernvägar än de, hvilkas. .sträckning: är oomtvistad; hvaremo: men för öfrigt bör spara sina ansträngningar, tilldess så fullständiga undersökningar skett, att den allminna opinionen kunde stadga sig rörande dem; Således bör jernbanan från: Malmö dragas blott till Finjasjön; den vestra banosn bör drsgas framåt Örebro öfver Hjulö till Svartå och möjligen til! Halsberg; vidare må, om medel finnas, bana ånläggas mellan Örebro och Askersund. Det är visserligen illa, att Stockholm ej kan få någon jernväg, men det kan ej hjelpas, och denna stad har. dock så många andra företråden, att den nog kan bhjelpa sig det förntan ännu i 3:år. Medin från Kronobergs län hade visserligen i afseend på systemet i sin helhet mycket förtroende för öfverste Erieson, men ansåg -dock onödigt att man genom att i förtid antaga ett sådant skulle på sätt och vis binda sina händer, i synnerhet som det redan visade sig såsom ganska påtagligt att åtskilliga närmare undersökningar och deraf följande modifikationer vore nödvändiga: Så vore det t. ex. otvifvelaktigt af nöden att den östra stambanan komme att dragas öfver Ekesjö åt Helgasjön och genom det egentliga Småland och noggrannare och fullständiga undersökningar äro nödvändiga, innan man fortsätter södra banan en half mil norr-om Finjasjön. I afseende på de fiansiella betänkligheterna bade talaren blifvit fullkemligt lugnad genom finansministerns framställning. Grefve v. Platen kunde ieke, oaktadt här så myeket blifvit ordadt för systemet; inse någon praktisk nytta af detsamma, då rikets ständer i alla fall uti en penningfråga såsom denna icke kunde uttala några grundsatser med anspråk på att de skulle gälla längre än tre år. Att regeringen deremot framlagt ett system, såsom ett uttryck af dess åsigter och uppfattning af saken vore ganska Jofvärdt. Den enda anmärkning man ur denna synpunkt knde göra mot detsamma vore, att det icke är nog omfattande, så att der t. ex. vore förgäten den ganska vigtiga sammanbindningsbanan mellan Göteborg, Jönköping och O:rcarsbamn. Tslaren-kundei sjelfva den brinnande stridsfrågan icke uppträda med någon fanatism eller ensidighet, ty han vore en varm anhängare både af den norra och södra Mälärebanan. Man har yttrat hårda ord emot Göteborg och klandrat att vestra stambanan blifvit påbörjad vid nämde stad, men har dervid förbisett att detta skett ieke för Göteborgs, ntån för Westergötlands och Nerikes skull. I den pågående häftiga striden ha många båda skarpa skott och skrämskott blifvit vexlade. Skrämskott ha blifvit begagnade af bägge partierna, då det ena partiet talat med förskräckelse om den stora skuldsättningen, och det andra med helig fasa om KöpingHultbolaget; men bägge skämskotten äro af intet värde, ty de för bägge delarne föregifna farorna äro ytterst öfverdrifna. Talaren ansåg nödvändigt att koncentrera alla krafter på fullbordande af banan mellan Göteborg och Örebro. Det vore af utomordentiig vigt och nytta, om man redan efter tre år kunde uppnå det resultat att ha kommunikation med Göteborg på 16 timmar. De yttrade farhågoröa för att koneentrera arbetet på en punkt vore ogrundade, ty 8 å 9000 man arbetsfolk på en sträckning af 18 mil vore ingen vådlig koneentrering,i synnerhet som man redan förut vid Göta kanals anläggning haft en liknande styrka på en gång sammandragen. Talaren ville ieke inlåta sig på att bedöma, huruvida några millioner kunde eller borde afprutas på den summa som är föreslagen till arbeten nnder nästföljande trenne år, men ansåg skuldsättningen i alla händelser icke vara farlig, då landet hade tillgångar att utan ringaste olägenhet bära de utgifter, hvartill ränta och amortissement skulle uppgå och skulle rösta för att den summa som nu för ändamålet beviljades komme att användas för Göteborgsbanans fullföljande till Örebro och Malmöbanans till Finjasjön. ET R. T. Cederschiöld uppträdde med skärpa emot ir Henschen och andra talare, som med ifver förfäktat lokala intressen. Ansåg rikets ständer böra afgöra denna sak såsom högsta domare emellan de många stridiga enskilta intressena, och att derföre de, som kunde ha stor enskilt fördel af frågans afgörande på det ena eller andra sättet, borde anse sig sjelfva jäfviga att döma i saken och åtminstone akta sig för att med bitterhet bryta stafven öfver andras anspråk. För sin del ansåg talaren det olyckligt, att staten någonsin företagit sig att sjelf anlägga jernvägar, i stället för att endast med lånebidrag på lindriga vilkor understödja enskilta bolag för dylika anläggningar. Men då man en gång beträdt denna bana och en återgång ieke torde vara möjlig, förenade sig talaren med dem, som önskade södra banans fort sättning till Finjasjön och den vestras till Fjulö. Hr af Forselles och hr Adlercreute yttrade sig båda emot systemet och emot utskottets förslag om jernvägsarbeten på många skilda håll samt förordade fortsättningen af de båda påbörjade stambanorna. Grefve v. Rosen genmälde åtskilligt af det, som mot honom och hans förra anförande blifvit af åtskilliga talare yttradt. Hr P. R. Tersmeden. Efter att ha framstält åtskilliga anmärkniogar emot föregående talares uppfattning af frågan och emot vissa i deras yttranden förekommande satser, förklarade sig talaren emot systemets fastställande, emot statsstambanesystemets utsträckande nu eller framdeles till andra banor än den södra och den vestra, af hvilka hvar och en för sig uttrycker en politisk och en strategisk id6, samt förordade arbetenas fortsättande på dessa banor från Malmö till Finjasjön samt från Göteborg till Örebro. Hr L. Hjerta skulle önskat att till utförligare vederläggning upptaga åtskilliga af de satser finansministern uttalat, men inskränkte sig, i anseende till den knappa tid som återstod, hufvudsakligen till att framhålla Enogland såsom ett varnande exempel i fråga om de bördor, besvär och olägenheter, som en stor statsskuld medför. Hr Wallenberg, som fiek ordet kl. nära 6, just då Jandtmarskalken ville förklara sammanträdet upplöst, fästade uppmärksamheten derpå, att man för det lån vi nu vore nödsakade att upptaga skulle nödgas underkasta sig hårdare vilkor, om man nu godkände ott så omfattande statsskuldssystem, än om man et dast beslöte sig för hvad under nästa statsregleringsperiod behöfves. Under det hr Wallenberg talade :slog kl. 6. Landtmarskalken syntes mycket orolig och borgareståndets talman steg upp från sin plats och gick fram till hr Wallenberg och hviskade honom några ord i örat. Emellertid fortsatte ban ännu några minuter sitt BBredrag, och efter dess slut blef rikets ständers allmänna sammanträde rörande jernvägsfrågan af landtmarskalken upplöst. sg UTSKOTTSBETÄNKANDEN.