Aftonbladet – 22 maj 1857, sida 2

stälda, åberopar frih. Tersmeden den utveckling, som flera andra reservanter gifvit åt detta ämne, ådagalägger dit olämpliga der uti, att de arbeten, hvilkas utförande man tillstyrker, icke äro afsedda att blifva färdiga så fort som tillgångarne göra det.möjligt, enär arbetenas fördelning på sex olika sträckningar gör, att hvad som år 1860 blir färdigt och utgör en verklig kommunikation är så ringa, i förhållande till den derå använda kostnaden, hvilken skulle vid nämde tidpunkt utgöra omkring 36 millioner, att om banor vid den tidpunkten t. ex. skulle behöfvas för transporter af trupper till Östersjökusten, man af dessa jernvägsstycken skulle hafva nästan ingen kjelp, då likväl statens banor i. vårt land efter 1eservantens åsigt borde hufvudsakligen afse landets försvar. Om vi nu, fortfar reservanten, innan vi hunnit fullborda de många föreslagna banorna, blefve anfallna ifrin öster, skulle vi snart finna oss hafva till största delen förgäfves utbetalt de stora summor, hvarom flertalet här fattat beslut; landet vore skuldsatt, utan att någon fördel deraf i nödens stund vore att skörda, under det man tillika saknade visshet att kunna; äfven under fortsatta fredsförhållanden, fullfölja -och fullborda den stora plan; hvars päbörjade men ofullbordade-delar, i sådant fall, skulle stå der såsom ruiner, gäckande vårt öfvermod att på en gång hafva företagit mer än vi beqvämligen förmått utföra. — Förändrade konjunkturer, ej blott i politiken, utan ock i verldshandeln, — produktionen inom landet — finansbrytningar, hvilka just nu stå för dörren, se der allt sådana förhållanden, hvaraf olyckliga skakningar kunna föranledas, och hvilka mana oss att ej på en gång företaga mer än vi äro förvissade om att kunna fullborda; — icke egentligen bearbeta mer än hvad som redan är börjadt, de så kallade vestra och södra banorna. Reservanten anser, att dessa båda banor äfven, åtminstone för den närmaste framtiden, uppfylla Sverges behof af statsbanor. Biskop Thomander gisslar majoritetens beslut angående systemet med följande hvassa yttrande i sin reservation: Det beslut, som utskottet satt i andra rummet, angående fastställandet af ett system för statens jernvägsbygnader, kan visserligen synas anbefalla sig genom sin ovanlighet. Ty det lärer väl sällan eller aldrig hafva händt ett utskott att föreslå sina-principaler att först och främst besluta förhålla sig förnuftigt och sedermera i. en kommande paragraf upplysa hvari denna förnuftighet skall bestå. Det är dock. för göromålens behöriga gång och onödig vidlyftighets undvikande ganska lyckligt att icke hvart och ett utskottsbetänkande begynner med uttryck af samma goda föresats och samma välmenta förmaning. Man kan emot denna uttydning af det föreslagna beslutet med ett slags skäl invända, att det icke är på långt när detsamma att vara systematisk och att förhålla sig förnuftigt, emedan man kan vara i en hög -grad systematisk öfven i det orimliga; : men denna invändning träffar här icke in och tjenar för öfrigt alldeles icke till att bevisa lämpligheten, ån mindre. oumbärligheten af ett beslut, sådant som det föreslagna. Mera vigt har man under öfverläggningarne i denpa fråga fästat vid den invändningen, hvilken naturligtvis skulle gälla både denna och den 3:dje punkten, nemligen att de beslut, som om jeravägssystemet under innevarande riksdag fattas, icke äro, såvida ej verkställighet dessförinnan följt, bindande för rikets framdeles sammanträdande ständer. Med denna försäkran, hvars fullkomliga grundlagsenlighet ingen lärer bestrida, är man således förpliktad att förlika utsköttets i 2:dra punkten gjorda förslag, att rikets ständer, såsom orden lyda, måtte godkänna samt antaga och fastställa ett visst system för statens jernvägsbygnaders utförande.. En sådan förlikning lärer icke vara omöjlig, men, så vidt jag kan utröna; endast på det sätt, att rikets ständer hvarken godkänna ej heller antaga eller fastställa något sådant system. Har man valt de orden: godkänna, antaga och fastställa, för att dermed på det otvetydigaste sätt förklara, att här icke vore fråga om ett bindande beslut, så bör ingen påstå att valet varit lyckligt. Äro nu, såsom allmänt medgifves, orden icke bindande, och behöfvas de icke såsom något lösande medel, så synas de onekligen böra förkastas. Sedan .nu den 2:dra punkten förkunnat att ett system vore i antågande, infinner sig i 3:dje punkten det förebådade systemet i-all sin fulländning: Ea hel rad af icke bindande förslag framträder här för den förvånade läsaren. Man hade väl bort, såsom vid annan hushållning sker, i första rummet taga i beräkning sina tillgångar och huru långt man kunde lån genom sträcka sig derutöfver, äfvensom huru mycken arbetskraft af högre ordning, ingeniörer m. m., man hade att, tillita, och huru mycken arbetskraft af lägre ordning man kunde våga att draga ifrån landets industri, utan att förlama denna i sin oundgängliga verksamhet för den närmaste framtiden. Utskottet har skärskådat saken ifrån en högre ståndpunkt och lägger här framför oss icke det mera anspråkslösa och i få rader sammanfatiliga systemet för jernvägsarbetena under närmaste statsregleringsperiod, utan fastmer sin ideala jeravägsplan, om hvilken det måste lemnas derhän, j huruvida den någonsin kan utföras här på jorden. Denna ideala jernvägsplan innehåller såsom sådan dels-för mycket, dels för litet. För mycket, såvida som den åsyftar :att komma in i verkligheten och dymedelst indraga landet i ett hittills oerhördt skuldbelopp, om bvilket man icke vet huru mycket det kommer att öfverstiga hundrade millioner, och deital: under sådana förhållanden, då man måste medgifva : att undersökninogarne i afseende på flera af de jernvägslinier, som skulle ingå i det föreslagna systemet, änou icke hunnit företagas, än mindre afslutasv, För litet innehåller det föreslagna systemet i det hänseendr, att det väl icke hade bort ensamt för sig framläggas utan sammanhang med de öfriga kommunikationsanstalterna, hvarigenom det kunnat visas, i hvad mån dels dessas förmåga. att verka till landets förkofran komme att af jernvägssystemet understödjas och förökas, dels ock de särskilta landsorterna, emellan hvilka en fördelning mark för mark af de medel som användas visserligen icke kan rimligen ifrågasättas, likväl kunde försäkras äfven om någon omedelbar delaktighet i de på hela landets och särskilt på framtidens bekostnad -tillskapade förmånerna. Dertill kommer, att :om man också ville förneka all plats i det ideala systemet åt en tvärbana, Halmstad-Wexiö-Kalmar, om manockså bar bort raskt affärda alla frågor om särskilta bibanors beböflighet eller den större och mindre sannolikheten för deras uppkomst och ändamålsenlighet, man väl åtminstone icke saknat anledning att, vare sig Hill godkännande eller vederläggning, upptaga frågan om en bana öfver något Mälarsund, helst denna fråBli sömnig var mig dessutom omöjligt denua dag. Jag hade ett mål af. stort intresse framför mig. och 1ag for öfver Flanderneg daoociga IA