Aftonbladet – 22 maj 1857, sida 2

könen. Ingenting är mer rörande än att se huru dessa unga flickor upptaga de mest föraktade och mest usla af gamla tiggare, huru de vårda, kläda, föda dem, lyckliggöra deras sista år, deras vandring mot grafven; och hjelpa dem att sluta väl. Iogenting är märkligare än denna stiftelses uppkomst för få år tillbaka, i en liten sjöstad (St. Servin)i Frankrike, och att följa dessutbredande nu i alla Frankrikes och äfven i Belgiens betydligare städer, att se det intresse, nej, den kärlek, den entusiasm, som den tillvunnit sig af dessa städers befolkning. I Brissel såg jag omkring 100 gamla så försörjda och vårdade af 10 å 12 unga flickor. Denna stiftelse är en af de senaste alster af en sann kristlig barmhertighet. Skulle vi mindre akta den derföre att den har formen af en orden, att den hör till en trosbekännelse, sora i åtskilligt skiljer sig från vår, att den uppsprungit inom katolska bekännelsens område? O,nej! Låt oss hellre säga med den gamle moralisten: Jag är menniska och intet menskligt (godt) är mig främmandel Men det ör icke till Belgiens städer som jag egentligen i dag ville föra dig; nej, det är ut på landet som jag bjuder dig att följa mig. Det är en höstdag. Molnen flyga, vindarne susa öfver Flanderns låga, grönskande slätter. Hur olikt är ej landskapet med Sverges, än mera med Schweiz natur! Likväl har det ett egendomligt, underligt behag. Jag känner det, fast jag ej förstår det, Den fria rymden, den mjuka luften, som fläktarne från hafvet liksom salta med egendomligt lif, de frodiga, svartoch hvitfläckiga hjordarne betande på ängar, hvilkas gräs och grönska synas aldrig kunna tryta; de långa avenyerna, mest af popplar, som buga för den susande vinden, medan man genomfar dem och ser så långt ögat når endast ängar, hjordar eller åkerfält med växter (såsom svenska rofvor, kolza), hvilka grönska här året om; — emellan bondgårdar, som vittna om välburgna landtbrukare. Här och der framstår ett slott, som påminner om medeltiden. fast vallarne ha fallit och vindbryggan blifvit bro. Allt i denna tafia andas ett mjukt, yppigt, idylliskt lif, ogh fläktarne från bafyet hindraidyllen att söfva.