Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 2

ka, som för tillfället belägras af epusören, skyndar han genast, efter ått ha Utstakat löpgrafvarne, innan uppfordring; eger tutn, till justitiekollegium, der han just för detta ändamål bestir sig med en vän. En bekant, yttrar ban, Som känner mina intima förhållanden till-dig, min: hedersbroder; har bedt mig hosdig begära upplysning hvad mamsell X. väger. Hai vill fria, raen är fattig karl, och afskyr dessutom. att. lefva på kärlek och potates. Vi ha henne ioke här i kollegium,, blef sväret, mödren sitter i orubbadt bo.n Åh fy fan! Hon är ju helt upga menniskan och ser just ut; som om hon-ville gifta om sig, inföll epusören något häpet, men tillade för sig sjelf, likvisst, då hon således är hufvudfästningen, vore det en galenskap att spilla sina kräfter på ett detacheradt verk. Mina batterier måste flyttas, och jag tror: nästan, att marnma lättare skall slå chamad än dottern. Derefter slog han sin kollegiala vän kraftigt på axeln; hvilken, van vid sitt embetsverks ostörda lugn, hoppade högti vädret och gjorde en ansenlig plump-i protokollet. Ser brors! tillade epusören, det är endast bär man vinner säkerhet om qvinnans sånna värde, och det beköfs min gann! ty bland damernas dygder är illistigheten bland de mest framstående. Jag vet fruntimmer med en annars strykände aptit, som på alla supger äfa helt ringa, endast för att antyda: jag behöfver så litet; jag lefver äf bara kyssär, och dymedelst locka hederliga, sparsamma, unga män i snärän. Tåcka otäckors, utbrast embetsmännen, som var känd för sträng hushållare, de borde sannerligen exporteras, och exportörerna uppmuntras genom hög premie; . När epusören lät presentera sig i hus med döttrar, men der får och mor lefde, var häns första åtgärd att inom. sig uppgöra en slags bouppteckning till. ledning för sitt omdörae om deras större eller mindre välstånd, af hvilket åter berodde de strategiska mått och steg han kunde finna sig befogad vidtaga. Han öfverslog hvad det till tservisen hörande silfver kunde vara värdt efter I rdr bko lodet; Hän kände efter om: det var tagelstoppning i möblerna; stora speglar af ett enda glas ådrogo sig en gillande blick af honom, både för derag värde och derag beredvillighet att utan tankstreck återge hans egen värda person; ban förde handen liksom händelsevis uppåt kakelugnarna och mumlade derefter för sig sjelf: Här eldas endast med björk; jag börjar tro att det är ett förmöget hus.