Aftonbladet – 23 maj 1857, sida 2

vertaga och drifva en industriel rörelse, somförgrenar sig i mångfaldiga riktningar. Hit måste räknas maskinverkstäders tppförande fock tinderhåll, defi störa inångd bygnader, som böra vara afsedda för lokomotivernas och vagnarnes förvaring, för freltgodsets msgasinering, för passagerarnes emo: gande 9.8 Vv. Brännmaterialet måste uppköpas fc: beradss, ett stort antal rum värmas och upply s skenorna på banan måste tillses, bandelar jer.uas och lagas 0. 8. v. Denna mångfaldiga industricila rörelse är för staten ganska svår att drifva, och blott den penningeredovisning, belöpande sig till många millioner, som häraf skulle uppkomma, samt de svärigheter, som staten måst hafva att genomföra en ständigt vaksam kontroll, måste föranleda till ganska betydliga omsofger och kanske till ieke så ringa förvecklingar. Också finner man, vid en jemförelse af statsbanor med enskilta banor, exempelvis i Belgien och Frankrike, att de förra erfordrat en driftoch underhållskostnad, som varit 20 procent högre än de senare. Så t. ex. stego år 1854 utgifterna på den franska aordbanan till 37,,, på banan från Paris till Lyon ull 35?7,,,, på Orleans-banan till 415;,, procent af bruttoinkomsten; då på de jernvägar, som stodo anoder belgiska statens förvaltning, utgifterna år 1854 uppgingo till 51,,, år 1855 till 56!),, och i budgetsförslaget för 1856 beräknades till 697,, procent af inkomsten. I afseende på de tyska statsbanorna är ock anmärkt, att de öfverhufvud, med några undantag, lemna en svagåre afkomst än de enskilta. Utan tvifvel återfiones i dessa förhållanden en af ie orsaker, som afhållit regeringarne i allmänhet från att i allt för stor omfattning på statens bekostnad anlägga de behöfliga jernvägarne, Rikets ständers beslut är visserligen fattadt derom, att stambanorna skola utföras på statens bekostnad. Men om detta beslut ej bör förändras, så tror jag likväl cke, att man bör gifva åt detsamma en så stor utsträckning, som blifvit ifrågasatt vid innevarande rikedag, innan en fullständigare erfarenhet i afseenle på jernvägarne inom vårt land blifvit vunnen. Ånnu är icke den stora striden utkämpad om före srädet emellan jernvägar, anlagda på statens och på enskiltas bekostnad. Flåller ran sig till erfarenhecens vitsord, så befinnes, att visserligen, om man sfverser jernvägarnes sträckniogar inom Europa, statsbanorna ärg vida färre till antal än de enskiltas, nen att i allmänhet ett närmande på de senare åren gt rum mellan de motsatta ytterligheterna: I Frankrike t. ex., der i begynnelsen alla jernvägar förklasats böra anläggas på statens bekostnad, har regeriogen numera alldeles frångått detta system, men utöfvar i stället en stark inverkan så väl på bestämmandet af föreslagna jernvägars riktningar, som på förvaltningen och rörelsens underhållande å desamma; i Eogland åter, der i förstone allt var Öfverlemnadt åt den enskilta industrien, tager staten allt större. del i jernvägarnes förvaltning. De mindre staterna i Tyskland hafva sjelfva öfvertagit en stor del af sina jernvägar, under det Österrike försålt en del af sinastatsbanör, Preussen endast sparsämt anligger nya, och i Belgiens kamrar allvärligt blifvit sfrågasatt, att staten skulle göra sig af med sina jirnvägar.. Den österrikiska jernvägslagen af den 14 December 1854 och den bäjerska af den 20 Juni 855 synas anvisa en ny väg, som närmar sig till det franska systemet, och deras. bestämmelser visa, att staten ganska väl kan, vid utförandet af jernvägar på bolags bekostnad; fästa sådana vilkor, att den eger en mäktig inflytelse äfven på förhållandena vid sådana bänör, som den icke bygt. Af det som blifvit anfördt vill jag, såsom sagdt, ieke hämta anledning att bestrida anläggandet af statsbanor i Sverge. Tvärtom anser jag denna utväg vid vårt lands förhållanden vara oundgänglig: Men jag endast påstår, att staten hos oss förfar klokast, om -den, medan grundsatserna i detta hänseende ännu äro så litet stadgade och erfarenheten af jernvägar i vårt land så inskränkt, icke utsträcker sin bygnadsförbindelse till en omfattning, som, om den också först småningom kommer till utförande, likväl ofelbart måste inverka på statens finansiela ställning och dess kredit. Icke heller bör man lemna :ur sigte, att frågan om anläggandet af jernvägar har en framtid, helt och hållet oberoende af den frågan, om staten skall bekosta dem; Gefle-Dala-jernvägen lemnar i detta afseende ett exempel, som är värdt all uppmärksamhet: Vill man göra sig reda för de utsigter till erhållande af jernvägar, utan anlitande af direkta statsanslag, som redan vid denna : riksdag äro öppnade, så finner man, att de af K. M:t för ständerna framlagda förslag, alla tillstyrkte af vägoch vattenbygnadsstyrelsen, äro följande: Jernväg emellan Mil. Fot: Hudiksvall och Dellens; vattendrag. (VäglängTillstyrkta lånebidrag.