Aftonbladet – 9 juni 1857, sida 3

RIKSDAGEN. Rikets Ständers gemensamma -öfverlägg ning rörande Jernvägsfrågan. Fjerde sammanträdet. Den 5 Juni e. m. HroW. F. Dalman började med att yttra sin tillfredsställelse icke blott deröfver, att alla fyra riksstånden fått med stöd af grundlagen broderligt sammanträda för att rådpläga. öfver ett för landet så vigtigt ämne, som det om jernyägarne, utan äfvev deröfvör, att en af konungens ministrar, som eljest icke hade tillfälle att göra sig -hörd utöm hos ridderskapet och adeln, nu fått inför hela riksförsamlingen framställa siva åsigter.. Att han gjort det med en öfverlägsen talent har bevittnats af det enhälliga bifall hans tal rönte, och den rörelse ända till-plädje-tårar den glänsande tafla ban upprallat öfver landets tillstånd samt stigande välmåga och förkofran framx bragte. Men då talaren erkände detta, beklagåde han likväl, att hr finansministern -huftudsakliger uppehållit sig vid statistiska siffror, hvilka icke .sällan kunde vara tämligen förvillande ochisjelfta reä liteten icke bevisa hvad de synas bevisäj Så tiiex: när hr finansministern anstält eh jemförelse mellar de olika ländernas skattebördor ochSverges; äfvensom det olika förhållandet mellan statsskulden i.an dra länder och den statsskuld, som här skulle komma i fråga af omkring 110 å 120 millioner för jernvägar, hade han icke, i talarens tanka, tillräckligt tagit i betraktande de skilda ländernas produktionsförmåga och nationalrikedom. Detta vore likväl nödigt för att få jemförelsen riktig; ty om i England eler Holland hvarje person skattade efter folkmängden räknadt, t. ex. tio gånger så mycket som i Sverge, så och om nationalrikedomen der vore tio gånger större, tyngde i sjelfva verket skatterna ungefär lika på de respektive: ländernas invånare. I ållmänhet vore statistiken såsom vetenskap tämligen osäker, när den inskränkte sig endast till siffror, hvilka kunde grupperas på så många olika sätt. Att. hr finansministern -besutte .enstor förmåga i denna grupperingskonst-kunde ej bestridas. Talaren ville: likväl erinra om några: små ofullständigheter i detta hänseende. Så hade hr Gripenstedt t. ex. väl gifvit 0s5 en lysande tablå om ståtsinkoristernas till: ökning under de senaste 20 å 25 åren, men deremot saknade man en lika omständlig uppgift på statsutgifterna, hvilka, åtminstone vid denna, riksdag, liknade sig till stigande i en tämligen kolossal. Skala: ; Men-så;avgenämtsdet hade varit att se framstälda de ifågavarande statistiska förbållandena såsom bevis på landets. lyckliga ställning, beklagade falaren likväl; att hr finansminis:ern undvikit att yttra.sig rörande. den,jhnfvudfråga,j: som vore, ifötemål för detta sammanträde, eller dets. k, jernvägs. åystemet. . Den, lifliga, debatt, som under mer än ett balft år härom egt rum i alla möjliga tidnirgar och broschyrer, i statsutskottet, i offentliga och enskilts retsar mi: my hade,möjligen kunnat föranleda röge-, ingen att i denna fråga nu intaga fen: förändraö: ståndpunkt. Den ållmänta klagan öfver bristande undersökningar. och upplysningar för det föreslagnd Braölada bedömande hade möjligen kunnat och bört rableda regeringen att, innan den vigtiga saker förekom till pröfoing, föranstalta om sådana fullständigare undersöknicgar. : Dertill bade; i talarens nka, tid icke saknats ännu under riksdagen, såvida sigten icke är att man skall bifalla eller förkasta till-sägandes. på måfå. Utanitvifvölhadeenfram: Allning från br finansministern: i. dessa-ämnen:varit rdeles;välkommen och ;möjligen stadgat mångens vacklande öfvertygelse,..Anlednving härtill förefhnnes äfven i den omständigheten, att statsutskottet ijvissa delar frångått regeringens proposition i afende: på det s. k. systemet. Men äfven i den fenpt ansiellå delen. at frågan hade hr finansministerp. låmnat oss i okunnighet om åtskilligt. Väl hade no visat, att Sverge bör ega en ster-krediti-ut.j låndet och att vi. ega förmåga att betalx äfven en skuld af 100 millioner, utan att betungas.med nya skatter. Och talaren betviflade icke ett, sådant förlande, så vida nemligen enahanda gyhsarmma förllande som under åren 1854 och, 1855 komme att. förtfara. , Men detta vore,en vexel, som ;endastfram-. tiden kan acceptera. Hvad som, deremot istdenna ffåga mera intresserat: att känna var hr finansministerns tanka angående metoden för sjelfva låneope råtionen; om-den borde ske genom-offentliga-anbud oe enskilta under, hand; med eller utan kapitalråbatt; med bestämmande af .en .maximiränta, eller idke 0. 8. v.. Ett. råd från hr finansministern i denna pönkt hade, htan tvifvel varit särdeles upplysande. Ännu en eriötat Ville talaren tillåta sig. Hr finans