SV i sa SSP Rs VR AR Mr VAAN om holstemnarnes ställning och representation (märk detta!) inom helstatenyd. v. s. om sjelfva helstatsförfattniogen, och det kan i sjelfva verket icke just förtänkss Tyskland, om det triumferar en smula öfver att sålunda hafva omsider bragt det derhän, ati det är hela den danska statsbygnaden, hvaröfver en fri och öppen diskussion skall sättas på den holsteinska kammarens dagordning, och att de: ändtligen är lilla tyska Holstein, som dock trotts allt fått sig tillerkänd rättigheten att efteråt efter sitt behag och efter tidens lägenhet återupptaga den fråga, som syntes böra en gång för alla vara afgjord, framför allt sedan Tyskland sjelf i sin tid försummst att göra sina reservationer gällande emot helstatens konstruktion, till den Kraft öch verkan de kunnat ega. Att de tyska makterna skule ha så förtvifladi brådtom med att draga sina slutsatser af 13-Maj-svaret, hade förmodligen den Hallska ministören icke förestält sig, och dess stälining är också redan så litet afundsvärd, att den snarare uppväcker medömkan. Svaret af den 13 Maj blir först. nu från alla möjliga sidor kalfatradt, och den ståndpunkt, regeringen intagit, röjer tillräckligt sin absoluta ohållbarhet derigenom, att den frå alla partiers sidaanfalles med lika framgång och att ännu åtminstone icke-ens något. försök blifvit gjordt från -något hal att på fulit allvar försvära den. Politici af den fina sorten skaka på hufvudet och beirakta regeringens maniement såsom Splus quwun crime, une fauten; den allmänna meningen fördömer den såsom både un erime och une fante. Medan sålunda förvecklingen med Tyskland, långt ifrån att kunna sägas vara förd ett steg närmare sin lösning, tvärtom blifvit just genom den 13 Msj intrasslad så som aldig förr, och medan derigenom Danmarks nätionella sjelfstäncighet blifvit så godt som lemnad. ät sitt, ödey — ty detta är det faktiska förhållandet, hvilket icke låter sig bestridas, — är det märkligt att sa, hurnsom den skandinaviska rörelsen arbetar sig under allt detta mer och mer tram, nögot som utan tvifvel är naturligt nog, men som i alla fall förtjenar konstateras. Jag har i sin tid fästat er uppmärksamhet på de flera broschyrer, hvilka i de sista veckorna här utkommit för skandinavismen och hvilka här verkligen varit lika många politiska evenementer, men hvad som måhända är ännu mera betecknande, ehuru på negatift sätt, äro de gigantiska ansträngningar, som från vissa håll oafbrutet göras emot skandinavismen, denna lilla obetydlighet, aenna dverg, som ju likväl icke borde vålla någon synnerlig ord eller kuhna väcka någon himmelsk vrede, i fall 2j äfven dvergar kunde understundom våra förargliga nog) Man har alltså senäst i dessa dagarseti ett par tidniogar formligen rasa emot det tilltag, som samma mindre ärade blad. förmena legat i mnågoas plan. att. begagna. grunilagsfesten, som firas : afton, till en skandinavisk dermonstration; håren hafva rest sig på deras hufvuden vid den observationes, at: ett par svenska rmän tecknat sina namn bland inbjudarnes, och man har till oeh med uttryckligt varnat mot deltagande i festen, på den grund, att sveosken Sturzenbecker skulle (o horrör!) haf. någon, jag vet ej, hur homeopatiskt liten decimaldel i tillställningen... Pa samma sätt uppträder inom dagslitteraturen den ena gamla kämpen efter den andra, för att måtta. sina gevaltiga slagsvärd mot det skan dinaviska Uhyret; så nyligen den nu mera bedröfligt, än rättberömligt bekänte Molbeck; så väntas med det första ytterligare äfven dem gamle Örsted inom skrankorna, på förband bebådad af Flyvepostens trumpetstötar. Dagens speciella. nyhet är en liten anonym broschyr, med titel: Prinds Christian, Et Par Ord til Medborgere fra en fraverende Landsmands. Prins Kristian af Giöcksborg, styckets pretenderade bjelte, synes af författaren dock mera egentligen vara: tagen blott till pretext för en hop utgjutelser af brokigt slag, hvilka till en del äro tämligen -oskyldiga, såsom t. ex. de resonnemanger, der författaren tyckes lågga mesta vigten för ett folks lycka deruppå, att kommunikat.onerna befordraso och att man framför allt mår väl — dels skäligen putslustiga, såsom.t. ex. ondgörelsen öfver att en , dansk minister i fjol utbragte en skål för nordens fyra universiteter, och hans missbilligande af att vid de nordiska studentmötena icke äfven Kielerstudenterna tagits med — dels ändtligen bärande vittne om en pyramidalisk harm öfver diverse tidens onda elementer, framför allt öfver den olycksaliga skandinavismen. Man skall genast från början lätteligen förstå denna författares ståndpunkt, då man finner honom betrskia Eiderpolitiken s.m ena förryckt ide och proklamera Danmarks väl och ve beroende dels deraf, att dräga sl fördel af sin jordmiåns rikedoms oeb locka köpare: förmedelst en liveral tuiltariff, dels deraf att knyta de beslägtade (!) stammarne moi nord, syd och vest tillsammans till en stor götiskgermaniskanglosazisk, protestantisk, konfederation. Iötegriteten föijer deraf af sig sjelf såsom det högsta goda, och man akte sig noga att draga bandet tills mellan konungariket och Slesvig, medan man lossar på det mellan konungariket och Holstein. Stulenterna äro i främsta rummet föremål för författargos vrede, och han kan icke glömma, att de förliden sommar fingo likasom per force norden: gädtfria konuogahus att godkänna tvetydiga uttydnidgår,. Skaodisav.smen kan, enligt hans åsigt. icke för Danmark leda t.ll annat, än att detta land inkorporeras i Sverge,, att danskarne skoa bli regerade från Stockholm o. s. v.; mena han finner åtminstone någoa tröst deri, att, när al.t kommer omkring, den skandinaviska halfön väl aldrig skall på sllvar vilja en unionel likaberättigad förbindelse med Danmark. Ändtligen kommer han då vatt tala äfven om; prins: Kristian och; såsom ennaturlig pendant härtill, om Sserges och Norges kronprins, prios Karl. Om dea senare .kan han icke undertrycka den mening, att prinsen visserligen betett sig. något väl framträdanden, men uan är dock förvissad, att denne furste icke, medelst att gribe tiln, skall vända ifrån sig de europeiska dyaastiernas deltagande oeh. ådraga sig de tyska makternas afundsjuka; han, hoppas tiliika, att han, prins Kal, skall lära sig sig att förakta den sidan hos den daoska presseao, att man, för att bebaga nabofursten, nästån förhänar sin egen tronföljares. Hvad denne senare angår, finner författaren det vara ett företräde för honom, att han har ett hjerta för sina tysktalande: undersåter ; prios Kristian är i haos ögon just en af de karakterer, som för ögonblicket präktigt passa för Euaropa; att han ser ut som en militär (!!), bör ej berättiga till den slätsats, att han skall komma att för militära ändamål uttömma lan: dets -penningar, han är dessutom (om än på afstånd!) en slägting af den urdanske konungen — Sven Estridson, och man ser på hans folkeliga sinnelag det talande exempel, att han tog sin son ur Maribos skola, här i Köpenhamn, dertöre att — kam rateroa derstädes icke förstodo att, enligt hans hög. ets önskan, behandla honom som en like.n (! 11) På flera ställen i denna broschyr är man färdig tro, att författaren vore en stor ironikus, men arbetet i dess helhet tyckes dock berättiga till den förmödan, att man här verkligen har för sig en uppriktig själ, som trott sig på fullt allvar böra läggs sitt ord i debatten till fördel för en dansk-tyskanglosachsisk helstat. Detta slags arbeten äro ej blott. ofarliga, men de hafva dessutom den fördeler med sig, att de öppet visa renonsen på argumenter hos dem, för hvilka den nationella och skandinaviska rörelsen är en galenskap och en förargelseklippa. Ur Berling har redan för några dagar sedan helt hastigt och lustigt återkommit från Paris, hjertat uppfyldt med blandade känslor och statsvigtiga intryck, bland annat om det stora inflytandes — prinsen af Noer skulle utöfva i den franska hufvudstaden. Har hans resa verkligen haft något politiskt ändamål, tyckas, efter allt att döma, redan förkänningarne varit mindre lofvände. Hr Berling begifser sig nu i förtreten, om jag ej misstager mig, äoou i dag till Strömstad, för;att hämta nya kraf1 ts Ifa Iärar dd end Rune a SNR YR be 0 FR mr OLMA HM 4 mm Fo br BB het dd RV oc IN MA ch been KAL kn Aer KD JR tt KJ FT ON TS TRE ON nea että