Aftonbladet – 26 maj 1857, sida 2

I dag kl. 9 f. m. Första afdelningen. Ordförande: Friherre Raab. Sedan doktor Dieksom öreslagit att diskussionen måtte få röra sig på er ång om följande tre frågor, nemligen: dn 3:dje Det uti Sverge mest brukliga sätt vd försörjning af fattighjon, hvilka uti försörjningshus eller fattigstugor niagas, synes vara att blott lemna dem husrum samt ett visst understöd, med förbindelse för hjonen att sjelfee anskaffa sina öfriga lefnadsförnödsnheter; är detta försörjningssärt lämpl gt, eller vore det bättre att alla fatt-ghjom, hvilka till helförsörjning antagas, åtnjöte alle sina lefnadsbehof, med rättighet för fattigvårdssamhället alt draga nytta af hjonens arbetsförmåga? 4:de Huru hesörjes bäst vården och uppfostran wtaf barn, hvilke falla fattigvården till last: antingen genom utackordering eller uppfostran uti barnhus? S:te Är utackordering af äldre fattghjon att tillråda, eller böra de till helförsörjving uti fatt ghus intagas? men grefve Anckarsvärd motsatt sig att frågan om barnavården skulle sammanBlandas med de andra, så beslöt man att i ett samnaphang diskutera blott 3:dje och 5:te frågorna. Meningarne om råtta svaren å dessa frågor vore x a delade, likväl icke i fråga om första delen f 3:dje frågan, enär ingen förordade fattighjons inagande i försörjningshus eller fattigstugor med åtjutande af blott husrum och en del af hvad de behöfva II sitt underhåll. Skiljsktigheten i de olika åsigterna bestod hufvudsakligen deri, att en del ansågo utackortering böra så vidt möjligt alltid användas, under det ndra ansågo bäst, att fattigförsörjniogen grundades vå principen af fullt underhåll åt den, som af fattigsården dfvertages, men med rätt för fattigvårdssamhället att draga nytta sf hans arbstsförmåga. Dessa lika hufvudmeningar sönderföllo likväl i flera elika kiftniogar. En sådan var,-att-utsekordering vore lltid att tillråda för landet, men icke för städerna; en annan, att utackordering vore fördelaktig såväl ör stsd som land; en tredje, att denna utackordeing för lapdsbygden skulle anses så ovilkorlig, att fattigstugorna borde raseras; en fjerde, att hjon, som atages på fattighus, skulle åtnjuta fullt underhåll, nen vara skyldigt med hela sin arbetsförmåga stå ;Ml fattigvårdssamhällets tjenst; en femte, att säunda intaget hjon väl skulle vara arbetsskyldigt till et allmänna, men derjemte, om det kunde skaffa ig arbetsförsjenst ute, få rättighet att använda denna ill sin egen fördel. Vidare yiwtrades särskilta meaiogar om behofvet af inspektörer öfver fullgörandet af fattigvårdsskyldigheten, om presterskapets sätt att a utöfva tillsyn öfser fattigvården, om possessionas ernas sätt att bidraga till främjande af en önskvärd fattigvård, om utackordering af barn, o. 8. v stskilligt, som ieke stod i direkt sammanhang med de båda förevarande frågor, som skulle besvaras, och hvilket derföre ieke heller nu blef föremål för beslut, utand öfverlemnades åt vederbörande ledamöer sjelfva att till styrelsen frambära, för att såmetelst komma under öfverläggning på ett sätt, som nod i öfverensstämmelse med mötets arbetsordning. Resultatet af afdelningens öfverläggning blef, att san i fråga om tredje punkten ansåg olämpligt, så väl för stad so . land, att till sådana fattighjon, som inagas å fattighus, lemna blott husrum och visst uaderstöd, för att låta dem sjelfva anskaffa sina öfriga -fnadssförnödenbeter, och att man deremot ansåg södvändigt, att de sålunda intagna hjonen å fatiighuset finge alla.sina lefoadsbehof, med rättighet för fattigvårdssamhället att i stället draga nytta af leras arbetsförmåga Rörande femie punkten åter beslöts, i öfverenstämmelss med domprosten Björlings förslag, sit utrycka den mening, att det så väl för stad som land vore önskvärdt, att man kunde genom utackorderiag förskaffa hjonen ett verkligt godt och kärleksfullt hem, men att då detta i de flesta fall terde vara omöjligt, så borde fautighus för deras upptagande underhållas såväl på lamdet som i städerna. I dena vidt omfattande diskussionen deltoge: doktor Dickson, major Edman, notarien Sundell, be:gmästa. ren Wahremberg, rådman Weser, prosten Essöen, friherrre 8kö debrand; hr Boman, grefve Anckarsvärd, hofpredikanten Wenström, hr Lallerst-dt, borgmästaen Asker, doktor Lettström, prosten Kullman, kyrkoherden Ekdahl, brukspatron De Marg, friherre Stjernstedt, grefve ven Platen, domprosten Björling, grefve