Gör man för dem likå mycket som för gossarne? Tabellerna öfver flickornas tillståndvid deras inträde i kolonien visa, att de i allmänhet varit vida mer försummade än gossarne af sina föräldrar eller andra, s. k. vårdare. Och den uppfostran, som de få vid Beernhem synes mig mindre utvecklande för själen än gossarnes, samt kanhända ej nog egnad att utveckla det bättre af qvinnonaturen. Äfven deras sånger. syntes mig mera egnade att väcka raskhet och bestämdhet än känsla och en mildare anda. En sak slog mig isynnerhet. Gossarne ha en belöningsklass eller grad, i hvilken de inträda på den sköna konstens. område och få glädja sig vid dess lifgifvande källor. För flickorna finnes ingen sådan klass. Jag skulle vilja bönfalla hos direktionen om en sådan för dem; jag skulle i synnerhet önska se på Beernhem en god ritskola. Sinnet för det sköna och prydliga är — derom är man öfverens — qvinnan medfödt. Men det behöfver uppfostran för att leda till förädling. Den bildande konsten är underbart bildande äfven för tanken och känslan. Den väcker sinnet för sanning, noggranhet, proportion för ljus och skugga. Den öppnar blicken för naturens rikedom af sköna bildningar, den stäfjar det obändiga sinnet, i det den fästar det vid studerandet af lagarne för det harmoniska och fullkomliga, som återverka på själen genom en tyst undervisning, ofta mera djupgående än den, som gifves med ord, I de så kallade vtrasskolorne (ragged schools) i England och Amerika har man längesedan iakttagit detta ritkonstens bildande inflytande på barnen, och man har sstt månget förvildadt sinne genom den föras till iskttagande af sin egen djupare natur, till ett klarare tänkande, ett bättre lif. För flickor synes ritkonsten ett synserligen passande utvecklande medel, och kan dessutom för de med anlag begåfvade i denna riktning bereda väg till hederligt oberoende på mer än ett sätt. Dessa åkerbrukande förbättripgskolonier för ungdom i Belgien ha väckt och väcka ännu betydlig rmotsägelse från deras sida, som i alla sådana anstalter se en slags