Aftonbladet – 27 maj 1857, sida 2

nå BE rt rem ÄR spp pt Nr gr rn Rn pt tas eller näras. i Under denna sinnenas stämning är det till. fredsställande att se den betydande plats, som landtbruket härvid intager, och den ihärdighet, med hvilken regeringen leder opinioner i denna riktning. Kejsaren intresserar sig för alla de maskiner, som kunna underlätta eller utveckla jordbruket, och den minsta hästhacka kan räkna på hans besök och hans upp muntran. Hushållnisgssällskapen i våra departementer lifvas, skicka deputerade till lärde sällskapers möten, sysselsätta sig med hvad de der förnummit och göra sig reda derför. I förra månaden sammanträdde de lärda säll skapen till ett möte i Paris under hr Caumonts ordförandeskap, och man har på dettz möte kunnat finna ett prof på sanningen al min rats i de meddelanden, som blifvit framstälda sngående alla de bemödanden, alla di försök, hvarmed landtmän och uppfinnare sysselsätta sig för att förbättra vårt jordbruk. synnerligen i allt hvad som berör dess hufvudpunkt — gödningen. Sinrrika och modiga forskare påstå. sig kunna ur de ohyggligaste gaker draga skatter af fruktbarhet, och i den fulla öfvertygelsen om sanningen af Vespasiani ord, att penningen icke har någon lukt, bilda sig särskilta sällskap för att ta reda på a tssa snuskiga ämnen. Det bör tilläggas, att i ungdomens sinnen den 1.160. till en visg grad börjar vinna insteg, ast jordbrukaryrket kan vara lika godt som något annat, och till och med några rika ersoner af en mera framskriden ålder, hvilka tillförene aldrig odlat någonting, fundera nul då och då på att odla sina egendomar. Med ett ord, riktningen åt det-agronomiska befinner sig i jennt tilltagande. Särskilt har upp mörksamheten blifvit fästad på de förbättringar, hvilka inom rågra bland våra provinser blifvit gjorda i afseende på uppfödandet och vården af kreatur. Man tyckes omsider hö kommit till den insigt,att. dessa arma djur, dem vissa filosofer skalla våra ringare bröder, ha bebof likasom vi af utrymme, luft. ljus samt omsorger. och försigtighetsmått i afseende på-belsovården. Undersen liten resa, som jag nyss gjort uti en af våra södra provinser, har jag sett stall och ladugårdsbus, hvilka skulle komma mången Parisare att sakna, det han ej är en oxe eller en häst. iEgaren till ifrågavarande anstalt har: ock nyligen erhållit en medalj i guld, och som han i detta afseende är rival med en annan jordegare i samma trakt, så har nu emellan dessa båda grannar en sidan täflan uppkommit, att man ej kan mäta graden af det välbefinnande de kunna bereda åt sina respektive kreatur, F hvilka böra skatta sig lyckliga att ej ha blifvit födda menniskor! Af allt detta har man emellertid anledning att vänta sig åtminstone någonting verkligt och allvarligt såsom resultat, och i fall kejserliga regeringen; lyckas åter fästa våra sinnen, våra armar och våra seder vid landtbygdens behag, arbeten och enkelhet, så kan den öerigenom i vårt ekonomiska system sägas ha infört en ganska helsosam motvigt. ; I afvaktan höraf fortfar den egentligen s. k. industrien att i allmänhetens tyckenta försteget framför sin aktningsvärda medtäflarinna. och om hr Fertoul genom sin lag om studiernas fördelning i tvenne. grenar velat företrälesvis rikta kunskapsbegäret åt de håll, der cirkeln och siffrorna spela förnämsta rollen. .och afvända detsamma från allt som endast är af andlig natur, så barhan häruti fullkomligt lyckats. Innan denna lag utfärdades, anxmätde sig vanligen 12 till 1500: ynglingar i ; meddeltal till erhållande af baccalaureatet i :de exakta vetenskaperna; kvapt 800 häraf blefivo admitterade. Ett är efter den nya skolI stadgan: utkom (år 1853) räknade man mer än 4000 kandidater till denna grad, och öfver 1800 diplomer utfärdades. Innan berörde lag utkom, anmälde sig deremot till baccalaureatet i den klassiska lärdomen 9000 kandidater, och knapt 3000 blefvo antagna. Ef ter utfärdandet af 1853 års lag har antalet af kandidater till. samma grad förminskats med nära hälften, och antalet af gifna diplomer bar visat sig stå i ungefär samma förhållande. Detta kan man ju med skäl kalla en verksam lag; men en märklig omständighet är, att ehuru antalet af kandidaterna till de exakta vetenskapernas. grad fortfar att betydligt öfverstiga de öfrigas antel, finner man likväl en synbar förändring hafva inträdt år 1855. Dessa detaljer bevisa, att den franska andan, om den ock i början ger vika för en ay impuls, just derföre att denna är ny, likÅ väl åergår tämligen hastigt till sina gamla Å vöjelser och tycken. Och -kan ej denna franska anda äfven izanl åra hänseenden sägas ha återgått till sin fordna (natur? Synes den ej benägen att visa en smula o nvosition vid de instundande valen? Detta att fråga, som man tämligen allmänt gör sig inom de kretsar, som ej helt och hållet ntagits af den ekonomiska frågan, och i hvilka Jen politiska frågan, som ändå i sjelfva verket är den vigtigaste, bibebåller några tecken ill lif. Denna fråga öppnar tvifvelsutan skicxelsedigra utsigter uider en föga böjlig konstitution, hvilken synes fordra en fullkomlig öfverensstämmelse mellan statsmakterna, eller rättare sagdt, som synes utesluta hvarje opposition hos den första af dessa makter. Å en annan sida kan man ej för sig dölja, att de motståndare, som skapats af den allmänna (östrätten, skulle kunna vara af en vida större betydelse än de som utgått från dessa större sller mindre valkollegier, dem vi fordom 4 hade: Ea opposition under den kejserliga regeingen skulle alltså kunna blifva ett ganska ruktanstärdt fenomen; Visserligen icke såsom an fara för ögonblicket, men sårom ett symp:om för framtiden. En gång väl inkommen I, statsmaskineriet skulle en opposition — Jag talar om en allvarsam opposition — måhända så der retiästa sig, att den ej mer kunde akiljag derifrån, i trots af de otaliga utvägar som regeringen i de förhållanden, hvarut den —Å slit eiv. ever att befria sig derifrån; och all