Aftonbladet – 9 juni 1857, sida 3

er finde tänkgon lätt halkat öfför frågan öd bankehå ställning och silffets utströmmande derär. För talaren syntes likväl klart, ätt om icke importea kunde betäckas-med exporten, utan behöfde betalas med bankens bilfver, sådant vore ett abnormt förhållande, som åtminstönd. för tiden. icke visade en syrdeles lysande ställning. För sin del misströstade icke talaren att detta missförhållande. skölle jemka sig sjelft och att silfret åter skulle inströmma vid ena bättre konjunktur, och allra hastigast om staten izcdroge ett utländskt Jån: af 30.-millioner på sätt statsutskottet föreslagii. På detta sätt hade också bankens silfverfond vid flere: tillfällen blifvit fyld under de sista 20 åren, genom hypoteksförefiivgarnes !ån, uppgående till:13-å 14 millioner i silfver; eller omkring 50 millioner riksdaler riksmynt... Betänkte man nu, att bankens siifverfond för närvarande utgr endast omkring 25 millioner rdr rt, så finner man, att s:dan myntvexingen började 1834 icke bött:bankens hela då egande silfverfond blifvit uttagen, utan deröfver halfva den fond, som hypöteksf reningafne förskaffåt henne. Talaren ville häraf icke draga hågra slutföljder; hah ville endast utmärka ett faktum, hvilket hr finåhsministern icke bort-förbise, såsom en liten skugga på den ljbsa taflan. -Talaren öfvergick härefter till ht Mutens anförande. Han hade funnit detta tämligenhetsigt och röjande nog mycken: ovilja mot de opinioner, sompicke. ville ingå på hans utopier: Någon bevisving hade talaren icke fönnit i hr Murens framställning, men deremot mycken fantasi och de mest hyperboliska föreställtingar cm jernvägarnes förmåga att, liksom med en Arons staf, framtrolla allt möjligt godt och lycksaligt, äfven -om -de--ginge -genom ödemarken. Talaret vore äfven ed liflig och värm vän af jernvägar och ansåge dem både som en välsigne!se och en nödvändighet för ett civiliseradt land ; men just derföre och för att icke Här genom ett oklokt och förhastadt sätt att få tillväga förstöra alltsammans, Jaskade talaren, att man måtte gå försigtigt tillväga, ehuru. ban i denna fråga såsom i så många andra. troligen komme. att befiona sig i minoriteten, . Åtminstone tycktes majoriteten i statsutskottet fögaseller -icse hafva fästat sig vid sjelfva hufvudpunkten, eller att de jernvägar, som först byggas, ;skola ibärå sig; då man föreslagit jernvägars sträckning. genomtrakter t: ex: i Westmanland, def någon produktion knspt är möjlig och der, efter hvad man här hört uppgifväs af ögonvittnen, man knapt träffar en torparstöga på Hilön.: Så Hade man likvälsicke gått tillväga i andra länder; utan der till en början följt de gamla stråkvägarne i något rakare riktuiig, der rörelsön var liffigast. I Nord amerika hade män beKöft 20 är för ät bygga den stora jernvägen åt vestern. Ea anhan besynnerlig grundsats hade regeringen; öfverste Ericson och majoriteten i statsutskottet antagit, femligen att jernvägarne så mycket som möjligt borde: aflägsnas från vatctenkomrbunikationslederna. Detta vore också nåzontiög: alldeles nytt i det öfriga Europa. FTalaren hade rest på jernvägar genom större: delen af Tyskland;, Österrike; .en -del.af Ungern, Belgien och Frankrike, och han hade der iakttagit att jernvägskommunikationen nästan alltid följde, foder.a,, der sådana funnos, så vid Oder, Elbe, Rhen, Donau m.. fl. Talaren ihågkom bärvid någonting som icke torde vara utan intresse för omdömet i denha fråga. På vägen emellan-Dresden och-Prag sammanträffade han händelsevis med en direktör för jeråvägen, i samspråk med hvilken han bland annat yttrade sin förvåning öfver den lifliga träfik, som; oaktadt bantågen tre gånger om dagen afgiögo fråä Dresden, egde rum. på den alldeles bredvid gående Elbfloden. Jan, varade reskamraten, om detta förvånar er, skulle et förvåna er än mer då jag säger er, att här jeraägån anlades det ickefanns mer än ett eller två ngfartyg i denna sträckning af floden, men nu finas der tio, och, hvåd som är ännu märkligare, hausserna (motsvarande vära landsvägar) äro nu i Jenna trakt så mycket Mer befarna, att den s. k. hausse-Geld (vägafgiften) stigit med 25 9I4. etta måtte, väl i någön mån bevisa, att der örelsen behöfver en Kfligare kommunikation, denna befordrasgenom flera; kommunikaftionsleder, vilka alltid understödja hvårandra. . Hr . Murån, som icke tvekade att aplågga, jernvägar hvar som elst, tycktes ännu mindre tvekan att: bygga dem ed lånta penningar för statens räkning. Man hade u valulk, säger han, i jernvägen, .och.i. värsta fall ande denna här, likasom. i Österrike; säljas. -Ganka. .sant, :om nemligen. någon:-ville sköpa den, men baden fordras icke blott att jernvägensbär driftköstaden; utan äfven att den ger öågon skälig afkastig utöfser en lägre ränta. Och det är just derom som här tvistas. Utdpisterne göra sig de mestlysande föreställnipgar i detta hänseende; men någon bevisning eller beräkning, som gör ett sådantrresultat ens sanolikt, åtminstone för vissa af de föreslagna jernvägarhe, sakna vi helt och hållet både i regeringens proposition, hr Ericsons och statsutskottets-betänkanden: Och dermed saknar man också alla materialier för bmdömet, hura vidsträckt staten bör göra uppoffrinBar och lån förjjernvögarne: ; Det. är sant, vi hade lifvit öfversvämmade . med en rikhaltig jernvägslitteratur från de enskilta partiernas sida, som man väl skulle tycka börå ttredå saken. Men då män åtoppade i den ena fickån ei broschyr, som vill beisa t. ex. att vägen nofr om Malaren skulle, blifva en Fiktig guldgrufva. så stoppade någon i en annan ficka en annan broschyr, som sökte bevisa motsatsen och ville från den södfa vägen hämta de gyllene frukterna: Hvem skulle man då tro? ; Talaren hade väl Hitintills, i förtroende till konungs och ständers vid tre föregåtöde riksdagar uttalade åsigt, trott ati den norra vägen vore den rätta, men nu.visste, hap knapt hvad han skulle tro, och han fann sig-således som representant iekerberättigad att tro på någondera, innan mera noggranna och dpärtiskå undersöktingar samt utredbingar i statsekohomiskt, topografiskt och militäriskt Hänseende blifvit framlagdi från Ct tillförlitlig opartisk källa. Han måste således rösta för uppskof i beslut för sådana sträckningar, dervdylika undersökningar icke föregåttsoch hag uilläde; att, äm Sverge än egde Karl XI:s skattkam mare, hab icke skulle rösta för att abslå statehs medel till sådana ändamål, hvars gagn han icke vore i tillfälle att bedöma. För sin del ville talaren, icke, såsom åtskilliga talare gjort, fördjupa, sig i hvarje: handa. sifferberäkningar,.som. vore svåra att på stående fot bedöma och kontrollera, utan anhöllattfå för deny höglofliga förssmlingenföredraga sin enkla uppfattning af den vigtiga frågan i det stadium, der den nu befinner sig, hvilken talaren skriftligen affattat och uppläste, och som vi i sammandrag meddela. (Forts) Femte sammanträdet. Den 6 Juni, kl:-9 f. m. Biskop Zhomander erhöll förstjordet. I September 1840, således för :17 år sedan; hade tälaren stått på alldeles samma fläck i sammarrum, deltagande i.ep enskilt öfverläggning, till hvilken dåvarande landtmarskalken sammankallat riksslåndens ne lär.