Aftonbladet – 30 maj 1857, sida 2

vakt. Dessa diskussioner böra äfven innebära en påminnelse om nödvändigheten af kyrkomöten, af en sann kyrklig representation. Det ir i sanning föga uppbygligt att dessa riksjagsprester, som äro skiekade till riksdagen atan ringaste afseende på det kyrkliga, utan blott på politiska och ekonomiska frågor, ensamma skola behandla frågor, i hvilka så väl rester, som dertill särskilt vore af sina ; embetsbröder utsedda, som ombud för församlingarne borde ha rätt och tillfälle att yttra sig. Sedan vi i det föregående meddelat innehållet af reservationerna mot statsutskottets, jernvägsbetänkande för så vidt de röra frågan om antagande och. fastställande i sakernas närvarande skick af ett-helt system af statsbanor (), öfvergå vi nu till de delar deraf, som berandla den stora tvistefrågan om vestra .stambanans dragande norr eller söder om Mälaren. Vi anföra i detta afseende företrädesvis professor Carlsons yttrande, hvilket vi, så väl för den sammanställning af slåcnde och deribland till en icke ringa del nya Fakta det innehåller, som för det lugna allvar hvarmed det är affattadt, lifligt förorda till senomläsning af alla, som verkligen vilja bilda sig en på skäl stödd opinion i ämnet. Sedan hr. Carlson. framstält de åsigter on sjelfva systemet i allmänhet, som vi förut stergifvit, yttrar han: Efter ett noggrant öfvervägande af de skäl, som blifvit anförda i fråga om vestra stambanans framdragande söder eller norr om Mälaren, har jag icke kunnat instämma i utskottets beslut rörande detta ärende. Redan den omständigheten, att detta beslut står i strid med de förut atötagna och vid förliden riksdag uttalade grundsatser: att denna stambana bör framgå genom rikets mellersta provinser och förbinda de malmförande orterna med de sädesproducerande — synes så till vida tala emot detsamma, som en så stark rubbning i förut antagna bestämmelser svårligen kan egna sig att gifva styrka åt de.beslut. rikets. ständer vid denna och följande -iksdzgar kunna komma att i dylika frågor fattz. Men äfven oberoende af detta förhållande synas mig skälen för vestra stambanans drägande söder om Mäaren icke -vära de öfvervägande. För att gifvastöd åt beslutet derom hafva vissa allmänna grundsatser olifvit af otskottet åberopade och gillade, bland hvilka den, att jernvågar böra ledas så mycket som möjlig! aflägset. fråm segelbara vatten, synes hafva intagit främsta rummet. I fråga om utstakniogen af jern2ägars riktniog har öppställandet af så beskaffade allmänna grnndsatser städse ansetts vara af tvifvel aktigt värde, emedan de. förhållanden, som för hvarj: särskilt fall skola inverka bestämmande på beslutsi äro allt för mångfaldiga för att kunna under viss: allmänna reglor innefattas, eller, som en godkänc fransk författare i detta ämne yttrar: En god jernvägslinie bör uppfylla en stor mängd vilkor, oft: sins emellan oförenliga; och det skulle derföre var: att försöka det omöjliga, om man ville uppställa nå gra allmänt gällande reglor för att bestämma dem... Hvad särskilt den här ifrågavarande regeln be träffar, torde man väl kunna ifrågasätta, om der ieke med lika mycket skäl kunde omvändas. Ät minstone synes erfarenheten i andra länder utvis: något sådant. Betraktar man de segelbara floderna. så finner man t. ex. i Frankrike Loire, Garonne Rhöne, Stine; således alla detta lands stora floder vara åtföljda af jernvagar. I Tyskland befinnes Rhen floden alltifrån Säckingen ända ned till Mainz var: på båda sidor åtföljd af jernväg, och vid samma flod: aedra lopp går från Deutz en jernväg längs med flo dens--högra strand ända till kafvet,en annan me föga afbrott utmed-dess venswa sida ända till Ho berg. Utmed. Ems löper. en jornväg från trakten Mänster ända till Emden:.dängs Weser en dynkdril Nienburg fram till Bremen. Elbfloden är, att räk från Gläckstadt nära dess utlopp, vidare uppåt än till Magdeburg, till Dresden, till Prag och än djupare in i Böhmen, än på ena än på andra sid följd af jernvägar, söm sällan mycket aflägsna si från fodbrädden. Utmed Oder löper jernväg frå stauding till nedanför Breslau, och sedermera vi flodens nedre lopp mot Stettin. Netzs följes af jeri väg från Kreuz till Bromberg, Weiehseln från näm stad WkrD.--s Donau på Dorra sidan från Wi till Pesth, på den södra från Wien till Komorn , v Jernvägar längs åt kanaler äro i Frankri os Edogland ingalunda sällsynta. De segelbara s arne äro i andra läcder mera sällsynta än i Sver men äfven sådana kunna anföras vid hvilka ing tvekan uppstått att framdraga jernväg: så t. ex) en jernvana beslutad -att utföras länga hela pt stranden af Geneversjön i Schweis och en nare dan bygd utåt södra sidan af den stora Eiegn i Amerika. Ja, andra länders jernvägsbyggare fve icke ens skytt hafvet. Kartan öfver England ar huru detta lands kuster nästan oafbrutet ocpå ringa afstånd äro itföljda af jernvägar. Ocksinner man af dem, som med noggranuhet behalat ämnet, icke sällan såsom grundsats uttaladt tt jernvägar prrallela med mycket trafikerade sl bara vatten hafva på några undantag när förtja ; första rummet utföras,. Hemligheten. synes den, att dessa tvenne kommunikationsmedel erfon såsom gemensam förutsättning en stark trafik, (h ken är att finna företrädesvis i floddalarne och i al mänhet de :mera bebodda orterna i närbeten af se gelbara vatten) men för öfrigt samverka derigenom att de: fylla-olikavbehof.. På jernvägarne transpor. teras med stor hastighet personer och. lättare varor. under det tyngre.och skrymmande varor för der mindre-kostnadens skull:öras vattenvägen: hvarföre såsom en författare ytträr, dessa vägar, långt ifrår att vara rivaler, låna hvarandra ett ömsesidigt stöd Skulle någon allmän regel här uppställas; synes pi anförda grunder snarare det motsatta förhållande mot det af utskottet antagna egarum. Men i sjelfva verket. förefaller det icke rätt klart, huru i-närva. rande fall så mycken vigt kunnat fästas vid denn: grundsats, då jernvägskomitön, som först uttalat sam. ma åsigt, — ehuru den i dess betänkånde ieke ä uppstäld såsom hufvudgrund för jernvägssystemet — icke ansett den utgöra hinder för vestra banan: förläggande genom Mälaredalen och vidare. Likaså har öfverste Ericson, som påsamma allmänna grund: sats lagt ännu större vigt, icke funnit den hindra antagandet .af -en annan jernvägssträ kning på et ännu ringare afstånd från Mälarsn, och lika litet er () Se Aftonbladet n:r 116, 117 och 118.