en utsträckning, som skulle tillskynda svenska staten en större jernvägsförvaltning, än något annat land i Europa, och försätta oss från en skuldfri stat till ett 18 DEGropa, då Fkultdå erna: sti anioga bit sidant käabir brist på arbetar Ö i ra (ill vorifalig uppdrifna, samt efter;den möjligen medamindre kostnad förenade, men för öfrigt alldeles olämpliga arbeispisnea: attibegynna på !sexadinigrs alla punkter på en gåag, i stället för högst tvenne linier i sender — allt deita förefaller 055 så i hög grad besynnerligt, att, då vi icke kunna förneka sanningen, men icke vilja såra någon redlig: öfvertygelse, vi tveka om rätta uitryckssättet. -— Vi sluta-med den;anmärkningen, att om-hela vårt så kallade jsrnvägssystem nödvändigt: måste utföras inomär.denstid,:somsisdet föga betänkta betänkandet föreslagits, så ginge det ju an att öka farten under de sista arbetsåren så mycket, som svarar emot den tid man förlorat genom att gå något betåoktare till väga under de första. Prestissimo blefve det i alla fåll; räeh äfven den kusk, söm ämnar köra i fyr: språng under senare hälften af utförsbäcken; börjar dock måttligt under första hälften, såframt han icke fått någoti hufvudet, som fåller hans tyglar redan på brinken. körs ad — Vi meddela längre ned en telegrafdepesch derom, att båda belgiska kamrarne blifvit prorogerade. Då-samma telegrefdepesch förmäler; att lugnet i Brisselsblifvit återstäldt,, vill det synas som den lifliga politiskkyrkliga debatt, söt en tid bortåt pågått i belgiska andra kammaren och-som hållit allmänheten i den starkaste spänning, slutligen framkallat något utbrott af ovilja mot den för ögonblicket rådande klerikala majoriteten inom representationeny hvilket: åter föranledt kar rarnes-hemförlofvanide: Kampen emellan det liberala och det klerikala partiet har under de senaste veckorna vändt sig kring ett lagförslag rörande fromma stiftelser; gående ut rå att ställa dessa under presterligt inflytande. och föllständigt återupplifva klosterväsendet. Detta förslag har med öfvertygelsens värma och FÖR af all parlamentarisk förmåga och allt det politiska förståndets kraft att göra sig gällande blifvit bekämpadt af Belgiens utmärktaste representanter och statsmän. Det liberala partiet har i debatten vunnit de mest lysande segrar och legat ständigt öfver; men gtta hindrar icke att det med 44 röster stannär i minoritet emot en väldisciplinerad klerikal majoritet af 60 röster. Den vältalighet, söm utvecklats under denna debatt, har,underständöm varit så hänförande för åhörarne, att presidenten flera gånger funnit sig föranlåten att låta bortvisa allmänheten från åhöräretribunerna. H——