Aftonbladet – 26 maj 1857, sida 2

bästa, än genom yttre inskränkningar i försäljningsrätten och specielt utskänkningstiden, samt att lagsiftniogen borda hålla fast vid och vidare fortgå på den bana som den i detta hänseende beträdt. Mötet aatog detta af afdelningen uttalade omdöme, hvarigenom ett sf hr Lallerstedt gjordt amendement, enhgt hvilket mötet skul!e uttala några öaskniogar om verksamhet för befrämjande af nykterheten genom andra medel än lagstiftvingens, förföll, emedan det cke ansågs egentligen höra till den nu framstälda frågan. Uaderståthillaren De Mars föredrog derefter följade redogörälse för behandlingen af den andra fråsan, som varit behandlad på första afdelningen, om det inflytande 1846 års handtrerksordöiog haft på arbetaren, öch buruvida den fria försörjningsrätten visat sig ggnorlig. . Friheten, avt genom ärligt arbete sig sjal försörja, bar anseits gruadad på en waturlig rätvighet, hvar: uti iogaluoda inskränkning, men väluividgoing kunde och borde ifrågakomma. Såsom hvarje annan frihet, kan den brukas både till gagn och ogagi. Att sirax efter den nya lagens utfärdande förvecklingar och misstag om ömsesid ga rättigheter och skyldigheter uppstodo, hade varit ett lätt förklarligt : rbållande; som åtföljde hvarje öfvergång från en ordzing till en annan, men förhindrade icke antagendet, att försörjoinogsfreheten i allmänhet bl.fvit brakad på ett för arbetaren i så väl moraliskt! Som kooomiskt gagneligt sätt: De ekonomiska förde arae vors docx mera märkbara än de moraliska, för hvilkas utveckling erfordrades längre tid än den, hvaru der den nya författniogen ävnu varit gällande. Då det på hvarje a-bretare ankom, huruvida han ville keffa sig sitt uppehälle geaom arbete hos andra eler för sig sjelf, förökades konkurrensen, och det kom lerigenom att ligga i arbetsgifsarens intresse att bereda sina arbetare en för dem förmånlig ställsog. Hvarje arbetsgifvare, som bemödad sig att ör sia tiliverkningar bereda förtroende och: derisenom en förmånlig afsättning, vore på samma gåög :-uogen att väl betala och rättvist b handla sina arbetare och att verka till förkofran af ordniog, nykterhet och sedlighet hos dem; och det röjde sig såIuada ett sträfvande att på frihetens vär ernå samma esultat, som man förut förgäfves sökt att genom våsg framkalla. Visserligen hade man emot dena aya närings!agen anmärkt, att den förzoledde en ör tidig, lättsinnig bosättoiog och obstänkta äktenkap. äfvensom att den åstadkommit brist på tilläckliga arbetskrafter för handiverksmästare; men härzid borde tagas i betraktande, att lättsinget böstraffade sig sjelft och att det icke kunde geuom yitre lagar örebyggas; att äktenskap, äfven för tidiga, vore för arbetarens sedlighet och framtid fördelaktigare än ammanlefoaden i konkubinat, och att bristen på arbetare öfverklagades lika mycket af laudibrukaren, om af handtverkaren, och berodde på för ländet i allmänhet fördelaktiga förhållanden, som det på näingsförfattningen lika litet beroit att förekomma om att framkal!s. Att arbetarne sjelfva, bvilka i fråga om hvad för dem vore förmånligt icke borde frånkännas vitsord, ansågo den fria försörjningsrätso för dem gagnelig, visade sig för några år tillbaka, då förslag väcktes af hsundtverksmästare, att hos K. M:t söka inskränkning i denna rättighet, nen bandtverksarbetare till stort antal ej mindre i hufvudstaden än landsorten, under evhilligt förklaande att den fria försörjningsrätten utgjorde grusdstenen för deras borgerliga existens, med synnerlig ifver omfattade förslaget att till K. M:t ingå med petition i motsatt syfte. Särskilt. hade blifvit bos afdelningen frambållet zagnet af den fria försörjaingsrätten för qvionan af irbetsklassen. hvilken förut saknat hvarje annan rätighet till sj liständig utkomst än några få inskränkta handeligrenar. Att moraliska missförhållanden fortfarande exitera i förbållsndet emellan arbetare och arbetsgif-vare, hade dock hös afdelningen ick blivit förnesadt, och synnerlig uppmärksanih:t hade blifvit fästad: id förhållandet med händiverkslärlingarne, : vilka, nligi had allmänt erkändes, icke vore i åtnjutan1e af den vård och uppfostran, som uti handtverksdniogen vore föreskrifvev, Det vitsordades dock, tt det i hufvudstadeo beklagligen alltför allmänna örhållande, att handtverkslärlingar icke äro uppagna uti mästarens familjelif eller id bans bord erhålla föda, wtan i stället hänvisas till krogen, i landsortsstädersa kan räknas såsom undantag. Huruvida den nya författsingen varit fördelak.g för handtverksmästarne, har b ifvit ifrågasatt, mem et har icke kunnat visas att deras ekonomiska: ällning derigenom blifvit försämrad, och framstäldt. påstående, att arbetsskickligheten afiagit, vederladev på goda grunder och bland annat genom hänvisning på den sista verldsexpositionen, der svenska havdtverksprodukter intogo ett aktadt rum. I enlighet med dessa åsigter uttalade föredraganen afåelaingens gemensamma tanke, ait den fria Örsörjaingsrätten utöfvat et: gagneligt inflytande på srbetarens; ställning, och att de olägenheter, som i någon mån kunnat visa sig, endast härrörde af en oristfällig tillämpaing af författningen. o Doktor Grähs redogjorde derefter för den första ;ch dostor Wistrand för den andra af de inom tredje sfdelningen behandlade frågor och de beslut rörande lesamma, hvari afdelningen hade stannat, uti den iktniog, för hvilken vi redan i gårdagsbladet redesjort. AFDELNINGARNES SAMMANTRÄDEN. I dag kl 9 f m.