— Under rubriken Carl den fjortondes torg på tapeten att bli monumentalt i den nya stylen, läser man i dagens numer af Svenska Tidnsingen följarde insända artikel, som vi taga oss friheten stt på det Lfligaste förords hos dem som vederbör: EHvarföre hopar man nu lass på lass med å kortektionshuset vederbörligen tuktad gatsten på Carl den fjortondes torg? Skulle icke både statyen och hela trakten vinna, om gatstenarne remitterades till sin naturliga bestämmelse, på någon med kullerstenar försedd eNler ännu ofödd trottoar, och platsen i det stället pryddes med en fin gräsmatta, der och hvar emottagande en bukett af små träd, buskar och blommor, samt sittsofför, och omgärdades med ett lågt, fint jerhstaket, sådant t. ex. som de, hvilka förirrat sig till taken på våra bazarer, der de väl också lysa, men icke gagna? Eller är månne den befintliga bakgrunden, bestående af hökarbodar, tobaks-, linoch garfvarebodar, krogen Södertörn icke förglömmandes, m. fl. i och för sig så vacker, att det vore synd att något litet afleda uppmärksamheten derifrån? Det uslaste ruckel tager sig ofta bra ut i tafla, då det framskymtar mellan löfverk. Men naket är och förblifver det blott ett ruckel. Att det för en mängd promenerande, och särdeles för dem, som invänta omnibuseller båtlägenheter, skulla vara högst välkommet att här fipna en angenäm hviloplats, och att denna plantage tillika för sundheten ej vore likgiltig, faller af sig sjelf. Vi icke blott fråga — men vi bedje och bönfalle ock, att denna sköna plats måtte förskonas ifrån denna tråkiga och eviga stenstil, hvaraf vi hafva så tillräckligt ifrån Norrtill Skanstull, ifrån Fredrikshof till Danviken.