Hvad de fattigas farhåga för de nu varande usla fattigstus orna beträffar, .så borde en sådan farhåga icke väcka förvåning. Deras åsigt torde blifva annorlunda, om de blefve intagna vid ena anstalt, der all möjlig vård kunde egnas dem och der de, som något förmådde uträtta, kunde biträda med att bjelpa dem, som voro alldeles oförmögna att hjelpa sig sjelfva Föröfrigt emotsatte han sig hr Ömans åsigt om förening af arbetshus och fattighus, emedan sådant skulle strida .mot den af afdelningen antagna meningen, att de, som förmådde arbeta, borde inackorderas i familjer. — Hrr P. R. Tersmeden erinrade, att, såsom friherre af Ugglas redan anmärkt, nu gällande fattigvårdsförordning, medgifver flere fattigvårdssamhällen att förena sig om gemensamma fattighus och instämde derföre med honom. Talalen ansåg att om sådana större fattigibrättningar kunde ästadkommas, så skulle de bliva ännu fördelaktigare än den af honom i afdelningen förfåktade åsigten, att utackordering borde vara regel och underhåll i fattigstuga undantag. De större inrättningarne borde kunna blifva billigare än många små såiafseende på bygnader som den öfriga konomien, hvarjemte man vunne fördelen af bättre värd, som aldrig kan åstadkommasi de små fattigstugorna, der flere personer, sjuka och friska om hvarandra och ofta af olika kön, sammanföras i ett trångt rum. — Hr Hedlund trodde doktor: Nordlander hafva tillvägagårt på räta sättet, då han inbämtat deras tanka, hvilka saken närmast rörde, och uttalade den åsigten, att man i allmänhet gör orätt, då man icke låter dem, för hviika man lagstiftar, äfven yttra sin åsigt. I allmänhest trodde han, att msn begåt: ett väsentligt fel, dåman gjort välgörande inrättningar för stora, och ansåg erfarenheten ha!va visat, att de, som åtnjuta underhållet, hellre önska mottaga det i form af pension, för att. dermed efter omständigheterna söka bereda sig omvårdnad bland anhöriga och bekanta. Exempelvis omnåmde han invalidinrättningen på Ulriksdal, och att dervarande gamla militärer till största delen funnit sin fördel vid att mottaga underhållet såsom pension. Hans hufvudsyfte var att mötet måtte i sammanhang med frågorna om utackordering och underhåll på större inrättningar taga i betraktande frågan om pensionericgsidens tillämpning. .Sedan doktor Nordlander vidare yttrat sig i samma sylte som. förut, kapten Berg upplyst, att i hans kommun utackordering af fattighjon aldrig mött oöfvervinneliga svårigheter, och friberre af Ugglas visat, att hans förslag blots innefattade att, lika med afdelningen, erkänna utackordering såsom regel, men att, enär det vore nödvändigt att attighus ändock måste finnas, det i detta afseende vore önskvärdt om flere fattigvårdssamhällen förenade sig om ett fattighus, så blef afdelningens förslag af mötet bifallet, hvarefter man äfven antog det af frib. af Ugglas föreslagna tillägget. Derefter föredrogs ånyo andra afdelningens gemensamma tanka i afseende på andra punkten, rörande fria försörjningsrätten, att den nemligen visat de mest fördelaktiga verkningar, och densamma blef utan diskussion enhälligt godkänd. Mag. Sohlman redogjorde derefter för de åsigter, som på förmiddagen inom andra afdelningen uttalat sig i afseende på den tredje punkten rörande fria flyttningsrätten, och afdelningens mening, att densamma varit för arbetaren i högsta grad förmånlig och att några inskränkningar i densamma icke vore önskliga; bletaf mötet antagen. Samme föredragande redogjorde äfven för den diskussion, som inom andra afdelningen hade egt rum i afseende på den fjerde punkten rörande utflyttningarne till andra länder och medlen att förekomma de deraf härfiytande olägenheterna för arbetsklassen. Inom afdelningen hade man varit något tvehågse, huruvida man vid behandlingen af dennz fråga skulle afse endast de temporära utflyttningarne eller äfven den egentliga utvandringen; men genom omröstning hade blifvit beslutadt, att åt frågan skulle gifvas: den : vidsträcktare omfattningen. Statistiska npplysningar hade blifvit meddelade, enligt hvilka utvandringarne i sin helhet på senaste tiden något förminskats. Det län, hvarifrån proportionsvis deo största utflyttning egt rum, var Hallands, der utflyttarnes antal under qvinqvenniet 1850—55 uppgick till 700, af hvilka största delenbegifvit sig till Danmark, för att söka arbetsförtjenst. Någon tillförlitlig uppgift på antalet af för någon tid på arbetsförtjenst utvandrande personer kunde dock i det skick, hvari vår officiella statistik befinner sig, iöke erhållas. Från svensk sida hade framställning blifvit: gjord; att svenska arbetare, som uppebållit sig 5—6 år i Danmark, måtte anses derigenom ha förvärfrvat rätt till fattigunderstöd derstädes, om de deraf komme i behof; men förhandlipgarne härom hade icke ledt till något resultat. Tillförlitligt hade blifvit upplyst, att de klagomål, som försports. öfver svenska z:sbetares behandling i Danmark, ofta vari: ogrundade; att visserligen de kringresande agenter, som söka loeka svenska arbetare till utflyttning, icke sällan göra glänsande förespeglingar och löften, som de ieke kunna hålla, men att förhållandet mellan husbönder och tjenare i Danmark är mycket godi, oeh att tjenarens rätt och bästa äro mycket noggran: bevakade genom den nya danska tjenstehjonslagen af 1854, som afsksffat husagan och som anordnat för tjenarne en privilegierad rättegång, med snabbare proeessordning och kostnadsfrihet, då de måste söka at genom laglig beifran af husbonden utbekomma sin rätt. Hvad avgick de åtgärder, som kunde leda till ett bämmande af utflyttningslusten, så hade man varit ense derom, att någon inskränkning i utflyttningsfriheten icke borde ifrågakomma; hvaremot flera ledamöter hade ansett det tjenligt, om någon kontroll konde utöfvas på de hitkommande. främmande emissarierna, så att manj erhölle någon garanti för att de vore vederhäftiga :persiner, och att de skulle uppfylla de aftal, som ingingeg; men flertalei förkastade dock detta förslag, emedan en tillförlitlig kontroll i detta hänseende skulle bli omöjlig och de ifrågavarande emissarierna, om myndigheterna med dem vidtoge någon särskilt åtgärd, skulle bli af allmogen betraktade såsom privilegierade eller fullkomligt auktoriserade af staten och derigenom vinna eu alltför stort förtroende. Afdelningen hade i ställe för alla dylika inskränkningar ansett sig böra såsom medel, hvilka jemte de numera hos css stegrade arbetslönerna, skulle kunna. förekomma eller minska utvandringen, framhålla följande: införandetaf större religiös frihet i vårt land; afskaffandet af den bar bariska och förnedrande husagap; spridande af till förlitlig upplysning om det verkliga tillståndet i främ mande länder; samt alla sådana åtgärder, som kunus tjena till att förskaffa arbetaren en friare och bättre samhällsställning och större trefnad här hemma. Efter en diskussion, i hvilken deltogo: fr herre A. C. Raab, dr Dickson, kyrkoherden Ekdahl, mag: Sohlman, justiliekansleren v. Koch, mag. Hedlund, rådman Henschen samt borgmästaren Husselroth, blef afdelningens mening antagen, med det af dr Dickson föreslagna tillägg, att regeringen bör se till att de utvandrande på sin öfverfart till främmande länder icke bli föremål för bedrägerier och misshandling. KE. KE. H: prins Oscar, som under förmiddagen hade öfvervarit tredje afdelningens öfverläggningar, var äfven närvarande vid denna allmänna sammankomst, som slutades kl. !, till 10 e. m. AFDELNINGARNES SAMMANTRÄDEN. I dag kl. 40 f. m. Första afdelningen. Ordförande friberre Raab. Fjerde frågan: så lydande: huru besörjes bäst vården och uppfostran utal barn, Kvilka falla fattigvården till last, antingen genom utackordering eller uppfostran å barnhus? föranledde eti längre diskussion, uti hvilken bofpredikanten Wenströmlandshöfdingen, grefve Henning Hamilton, major Öhman, prosten Kullman, rektor Svedbom, hr Boman, doktor Dickson, kyrkoherden Essten grefve Torsten Rudenschöld, borgmästaren Wahrenberg predikanten Sellman och kammarherre Skjöldebrana AM ungen och efter hvilken: afdelningen förenade sig