Aftonbladet – 27 maj 1857, sida 2

ingalunda öfver det intresse, som man fäster vid denna fråga; men hur skall den väl kunna lösas? Hvad som föret borde tagas i betraktande, vore att erfara huruvida valmännen ola infinna sig vid valer, eller om en stor del bland dem nu lNikasom tillförene kommer att afhålla sig derifrån. Hvad dagens lösen är, derom byser man föga tvifvel. Ni har haft tillfälle att se det i våra liberala blad, eller dem som så kalla sig. De ogilla afhållandet från valen, och uppmana att rösta; men skall man väl hörsamma denda uppmaning? Jag tviflar deruppå; Partierna äro, med undantag af den yttersta venstern,isaknad af all slags organisation, . Öfverensstärsmelsen emellan dessa partier är faktiskt bruten, och i grunden är stämningen hos massan af dessa partier tvifvelaktig. Farbågan för det som rkulle följa få ett försvagande af den nuvarande styrelsen är ganska stor. Denna yrelse ger oss lugn och ära. Undersådana rbållanden kan man väl med löpparne, ja ven i hjertat sakna de fordna frioch rättigheterna, men när allt kommer orckring ger man gig dock tillfreds. Paris skall måbärda lyckas att kunna organisera en valopposition, men hvad departementerna angår, skulle jag ro, att de hvarken:ega medel: eller ens vilja att göra detsamma. Männen af den störtade regimen — jag kan härom yttra mig så mycket friare, som jag sjelf tillhör deras antal — göra sig enligt min tanke en stor illusion: öfver . Frankrike och öfver sig sjelfva. De inbilla sig ännu ha något inflytande. De ha ej detringaste. Vissa deribland äro utmärkta förmågor, det erkänaer man, men betraktade såsom politiska personer har ingen bland dem den ringaste auktoritet. — Klipporna, strömdragen, stormarne, öfver hvilka man ingenting förmår, hade vid monarkiens skeppsbrott åtminstone -lika mycket. att betyda som styrmännen. Men så dömer ej opinionen. Den har skrifvit allt pi styrmännens räkning, och det finnes. inger enda bland dem, åt hvilken hon nu skull: vilja anförtro ett nötskal att styra. Efter hr: Guizot, Thiers, Tocqueville hs vi nu br Du vergier de Hauranne, hvilken i sin historis om parlamentariska styrelsesättet naturligtvis suckar öfver förlusten af detta styrelsesätt. Nå väl! jag vågar påstå, att opinionen är dö! för denna hans suckan, likasom den varit dei för hans berömda kollegers, hvilka före hoaom.i mer eller mindre mån fört samma klagan. Den besvarar alla dessa skriftställare sålunda: Man borde ha förstått bibehålla det parlamenteriska styrelsesättet, man borde hs gett detsamma utrymme, luft, lif, framtid, i stället för att låta det krympa ihop i. den förtorkade luftkretsen af edra små tvister och edra små ider; man borde ej, såsom I gjort, ha med egna händer fört detsamma till branten af en sfgrund, och det är I, just I, som ären ansvariga för våra förlorade frioch rättigheter. Visserligen skulle dessa statsmän från en iörfluten tid kunna ha en viss rätt att tillbakakasta beskyllningarne på denna offentliga opinion, som uteslutande lägger dem till last fordna.dsgars fel; mer opinionen anser alla dem som styra såsom ansvariga för opinioneng förvillelser. Härmed må nu vara huru som shelst, så finnes det i närvarande ögonblick inom Frank rike en anledning till allvarlig opposition. En sådan eger rum öfverallt der man tror att fri hetsandan, i trots af alla hinder, skall förr eller senare bryta löst, samt att i sjelfva den nuvarande dynastiens intresse det skulle vara klokt att på förhand öppna en afloppskanal för denna anda, så att den må blifva en jemt flytande siröm och man e) behöfver befara. att den en vacker dag förvandlas till en alit öfversvämmande störtflod. ÅA. H.