Aftonbladet – 12 juni 1857, sida 2

u beträda skuldsättningsbanan, än för dem, som i skler dragits med denna börda. De andra fo ken ade måst upptaga lån för att värna sitt fosterland ch sin frihet; här ville man göra det under det jupaste fredslugn för att befordra industriella föreag. Anmärkte i afseende på sakens finansiella sid:, tt man ingalunda varit betänkt på besp-ringar i adra frågor, och att man vid intet riksmöte så ösat med millioner som vid det innevarande. Visade, tt efter statistisk beräkning hänseende tillståndet icke ore bättre nu än 1842, samt ansåg ej förökade tullinomster såsom något bevis för välstånd. Finansiinistern hade helt flyktigt vidrört den nuvarande våra penningkrisen, och ej satt den i sammanhang red den stora silfverexporten till österländerna, et: srhållande, som utgör alla statsmäns i Frankrike ch Eagland bekymmer. Hvartill tjenade vår stora roduktion, då vi för våra produkter ieke ens på de ästa papper kunde erhålla penningar? Visade oliketen i resultater af hypotsksföreningarnas skuldsätt ing och statens, samt att redan för gäldande af de örstnämdas lån årligen 2!, millioner gingo ur lanet. Talaren ansåg dessutom, att staten ej behöfds pptaga utländska lån, enär genom öfverskott, bräninsskatt och allmän bevillning en årlig tillgång af millioner kunde beredas. I afseende på frågans olitiska sida befarade talaren, att den nybildadjenstemannaskaran, till följd at alla dermed för nippade inflytelser och förhållanden, skulle komma tt störa den så angelägna jemnvigten emellan statsnakterna och sålunda befordra enväldet eller anar ien. Föreslog derefter, att statens jernvägar måtte, å fort banorna blifvit bygda, genom aktieförsäljning fvergå i enskilta händer. Rättvisan vore drifkraften ör allt stort och ädelt i den menskliga karzkteren ch styrkan i den kollektiva personlighet, som v alla staten, och det vore just rättvisa, som saknades detta betänkande. Föreslog, att kommunerna, der ernvägar komma att anbringas, borde upplåta å staten den nödiga jorden och bygga siationshusen; å tillgick det med telegrafinrättningarne, och s borde det äfven tillgå med jernvägarne. Arbete: borde ej bedrifvas för hastigt, ty då det är beräk nadt, att mer än en tredjedel af summan åtgår tili skenor oeh vagnar, hvilka ännu ieke kunna tillverkas i vårt Jand, skulle eljest, intill den tiden då Sverge kunde lemna sådant, en tredjedel af alla desss millioner dragas ur landet. Talaren yrkade således: l:o att jernvägar skola byggas med våra egna tillgångar, tili hvilket ändamäl anslås bränvinsskatten, och att början må ske med banan från Göteborg till Örebro och fortsättning af skånska banan till Finjasjön. Dessutom bör för den strategiska vigten ba: nan meilan Arvika och norska gränsen färdigbyggas; men allt under vilkor att kommanerna tillsläppa jorden och bygga stationshbusen. Eljest må andra delar af stambanan, der dessa vilkor uppfyllas, före tagas. 2:0 att fullkomlig rättvisa öfras för alla provinser i fråga om deras tillgodogörande med jern vägar. 3:0 skall statens eganderätt till stambanorna i en framtid upphöra genom öfverlåtelse (aktieförsäljning) till eoskilta bolag. Friherre Hamilton: I de många yttranden, som här afgifvits, hade man hittills ännu ej framhållit den åsigt, som talaren ansåg vara den vigtigaste. Om man ville hopsummera diskussionens resultater, skulle man finna, att de flesta talare yrkat på vigten af kommu nara och provinstela imtressen: —Talaren ville deremot framställa den fosterländska sidan af frågan. Dea enda ursäkt, som med skäl kunde anföras för landets skuldsättande vore, att det skedde till landets försvar eller för nationalföretag af allmännyttig beskaffenhet. I senare faliet vore det likväl bättre, att staten endast med sin kredit trädde emellan i fråga om anskaffande af lån: Sisom i strategiskt hänseende nödiga statsbanor förordade talaren den emellan Göteborg och Stockholm, samt den bana, hvilken, utgående från Skåne, drages upp till den förra banan, eller till Stockholm, och slutligen en bana till Gefle. Talaren gjorde derpå en historik öfver -vårt förhållande till Ryssland, ville visserligen ej predika hat, men kunde ej finna annat, än att det för en svensk. man måste vara ömmande att härvid tänka på framtiden. Ansåg, att då svenskarne ej, i likhet med Starkodder, voro i besittning af tre par armar, måste de söka väpner, allianser, och dessa i vester. Af detta borde vestra banan ha sin begynnelsepunkt i Göteborg. Erinrade i anledning af en föregående talares yttrande om lejonungar, att det vore bättre fostra sådana än kattungar. Af lejonungar bli lejon, och lejonet hade troligen zf Sverge satts till vapenmärke, med hänsigt till detta djurs egenskap att spara och samla sin kraft. Talaren hade önskat, att banan norr om Mälaren fått flera vänner, samt att Köping-Hult-bolaget icke blifvit i opinionen så nedsatt, som nu skett. Man hade sagt, att nämde bolags bana vore i ett eländigt skick Detta vore ej förhållandet; i allt som afser banans soliditet, -befans allting i ett ganska godt skick. Om man ville begagna den nära fårdiga linien mellan Örebro och Köping, så kunde, sedan banan mellan sistnämde stad och Stockholn, med en kostnad af högst 10 millioner, blifvit utförd, hela linien mellan Göteborg och hufvudstaden inom 3 år blifva färdig. Utom södra banans fortsättning och den vestra banans fullbordande intill Örebro förordade talaren linier från nämde stad till Askersund, från Stockholm till Upsala, Arvikabanan o. s. v., till en kostnad af ungefår 29 millioner. Hr Palander skulle helst ha sett, om regeringen ieke inlåtit sig på att vilja utstaka något vidlyftigt system, men trodde ej, att under nästföljande tvenne år några andra upplysningar, än dem man redan har, skulle kunna vinnas i afseende på de sträckningar, som äro föreslagoa att under nästa statsregleringsperiod utföras. Hvad den finansiella sidan af saken anginge, så hyste talaren icke så stora farhågor för skuldsättningen, då man icke borde kunna befara, att landet flera år efter hvarandra skulle komma att vidkännas en större missväxt. I afseende på systemet, då man betraktar detsamma såsom en framtidstanke, kunde talaren ej annat än beklaga, att Blekinge alldeles blifvit glömdt.. Några jernvägsanläggningar till dess fromma kunde visserligen ännu icke på någon tid komma i fråga, men det hade dock varit önskligt, om i de vidlyftiga planer och resonnementer, som förslaget innehåller, äfven ett hugnande ord hada funnits för denna provins. En närmare undersökning i afseende på den östra banans sträckning skall måhända föranleda dertill, att den kommer att dragas på östra sidan om Sommen öfver Hvetlanda och Wexiö. Slutligen ville talaren tttala den önskan, att ej alltför stora summor måtte uppoffras på bangårdar; att i afseende på dem utveckla så stor lyx, som i åtskilliga andra länder, uppföra väldiga palatslika bygnader o. s. v. vore alldeles obehöfligt. Grefve Frölick ansåg större och systematiskt ordnade jernvägsanläggningar endast vara möjliga, om staten toge hand om dem; han hade tillräcklig erfarenhet af det virrvarr, som uppstått i England derigenom att jernvägsangelägenheterna helt och hållet öfverlemnats åt den enskilda spekulationen. Men äfven med erkännande häraf vore det visst ieke af nöden att nu genast fasiställa ett vidlyftigt system, isynnerhet då det förslag, som regeringen helt plötsligen härom framlagt, icke grundade sig på noggranonare undersökningar och icke blifvit underkastadt sorgfällig granskning. Tal. hade visserligen vid riks dagens början, då den kongl. propositionen remitterades; yttrat sig för det Ericsonska. förslaget, emedan han trodde att det i sina detaljer vore noga skärskådadt, men hade sedermera funnit att så icke är förhållandet; de gigantiska skuldsättningsplanerna hade för öfrigt bidragit att väcka tal. ur den nämda hänförelsea; Tal. klandrade ieke hr finansministerr för de utkastade stora statslånsplaneroa; det är nar iorligt att hvarje regering vill ha mycket penningar och gerna ser att dess styrelseperiod utmärkes genom storverk af ett eller anoat slag. Gustaf III:s stats—-— m6Ö KT På AR cc on fr GÖ ÖNA FL CI Be 3 IE FN CM PR on TR ON MT kr An DR KR AT il ot I (AR LG db Ge pe ba fon CR jo IR Dt ER fl Jo Mr SEA JR VI td ork JR bt I RK Vt RR If DR — RA R.