Aftonbladet – 30 maj 1857, sida 2

som under icke få mil går helt nära utmed Wenern. Fögsjsmindre vanskligt är uppställandet af en allmän grundsats för jernvägarpes sträckning med bhänseende på kortare eller längre väg emellan deras ändpnakter. Afseendet på de-sa ändpunkters ran endels i strid med afseendet på mellantrafi;och uppställer man ettdera af dessa förhållanåen vå om-det allena gällarde, måste detta vid tiljämpningen lida så stort intrång af den motsatta grundsatsen, att man kan med skäl göra hvilkenderza af dessa grundsatser man vill till regel och till undantag. Sannolikt måste man, bär som i andra länder, öfvergifva försöket att utstaka så beskaffade allmänna grunder för jernvägars sträckning. En enda allmän grubdsats synes vara att afse och har städse varit afsedå vid jernvägars anläggning. Den är i högsta grad enkel och för öfrigt gemensain för anläggandet af jernbanor: och af hvarje annan väg, samt innebär endast, att vägen bör läggas der den behöfves, eller der trafiken erfordrar. dess tillvaro. Trafiken å en jernbana är, som bekant, af. tvenne slag: dels den rörelse som går mellan banans ändpunkter, dels den s. k. mellantrafiken, eller den som begagnar endast mindre delar af banan. Då man såsom ett hufvudsakligt skäl för vesträ stambanans förläggande söder om Mälaren anfört, ait den skulle blifva 3!, mil kortare än den norra, afser man egentligen trafiken jemellan ändpunkterna, och nan fäster så uteslutande vigt vid denna, att afseende på mellantrafiken försvinner Det må tillåtas att eftersom den erfarenhet man i jernvägssaker för rärvarande eger hufvudsakligen är utländsk, anföra nigra exempel, huru man i likartade fall inom ardra länder förfarit. När, i Österrike, jernbanssträckninger mellan de tvenne hufvudstäderna, Wien och Prag skulle bestämmas, lät regeringen; efter: en föregåmde undersökning, trenne afdelningar .ingeniöre: granska icke mindre än sju olika sträckningar af banan, och tilika insamla de noggrannaste uppgifter om handelns gång och näringarnes beskaffenhet äfvensom rörande fördelar och olsgenheter i miitäriskt hänseende. Af de undersökta sträckningarne vir en 47 tyska mil lång, en annan 60; likväl valdes ieke den förra, utan Jen senare, hvilken var bevärd af mindre starka tigningar och krökningar, samt förde genom ett mera bebodt och fruktbart land. ed Vid anläggningen a banan mellan Hannover och Bremen föredrogs, atan betänklighet, den längre sträckningen utåt din segeibara Weserfioden framför en linie i det iire af landet, af det skäl att anläggningen i förra lallet kunde blifva ayttig för produktrikare trakt oh den påräknade trafiken mera betydlig. Et likartadt kodlingssätt iakttog den hannoverka regeringen, å den, i fråga om riktningen ar statsbanan mell? Läneburg och Celle, gaf företräde: åt en sträcknir, som ökade vägens längd med 12 procent, af-skr dels att denna sträckning förde gesom mera beflkade och industriösr orter, dels att stigningar oe krökningar, med de skadliga följder för trafikensinderhållande, som dessa skulle medföra, derigem; undvekos. I Frankre uppstäldes i jernvägsanläggningarnes första beginelse den regeln, att hvarje linie borde framföras en kortaste vägen emellan sina gifna ändpunkter, Men denna regel öfvergafs snart, i följd af det öervägande afseende dels på terrängförhåliandenalels på de mellanliggande orternas beskaffenhet, Om erfarenheten visade vara erforderligt: En flyg öfverblick på kartan visar derföre ock geaast, ru litet detta lands jernvägar följa den rät: linien Så t. ex. gör den stora norra banan från Parig!ll. Calais en omväg af två svenska mil för at! föragenom staden Pontoise, och en annan af tre och 4 half svenska mil för att genomgå Lille och desamgifningar, 0. s. v. I England finnas likartade?rhållanden ega rum. Ett af de nyaste exemPlan samma hänseende förete besluten rörande fullandet af jernvägsförbindelsen emellan Milano och nedig, hvarvid icke den kortare vägen emellan sceaglio och Treviglio blifvit faststäld, utan banar res en längre väg öfver Bergamo, för att gagna len industririka staden och den idoga befolkningen dalarne deromkring. Ju rikare: den erfarenhet blifvit; som man samlat afseende. på rörelsen å jernvägarne. desto starkare ar vissheten om mellantrafikens öfvervägande betyephet framträdt i dagen i jemförelse med transitorafiken. Den uttryckes bäst i siffror. Så t. ex. är trönt, hvad de franska jernvägarne beträffar, att nelläntrafiken af resande på vägen från Paris till 7ersailles, högra Seinestranden (1851); utgjorde 73 roeent, från Lyon till S. Etienne 85, från Strasburg ill Basel ända till 97 procent af hela passagerarerafiken. I Belgien är erfarenheten densamma. På lla belgiska banor tillsammantagna utgjorde (1842) nellantrafiken 67 procent af det hela. Likaså åfven Eogland: å den så kallade Nörth Midland Railway tgjorde mellantrafiken af passagefåre (1841) 84, på traud Junetion 89 procent. . På-de tyska jernvägarie har summa förhållande blifvit iakttaget: emellan seipzig och Dresden utgjorde mellantrafiken (1852) 1 procent af det hela, mellan Wien och Bränn 86, . 8. v. På de tyska jernvägarne, som tillsammans afva en utsträckning af hära 800 svenska mil, rete år 1853 i medeltal hvarje person icke mera än , mil... Samma förhållande är med fraktgodset, emligen att dem lokala eller mellantrafiken är högst etydligt starkare än den genomgående. Undantag ga endast rum der jernvägen genomgår särdeles dsliga trakter. Om man ö:vervåger dessa af erfa enheten styrkta förhållanden, synes vid utstakandet f en jernyögs sträckning dennas förlängning med mkrivg 7 procent böra tagas mindre i beräkning än igten deraf att jernvägen föres genom irakter, hbvilas odling och industri mera behöfva tillfälle till afittning. När man känner de noggranna beräkningar öfver rternas industri och, på grund deraf, den sannolikt lifvande trafiken å hvarje bana, som i andra läner, äfven i vårt brödrarike Norge, städse vid jernägsförslag blifvit anstälda, kan man icke annat än klaga frånvaron i utskottets utlåtande af alla fakka upplysningar rörande en så vigtig fråga, äf180. ct all sådan beräkning öfver sakförhållanden, isen mera än alla anförda allmänna grundsatser nte inverka på omdömet. Det enda utskottet i då hänseende anför, är en beräkning af fol: mängdepå -2 mils afstånd från hvardera af de föreslagnäälarebanorna. Denna beräkning utfaller, i strid mehvad utskottet för öfrigt antagit, till fördel för denorra banan. En blott uppskattning af den stör.eller mindre befolkningen i en ort är likväl, ehurden. visserligen utgör en af begynnelsebokstäfvernäll en föreställning om densammas trafik, på långtyr ieke ensam tillräcklig för att rätt bedöma denna Det är arteh af de nöringat söm örten bedrifvebehofvet af omsättning, som, på grund af förhanderarande förhållanden, behöfver styrka. Om utskott hade fullföljt sina uppgifter inom dessa om