Aftonbladet – 26 maj 1857, sida 2

I gär kl 5 e. m. Ordförande: grefve von Piaten. På framställniog af ordföranden beslöt mötet, att redogörelsen för dess förhavdlingar skulle så sffattas, att de diskuterade frågorna, äfvensom de beslut, vid hvilka mötet stannade, skulle ordagrant apptagas, men deltagarnes anföranden deremot endast refereras i sammandrag, och skulle redogörelsen för förhandlingarne till trycket befordras. För dem, som Snskade justera referatet af sina yttranden, skulle illfälle derill vara öppet om fredag e. m. klockan meilan 5 och 7. Hr rådman Weser redogjorde, i egenskap af föredraande för första afdelningen, för denna afdelaings örhaudlingar på förmiddagen rörande de två första uckteroa af denna afdslniogs program, sfhandlasde u gällande fa:tigvårdsförorduivgs åndamälsenlighet och frågan om det vore lämpligt att fa.tigvårdssamhåltena skulle omfatta större vidd. Afde ningen, för vars behandling af ämnet vi i går redogjorde, hads kommit till det resultat, att någon väsentlig föråntring af nu gällande fattigvårdsförordniog icke för aärvarande vore öoskrärd, Ea längre öfverläggning uppstod derefter, under hvilken alla d ol ka åsigter, som ivom afdelnivger ökt göra sig gällande, fuuno sina förfäktare. Rikstagsmanonen för Faiu stad, hr Boman, ville ba den nskao uttryckt. att fattigvärdsdistriktet må, i afsesade på bidragens uitaxeriog, utsträckas till sörre kretsar, till hirad etler Jäs, men att det deremot i afseende på tilisynen må fördelas, i så små kretsar Her rotar som möjlig. Kapten Berg vile en återsång till 1847 års författnings föreskrift, rörandlen kommun fett gbjon tillhör. Baron Raab åter wosås hvarje förändrivg i den så nyligen gifna föreskriften i detta hänsende vara en försämring och pestred derföre hr Bergs förs ag. Brukspat-on de Mare ausåg de bestämrre ser, som i 1853 års författning efterträdt 1847 års statgande om dena treåriga vistelsen, vara mycket välgörande och höra biehållas. Yctrade sig för öfrigt emot faltigvårssti striktets utvidgning och f rordade antagandet af atdelnipgens åsigt såso.w mötets gemensamma tanks, a0s-ende han tillika, att den närmare tillsynen rot vis, som hr Boman önskat, redan på de flesta stäen eger rom och ganska väl låter förena sig med su gällande författnings föreskrifter. Presiderten Åkerman unders:ödde afdelmiogens mening och erinrade om det betävkliga uti fat:igvårdsdistriktets u:i!gung på landet, i bvad sem rörde bidragens uttaxering, emedan, då medlen toges af ett större samhälle, man skulle bifva mindre nogräknad vid unJerstödens meddelxnde; och de m ndre kommunersa ej: ba samma intresse som nu att värja sig mot fat tgdomens öfrerbandtagande inom deras områden Doktor Dickson trodde den gällande faitigvårdsförordnin en, fastän ej ofelvar, likväl för närvarsnd: ej tarfva nigon egentlig förändring; men ville talaren emellert:d förorda bildandet af en för hvarjsiän gemensam kassa till inrättande af arbetshus, dit kommuserna skulle kunva sinda sådana per-oner, om vore arbetsöra, men icke arbetsvilliga, och bord: hvarje kommun till arbetshuse.s underhäli bidrsga förhållande tll det antal hjon den diisändt, en bestämmelse, genorh hviuken skule förekommas personers ditsändande i oträvgdt mål. Assig i öfrig fördelaktigt, om distriktet för fattigvärdsbidragens u:taxeriog något gutsträcktes, men vilie dock icke i etta hänseende gå så långt som hr Boman. Hr Lallerstedt tslade för fattigvirdsområdets fördelning i allt miudre kretsar på det man allt mer måtte kom ma derhän, att enhvar m: taga vård om de sina. Ansåg särskilta distrikter för uttazeringen och vårdena vara oförenliga, ty det skulle derigenom för ro ten, som hade att utdela understöden, blifva tämeli gen likgiltigt om dessa blifva större eller miaodre. Önskade helst, at; mötet skulle uttrycka den mening, att roteiodelaing måtte införas både för uttaxering och värd, men skulle majoriteten icke dela denna åsigt, yrkade talaren bifail till afdelningens förslag. Baron Raab sökte ådagalägga det oprakciska och outförbara uti hr Lallerstedts förslag och erinrade bland annat derom, att dess antagande skule ävpu ytterligare förbittra det krig, som, huru många stadganden tattigvårdsföroriningen än må innebälla der: mot, redan 1u föres mel an fattixvårdssembällena, 1ö: att bvart och ett från -ig atvarja behfvande personer. Ansåg derföre kosnaden för vården om de fstviga böra fördelas på större kretsar, men sjelfva til -ynen deremot på mindre. Trod!e sutligen arbershus kunva vara af behofvet pskailade, för att sätta kowmmuserna i tilffälle att, med den rätt fartigvårdsförorån ngen gfrer dem, till arbste hålla sådsna pr -oner, som, fastän de äro arvetsföra och ega go sörtjenst. lkvsl lemna hustru och iarn utan understöd och lsta dem falla fa:tigvården til las. Pro sin Kullman förordade äfven inrättandet f arbets tus. Kyrkohercen Ekdahl uadersvödde br Bomans at baron Raas modifierade förslag och förordade dessutom inrät:andet af arbetshus, hviika han ansåg böra upp:aga icke blott sådana till arbete ovilliga perso utr, som hotade att falla fattigvården till last, utsr äfven dem, som szkva arbetsförtjenst och sjelfmant söka inträde å a:;be:shusen, hvarjemte de borde blifva asyler och förbättrivgshus för sådana törbiytare, son f verklig nöd drifvits till brott, och hvilka, till föje af det vanärande straff de undergått, ha svårt at nova sysselsättving och utkomst. Hr Boman uppträdde ånyo och frångick sitt yrkande om uttryckande af den mening, att distrikten korde utvidgas och för bidragens uttaxeriog, men vidhöll deremoi detsamma i hvad angick tiilsynens fördelning på mindre kretsar. Redogjorde för öfrigt för sina iakttakelser i afseende på de å olika ställen inom lap det befintliga arbetsbus och talade för sådanas inrättande sisom ett nödvändigt bihang till fattigvår!en. Magister Hedlund trodde det vara bättre, än damålsenligare och lättare att organisera arbetskompanser än att uppföra dyra arbetshus. Generaldirek-, ören Stråhle talaie för pu gällande fattigvårdsförordning och emot fattigvårdsområdets utvidgning. derigenom fattigvården skulle antaga karaktereno af ett statsbestyr. med thy åtföljande tjenstemanbpaväsen, ökad kostnad och minskadt intresse för sake. Ansåg idn om tillsynen i mindre kre:sar riktig, men erinrade, att dena -redan pu. tillämpas. Trodde införandet af arbetsbus, så välgörande dessa än kunne: vara, särdeles i strre st:der, likväl vara förenadi med många betänkligheter och afstyrkte derföre ut ryckandet af någon önskan i detta afseende; förord ande att mötet måtte sluta sig till afdelningeus åsigt. Grefve Lilliecrants talade emot fattigvårdsdistrikets utvidgning och emot inrättandet af arbetsbus på landet, der det skulle bli ganska svårt att sysselälta de å dem intagna personer. Ansåg arbetshusen dessutom, med den lagstiftning som redan finnes. sldeles obeböfliga, om blott vederbörande menighe er göra sig underrättade om de utvägar, som dennz agstiftnivg lemnar dem för ernåendet af samroa än lamål, som med arbetshusen afses. Hr Hjerta förelog uttryckavdet af den åsigt, att sockoen är de: Smpliga fattigvårdsdistriktet, men att det må sti lera socknar fritt at: förena sig om gemensam fatigvård. Brukspatron De Mare erinrade, att detiz edtn är i nu gällande författning medgifvet och er nsyttring derom således öfverflödig. Baron Raat öreslog, att såsom mötets gemensamma tanka urycka den önskan, att arbetskompanier eller arbeuus måtte inrättas för större distrikter. Sedan derefcer öfverläggoiogen om denna punk örklarats slutad, resumerade ordföranden alla de för lag till resolutioner, som blifvit under öfverläggninen framsiälda. Men enär äSfvenledes biifvit yrkadi tt mötet måtte såsom sin gemensamma tanka ar aga afdelnivgens åsigt, framstäldes först propositior erom, hvilken blef med öfvervägande ja besvarad ill följd hvaraf alla de andra från afdelningens åsis fvikande förslagen förföllo. Det afdelsingens beut. som sålunda antogs sisom mötets gemensamm anke, hade följande uttryck: Under förbehåll a ppen rätt att yttra sig öfver de i programmet sederwra förekommande frågor, och ehuru icke i alla delar