Aftonbladet – 9 juni 1857, sida 3

sldeles icke taga munnen full, och ändå stannar man I cke ens vid 100 millioner, Och man-visste alldes icke hvar. det skulle stanna; En:ledambt af jarnvägskomitån hade redan. uppgjort ett förslag, som s utar sig på 200 millioher. ;Dertill komme sedan alla ammanbindningsoch bibsnor med åtskilligt andra xtra millioner. Och för allt deita ville man söka finna itvägar genom lån: Men månne sSvenskä folket minI. ire än alla andra folk saknade benägenhet att åka vidare på ön väg, der det visat sig att man kan åka så fört? Talsret erinrade, att vid då redan ifrågastälda understöden för b bansänläggnipgar erfordra1es intill nästa s:atsregleriogsperiod ick 30 millioaer, utan 37!,, miliioner, hvaraf visserligen en del väl skulle återbeta!as,. notab-ne om ständerna stå as. vid sina beslut derom, Talaren hade dock. förr sarit med om att efterskänka dylika försträckningar, och sådant kunde komma att ske än engång. Vore let då så alldeles räit att utan undersökning skynda så förskräckligt? Vi haju ej ännu arbetskrafter och penmnagar nog, för att fullborda hvad vi börjat. Vil vore till och med ej öfverens om huru vi skola åka I från Stockholm till: Göteborg, ithy; att den ene vill så Borr; den andre söder om Mälaren, och vi egde ) några fullt pålitliga statistiska upplysningar till sår vägledning. Män medgåfve till och med, att båda vägatne kunta vara goda, men öm den krono!ogiska ordningen för deras utförande kunde man icke blifva ense. För sin del älskade talaren båda vägarne lika mycket, d., v. s. han vore emot dem båda. Han tyckte det kunde vara skäl att tänka på det. tredje. alternativet,. som föreslår: att: gå öfver Qviezsund. Detta läte ju icke så dumt; -särdelessom detta skulle bereda en besparing af 17 millioner. Der tunde Visserligen hända, avt några goda medborgäre Gerigenom Kunde få någöt Jän, re till hvärandra, men man kunde ju bä skål spörja: ha väl dessa goda medborgare så mycket med hvarandra l att skaffa? Hjertat går fågelvägen, och det vore väl ej så farligt om några älskande hade rågra mil längre för att bevista en promotionsfest eller för att se Ochello, eller: om: en lärd eller olärd resånde från Lund beböfde några timmar längre för att komma till Stockholm. Man finge val i främsta rummet tänka på hufvudpunkterna, på landets industri och rörelse: Talaren trodde således att vi böra nöja oss; med att fortsätta hvad vi börjat; men då viej förmå utföra ält hvad vi börjat och lämpligaste riktöihgen för den påbörjade .basänd, Göteborg-Stockholm, ej heller vöre utredd, vore det då ej skäl att stanna vid Örebro, intill. dess man, blefye ense om hyarthän man sedan bör. styra kosan. Eller vore någon så stor röd för banden? Låge väl, Sverge, i -själtåget, efter så förtviflade utvägar skola tillgripas?. Kunde det: ej vara skäl att besluta-sig för ett-uppskof till nästa riksdag, om derigenom 17 millioner kunde besparas ? Häru bloms strande landets tillstånd äf vore; håde vi likväl itke råd att handlöst Kästa bort en dylik sunima. Tal ville ej att man skulle Ställa så till, ätt man tvunges att bygga två banor, då man möjligen kunde hå nog af en. Landet vill veta, hade man sagt, hyart man förer det; men då .man endast förer det till stora I skatter och:utgifter, torde landet. ej -vara så angeläget om nyheten. Vore: man en gång. vid Örebro, funnes ingen fara att man jusedan kommer till Stockholm: Det hade blifvit sagdt, att vår finansiella I ställning är god och att ståtsiskomsterna befinna sig i stigande; men då alla godå ting vore tre, finge man ej förbise, att om inkomsterna stiga, så stiga äfven utgifterna, . De till 17 millioner beräknade extra tillgångårne under nästa statsregleringsperiod vore sålunda redan disponerade, och man borde ejl så ställa, att vid nästa riksmöte kanske alldeles icke finnes något öfverskott. Regeringen hade under en längre tid varit van, att möta:ständerna med öfverskott; : men detta-kunde lätteligenförändra sig: derhän; att-här,: såsom b andra länder; istället uppstode er Brist; hvilket iögalunda vöre så angenämt: Många oundgängliga behof återstode här ännu att fylla. Mycket måste göras t. ex. för undervisningen. Vi egde ej slöjdskolor, ej fabriksoch handtverksskolor; det stode siutligen långt ifrån väl till med vår landt bruksundervisning, och detta allt vore betänkligt uti ett land, der jordbruket är hufvädnäriög och der man väntar sig så mycket af industriens utveckling. Skall det gå väl, måste vid alla riksdagar mycket göras i den antydda riktningen: Det påstodes dessutom, kanske icke utan skäl, att ännu mycket behöfves I för lärda ändämål; för militåfa ändamål och för många I andra maktpåliggande behof. Kastade man ru allt på ett håll, måste; allt annat: stå tillbaka, hvartill komme, att alltjemt nya tillskott. fordrades för, jernvägarne, då dessa svårligen kunna bära sig; ty hvarifrån vill man väl, att alla de förespeglade industriella an) läggningarne skola i en hast komma? Jemvägarne, om än aldrig. så många, kunna ej skapa arbetare, och sådana behöfvas dock för alla industriella företag. . Man borde :derföre fara fram varligen och först något litet tillse huru det redan påbörjade kommer att slå sig.ut, innan. man inlåter sig på nya, ;vidtutseende företag: Ty.beviljade man nu 301 millioner, skulle säkerligen vid nästa riksdag begäräs ytterligare: 30 millioner, och så allt framgent; ty sedan de nu föreslagna banorna blifvit fullbordade, komria andra bartof, och sedan komma äfven tvärstrecken. Lusten skulle nog:fortfara, och om den än Ik vore god; kunderdock) varar skal att-hålla någon (diet och ej taBa rd sig för mycket! på en gång... Hvad skulle inädBa sågt, om är 1840 förslåg blifvit väckt dl: om beviljande af 100 millioner? Skulle mad då Hö bifallit dem ?P-2Skulle man ens ha bifallit? 20 millioV ner:?.v 20-rhillioner trodde emellertid ctalarens!vars den summa, med: hvilkens man nusckunde uträtta det I nödvändiga hvad stambanorna angibge, ochsoms man.) lertill-lade de 7 a 8-millioner; som fordras för un derstödjande af enskilta företag; kunde ej så Hitet fträttas ander de stundande 3 året; Det betydar ikväl ingenting, om män dervid anslöge litet mer eller mindre; hufvudsaken vore, att man ej insnäfjdt staten i företag, med hvilka hon ej kan gå i land, ;eh att ej binda; händernasrpå -kommander ständer ir lenna fråga. Man hade sagt, att systemet ej vore bindande för fråmtiden, och sannt vores väl ock, at någon uträkfimng ej kudde komma i fråga; men an sågE man deåt ej på något sätt bindande, vore mar ej så ifrig som nu att få det antaget. Ett system af bitar vorö vida mör bindande än ett-system i afseende på nägot helt, ty de bitarne komma och för; dra, sin fortsättning, Det hade, för öfrigt visat sig att man ej kan qvarhålla arbetskrafterna här i lan: landet. Detta häntydde på något fel i vår lagstiftning, det visade, att vi på något sätt stält illa fib för oss. Men -om;yi nu på denna väg förlorade 10,000 arbetare, och 10,000 andra ginge till jernyägarng, skulle då den produktion, som man vill föröka; ej till en början minskas? Man borde ställå så ill, att man, såsom en författare säger, kunde köpt deer,, d. v. 8 geriöri thäersökningar förskaffa sig ipplysningar och erfärgnhet!? Dell fofdrades dock id, och man börde följaktligen hu inskränka sig till vad som redan är tämligen undersökt. Talaren öreslog derföre, att ständerna måtte, med erkännanle af den-ömtanka, söm i mån af tid och tillgångar lifvit på nödiga undersöktingars och upplfsningars illvägabringande sedäri sista riksdag använd, men oehöfde ännu vidsträcktafe tägas i anspråk, anslå nögst 19 millioner rdr, rmt, i första rummet till fullvordande af banan Göteborg-Örebro, och i andra ummet till.södra banans fortsättning emot norr, så ångt medlen förslå, banpgårdarne i begge fallen in)egripna. YI . Vore: det slutligen nödvändigt att göra något i örhållande till brödrariket; måtte man.då åtaga sig lenna nya förpliktelse, förutsatt att steget der väl ipptages och att man der gåfve svar på tal. (Forts. följer.) — Man har. föstat vår. uppmärksamhet på en orikighet.i det referat öfver grefve. .Bj rnstjernas, anför ande. som förekommer i oårdagens Åftonblsd. Der tl Je aker Inn LR rt